Senaste nytt

Sophia Barthelson: Allt gott ska vara gratis!

CC Bjorn1101 @Flickr

Vägen till ett mål är inte alltid kul. När man legat av sig med träningen är de första rundorna i skogen eller på gymmet inte så angenäma. Mest bara en massa flås, svett och olidlig träningsvärk efteråt. Men låt det gå en månad eller två så blir varje träningspass allt mer njutbart. För att inte tala om hur mycket bättre man mår och hur mycket mer man orkar av både nöjen och arbete.

Att lära sig nya saker är något många av oss uppskattar, men vägen dit kan vara både trist och krävande. När man sitter där och kämpar med sina mattetal, en torr och teoretisk lärobok eller glosor att traggla in så önskar man kanske att man fick lägga det åt sidan och göra något roligare. Men tillfredsställelsen av att till slut ändå behärska det svåra hägrar och de flesta av oss väljer att kämpa vidare. Det här gäller på de flesta områden. Små barn brukar förstå att om jag sparar min veckopeng så kan jag till slut köpa något riktigt roligt för pengarna. Inte många uppskattar långa bilresor, men vi väljer att genomlida dem om bara resmålet är tillräckligt lockande. En operation med efterföljande konvalescens är sällan i sig något man ser fram emot, men om det är vägen till att slippa smärta eller en kroppslig funktionsnedsättning så väljer vi att stå ut.

Men det finns ett område där vi tror oss kunna välja bort allt som är jobbigt och bara få fördelarna: Politik. Allt som bestäms på politisk väg blir någon annans – politikernas – ansvar. Minsta lilla obehag på vägen mot målet beskrivs som ett misslyckande för politikerna och som något vi borde ha rätt att slippa. Hur länge vi än har klagat på en dålig väg så blir vi djupt kränkta när vägarbetet drar igång och vi inser att just vår framkomlighet minskar under tiden som arbetet pågår. Vi vill ha skattesänkningar och satsningar på viktiga samhällsområden. Och blir sedan förnärmade när vi ser att pengarna måste tas någonstans ifrån. Eller så önskar vi att ”de rika” ska sättas åt med högre skatter och sedan säger vi att det är politikerna som missköter sig när det visar sig att människor som har mindre pengar köper färre varor och tjänster, vilket leder till arbetslöshet.

Politiska partier som lovar guld och gröna skogar och säger att inga uppoffringar alls krävs har alltid gått bra i valen. På senare tid har vi även sett att väljare lockas av den som lägger skulden på en utpekad grupp (invandrare, höginkomsttagare, medelålders män…) och menar att om vi bara tar resurser från den gruppen kan alla andra få allting.

Den som däremot säger att om vi ska kunna genomföra den viktiga satsningen X så måste vi ta pengar från de något mindre viktiga områdena Y och Z, den anklagas för att vara en trist räknenisse eller för att inte ha empati med dem som ”drabbas”. Och det finns alltid någon som ”drabbas”.

Säg att alla är överens om att de gamla på äldreboenden behöver få delta i aktiviteter och komma ut mer. För att komma tillrätta med det beslutar kommunen sig för att öka anslaget till äldreomsorgen. Så långt är det bara glada miner. JA! Politikerna ser problemet och GÖR någonting! Toppen! Men vårdbiträden jobbar inte gratis och pengarna måste tas någonstans. Kanske parkförvaltningen får spara lite. Vips står en kränkt mamma eller pappa och visar upp sin sura min i lokaltidningen. 

Titta så högt gräs det är runt lekparken. Tänk om det ligger en orm och lurar i gräset? Nu vågar jag inte låta min tvååring leka där.

Eller så tar vi det från kultur- och fritidsområdet. Biblioteket kanske får öppna klockan 10 istället för 9. Det är ju ändå så få besökare den där första timmen. Ny sur min i samma lokaltidning. Den här gången en pensionär som haft för vana att alltid gå till biblioteket och läsa tidningar kl 9 varje morgon. Vad ska hen göra nu? Har politikerna tänkt på det?

Vad vill vi egentligen att demokrati ska vara? Att alla alltid får som de vill? Att ingen någonsin behöver bli besviken? Och tror vi ens att det är möjligt?

Vilken sorts människor vill vi helst ska söka sig till politiken? Idag är vi på god väg att bygga upp ett system där ärlighet, framsynthet och kunskap lönar sig väldigt dåligt. Den som talar om för väljarna vilka konsekvenser ett visst handlade skulle få, den som berättar vilka kostnader som är förknippade med en åtgärd, den får löpa gatlopp. Den som istället viftar bort verkligheten och lovar att allt gott ska vara gratis, den hyllas. På så sätt matchar man fram folk som i första hand är bra på PR, som ”gör sig i media”, som kan skaka av sig anklagelser om svek och lögner när det visar sig att allt visst inte var så lätt som de lovat.

Det är lätt att hitta syndabockar här. Journalister är givetvis medskyldiga när de, utan att på minsta vis förklara bakgrunden, lägger upp stora snyftreportage om människor som ”drabbats” av politiska beslut. Politiker som lovar det de vet att de inte kan hålla och som aldrig tänker längre än fram till nästa val är också värda klander. Men hur är det med oss själva? Skulle snyftreportagen bli skrivna om ingen ville läsa dem? Hur många kortsiktiga och ohederliga politiker skulle vi ha om alla vi väljare tänkte lite längre än näsan räcker när vi ställs inför löften och valmanifest?

Det är lätt att skylla på enskilda politiker eller på det politiska systemet som sådant, men det är vi som har skapat det. Det är vi väljare som belönat tomma löften. Det är vi som valt bort den som avslöjat att stat, kommun och landsting fungerar precis som resten av livet. Vill man ha en belöning får man först anstränga sig, man får prioritera, offra något mindre viktigt för att uppnå det man verkligen önskar sig och behöver.

Sophia Barthelson, Liberal språklärare på mellan- och högstadiet och jobbar på en kommunal grundskola på Lidingö.

  • marlies

    Jag tänker lika. Som att se alla länder som familjemedlemmar runt ett köksbord.
    Alla i olika åldrar, kunskapsnivå, behov, samhällsutveckling, ekonomi.
    Ett förhandlande i allt. En får för mycket, en smilfink, en för lite, tjuter, en är udda,
    en är sjuk, en girig, en snål, en lögnare, en med livlig fantasi. Alla kräver rättvisa för egen del, utan någon enstaka

  • marlies

    Det kan vara tvärtom. På en restaurang satt föräldrar och åt och åt. Ål, lax piggvarsfileér. Barn bryr sig inte. Dom kan föräta sig på köttbullar och glass.När dom är mätta, skyfflar dom inte i sig fem assietter till, för att fjäska för värdinnan. Dom tycker allmänt smörgåsbord är äckligt. Dom vuxna skryter om den charmanta ålen,
    den delikata laxen, samt petar ohyfsat mellan sina tänder. Tredje dagen strejkade barnen. Dom ville inte ha fisk med svampsås, bara chokladpudding. Då blev mamman högröd i ansiktet och sa, – att äter man inte förrätt vankas ingen efterrätt. Som om vuxna aldrig skulle kunna få för sig att stoppa in en chokladbit i munnen innan lunch.
    Att ungar inte får va lite hipp som happ på nöjesresa .Om vuxna får ha sina barbariska matvanor ska väl barnen också få ha det. Då kocken hörde barnens protester erbjöd han dom chokladpuddingen gratis. Och då minsann gick det så bra så. efter ännu endag satt samma förnäma mamma, grimaserade och klagade på allt. Servitören kämpade me alternativ, men inget dög. Hon ville då enbart ha dessert.
    Men då ställde sig den minsta ungen upp och skrek. – Att äter du inte du upp maten får du ingen efterrätt

  • marlies

    Vi behöver hur många höginkomsttagare som helst, för RÄTT investeringar,
    på RÄTT plats. Särskilt inom utsatta områden.

  • marlies

    Vem som helst kan bli det med rätt ide, som arbetargrabben Anders som ville ha ett gymnasium för praktisk ny utveckling på Ljungstedtska. Motarbetades, utbildade sig utomlands kom tillbaka och började med installationen. Gott ska vara gratis.

  • marlies

    Jag vet en morbror som öppnade liten butik med konserver under kriget. Världsenkel ide, ingen spis behövs, bara öppna äta. Det blev en global industri. Gott ska vara billigt och lätt.

  • marlies

    Grannen sa.- Jag ställer upp för min fru nu. Jag lagar frukost, lunch och diskar.
    Men hon äter i sängen, lägger äggskal där. Annars är allting bra.

  • marlies

    Haiku. Över floden ror, en sol från himmel ner gult, så varm och honungssött
    Du och jag, cykel, dina händer gör mig varm, av regn är allt blankt.
    GRATIS
    Många fötter går, av get, får, ko, älg och folk, förut, igår, nu.

  • marlies

    Jag tänker att idag har många en vilja, efter en tid av reflektion i mindre arbete. Kontrasten är att inte kunna i nuläget då annat är i fokus. Jag är i samma situation, får inte arbeta än, jag måste ägna mej åt energiuppbyggnad i koncentration och stimuli för uthållighet i tid. Varför inte göra saker man har nytta av framåt, för egen del, och andras, gratis. En datakurs, konst och hantverk, denna sida. Se till att roa sig, när det är tufft, och inga krav finns. Tänker det är svårast för sådana som mej som alltid varit engagerade på jobb och fritid i olika forum. En festblåsa är sydd, tavlor målade, leksaker till barnbarn klara. Det finns hur mycket gratis man mår gott av att ta för sig av. Kanske inser man att man ska ägna sig åt helt andra saker emellanåt, om man ger sig chansen. Ingen kan något om man inte prövar sig själv.

  • marlies

    Vanligt är att gott säljs i flervara. Köp fem för tre, för två. Köp två pizzor för en. Som om resten utöver faktiskt pris vore gratis, eller den första delen på tok för dyr.
    Dom försöker få oss att tro att vi sparar något. Då borde dom fylla på plånboken i kassan. Sedan har bakverk blivit enorma i storlek.

  • marlies

    Ibland är nedan lockbeten för nya kunder, samt en extra budget för renovering.
    Men jag skulle erbjuda ett attraktivt ur val för 50 kr. istället för en gratis på normalt 70 kr. 35 kr styck är för liten vinst. plus minus noll. Antar att deg och ingredienser kostar.
    Pizza, kan räknas olika. Gott är ibland dyrt.

  • marlies

    Vägen fram kan vara otroligt knölig, ibland är det motstånd redan i dörren. Ibland måste man stånga sig fram, för många ska åt samma håll, eller några håller fast en.
    Men är man övertygad ska man inte ge sig. Det lönar sig på sikt. Man ska tänka. VAD FÖRLORAR JAG, OM JAG INTE………..? Vi hatar att förlora !

  • marlies

    Minns första gången en kvinna tog nobelpris i matematik. 2014. Hon fick Fieldsmedaljen. 37 år från Theheran. Ett kreativt mattetänk, helt eget. Tog första pris i matematiska olympiaden för ungdom. Orginell i geometri, dynamisk systemteori, kryptografi och materiallära, samt talteori,kosmologi, fysikteori. Mirzakhani Maryam.
    Så lämna skolmatten, så blir det fler förmågor. Gott och gratis.

  • marlies

    Gratis kan vara uppväxt. Bodde i Altona som barn, nära Elbe. Såg hela världen framför mina ögon. Alla stora handelsfartyg, alla folkslag. Dom slet med laster, fick stanna tills arbetet var gjort. Lyxbostäder för alla kaptener ner till floden. Sedan Landet här, som natt och dag, med mycket djur och natur samt resor sommar och vinter på olika läger i tält, stugor över landet, med obegripliga dialekter. Samt att vara som invandrare, inte förstå ett ord, trots att jag redan kunde årskurser innan jag kom hit, hade bra betyg och allt.. Nu bor jag i mitten, mellan storstad och land. Man väljer själv vad som är bra och dåligt. En ofattbar uppbyggnad efter platt fall, där för ser jag inte enbart negativt på förändring, utan som tillgångar.

  • marlies

    Bror mellan folk har hamnstäder. Fler än Venedig och Amsterdam tillsammans.
    Sedan kan man bada längs floden och innersjöar, fina parker för allas plånböcker.

  • marlies

    Att leva som krigsbarn eftertid har jag gratis erfarenhet. Dom byggde baracker i tusental, som vi kallade tomtenissestugor. Ett rum med kamin, för koks som vi fick hämta. Var så liten, minns bara fragment. Gångar med gaslyktor. Äldre syskon minns bättre. Men snart fanns lägenheter, samt arbeten att gå till. Just kontrasten är av betydelse i att vara närvarande i allt som är bra. Finns nödvändig uppgift hjälps alla åt.
    Idag vet inte många hur mycket arbetstimmar, planering, kostnader det går åt för ett drägligt liv. Inte i naturtillgångar heller.

  • marlies

    Idag är många som barn. Bläddrar i bilderböcker efter partner, möbler, kläder, bilar,
    hus, båtar, barn, för egen status att visa upp. Innehåll är skit samma. Inte någon kan köpa lycka.
    Att aldrig vara nöjd är dagens problem, värst för rika. All verklig tillfredsställelse är gratis, lika för alla hur man än har det. Att vara synlig som person.

  • marlies

    Vill man tugga runt och plocka i allt finns hasselnötter gratis, tranbär, oroligt gott att knäcka, knapra och sylta, göra marmelad. SE vitamin gratis, samt trattkantareller till grytor, att torka, bevara i burkar gratis. Snart frostas rönnbär till stekar, sylt gratis och gott. Frivilligt att störa sig på sådant man inte vill göra något åt.

  • marlies

    Jag ser fram emot trygghetsboende. Helt utan personal. Där vi kan klä på och av varandra, duscha tillsammans, springa in i varandras rum, natta, väcka, nattillsyn,
    ha partyn, laga mat och baka åt varandra. Få hjälp med och av, runt varandrande stödstrumpor. Tyvärr dröjer det trettio år dit minst eller aldrig. Helt egna val i allt,
    utan säkerhet. Allt gott ska ju vara gratis.

  • marlies

    I varje ros finns en skatt, en blomma full med frön, som lägger sina vingar runt som skydd. Vem som helst kan göra detsamma helt gratis. Om rosor sköts om, blir dom till lycka för många. Men dom är sköra, ibland blinda, har taggar som försvar, helt gratis.

  • marlies

    Alla rosor har ett skaft, jordade så dom sitter fast, med näring som mild saft. En del klättrar runt i flock, andra korta, långa, tjocka, smala i alla färger. En del står på rad,,
    några cirklar runt. Sammetslena, en del som papegojor för allas smak. Svarta, violetta.
    att ta för sig av. Men försiktigt, dom kan stickas.

  • marlies

    Jag är tacksam för ett nytt år, slippa gå i gamla spår. Ett fyrverkeri helt gratis att titta på. Jag betalade dubbel entre´, men gratis sist till utenöje, taxi gratis hem. Bjuden på ett glas öl ute, bjöd på ett glas vin hemma innan. Lite så ser mitt liv ut, att ta och ge.
    Jag hade roligt i timtal till morgonen därpå. Räknade ut att nyåret slutade på plus på plus. Bra. En mängd fina bilder från trevligt folk i mobilen, rosor och munnar och skämt, gratis. Lagom grader ute, med vit snö och trevligt sällskap, gratis
    Även när man ger av sig själv, gör man det för att själv bli glad.
    Jag är glad nästan jämt. Roligt med folk som skriver, tack, vad du är omtänksam, kul att du kommer ,Kan vi höras i morgon osv. Förstår man sin egen roll är det mesta smidigt. Jag upplever att folk allmänt är mer sociala, över generationer, bra stämning med blandat. Jag tror att uppmärksamheten med nyår ger de flesta en kick in i nya året.

%d bloggare gillar detta: