Senaste nytt

Alina Koltsova: Det var inte bättre förr

Det finns en speciell karaktär som komikern Robert Gustavsson skapat, som fångar en viss typ av personlighet alldeles utmärkt. Minns ni vaktmästaren Nils Herman, han som en gång var med i Allsång på Skansen och som var en framträdande roll i humorserien Gustafsson 3 tr? Han som buttert klagade på varenda förändring som uppkom och som ständigt tuggade igång mantrat ”Allt var bättre förr!”.

För man kan verkligen känna igen Nils Hermans personlighet hos en hel rad människors beteenden. Nu spelar det ingen roll längre hur gammal man är. Det är helt enkelt poppis att gnälla på samtiden och framtiden samt blicka bakåt i en slags romantisk nostalgi, t.o.m. i min ålder! Blanda dock inte ihop det med att vara missnöjd med samtiden och vilja göra framtiden bättre, det är ganska naturligt att inte vara nöjd. Men att inget annat göra än att ständigt påstå att det var bättre förr är allt annat än konstruktivt.

Just den typen av personlighet förekommer ofta i samhällsdebatten, dock inte främst från politiker eller tjänstemän, utan från såkallat ”vanligt folk”. Sverige kommer att gå under, det är mer krig i världen nu än det var förr, snart är vi alla uppätna av otäcka epidemier etc. Ja, så kan det låta. Det är till sådana människor jag gladeligen kan rekommendera Peter Wolodarskis senaste söndagskrönika ”Vad sa du, går Sverige bra? Det kan inte stämma.” på Dagens Nyheter. Eller varför inte lyssna lite på professor Hans Rosling när han pratar om dagens utveckling i flertalet olika länder?

Det är självklart att världen inte alls är oproblematisk. Vi har krig i Syrien. Vi har diktatorer som Vladimir Putin, som mer än gärna leker herre på täppan. Vi har rasistiska partier i flera EU-länder som är på frammarsch, senaste exemplet är Frankrike efter dess regionval i söndags. Det finns en flyktingkris som främst de som flyr upplever. Ja, vi har självfallet problem. Men många gånger på många håll var det värre förr. Inte minst här i Norden. Vill vi ha tillbaka rasbiologiska institutet? Förbudet att tala samiska, meänkieli, romani etc? Förbudet för kvinnor att ha vilka yrken de vill? Sjukdomsstämpeln på homosexuella? Nej, förstås. Men det var sådant som fanns i det förflutna. Vi är på väg framåt.

Här i Sverige finns det en stark tendens från vissa människor att gnälla på blotta petitesser, samt vara det jag kallar för ”fulkonservativ”. Årets julkalender är något som fått exakt den typen av kritik. Varför måste det vara så mycket förändringar? Kan vi inte ha det som förr, som vi alltid haft? Det är många som skrivit om just julkalender-gnället, med infallsvinklar jag förvisso är enig om, men som jag inte tar upp här. Det jag tar upp är det nostalgiska ivrandet om att ha det som det ”alltid” varit, som ”förr”. Är det något årets julkalender lär oss, förutom historia, så är det att traditioner och samhällsstrukturer alltid varit dynamiska. Och att det inte var bättre förr.

Visst är det så att man kan längta tillbaka till något förflutet som gjorde att tillvaron fungerade. Men varför ska man anta att alla förändringar är av ondo? För är det något Peter Wolodarski, Hans Rosling, Erik Haag och Lotta Lundgren lär oss så är det att vi sakta men säkert är på väg framåt. Och framförallt, det viktigaste, att det minsann inte var bättre förr.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

%d bloggare gillar detta: