Senaste nytt

Gunnar Brådvik: Kvinnorna välfärdsstatens vinnare

©Thomas Alt

Denna artikel är en förkortad version av en studie som Gunnar Brådvik publicerat i den nationalekonomiska tidskriften Ekonomisk Debatt (2/2015) om den svenska offentliga sektorns omfördelande effekter. Texten här bygger på den studie han gjort.

I den socialdemokratiska valfilmen Skattefria Andersson från 1950-talet beklagar sig filmens huvudfigur herr Andersson över det höga skattetrycket i Sverige. Han vill hellre ”stå på egna ben” än vara del av välfärdsstaten. Han provar därför att för en dag leva utan skatter och samhällets välfärd, något som leder till en del komplikationer.

Den skattefria dagen inleds med att han måste låta gräva sin egen brunn för att få vatten till frukosten. När han ska köra bil tvingas han betala vägavgift. Mot slutet av dagen kommer en vapenförsäljare som erbjuder honom att köpa en luftvärnskanon för att kunna ha sitt privata försvar. Kanonen, som uppges kunna skjuta ned såväl egna som andras plan, är till salu för specialpriset 22,6 miljoner kronor (i dagens penningvärde). Dagen därpå har herr Andersson ändrat inställning och insett de stora vinsterna för honom med den skattefinansierade välfärden.

Men frågan är hur det egentligen står till med den svenska välfärdsstaten? Vem är det egentligen som vinner på den? Hur mycket av det man betalar in till den svenska offentliga sektorn får man tillbaka beroende på kön, inkomst och utbildningsnivå? Studier som besvarar dem frågorna är en stor bristvara, såväl i Sverige som internationellt.

I ett försöka att utröna vem det är som vinner på att stå på egna ben har jag gjort en studie i den nationalekonomiska tidskriften Ekonomisk Debatt. I studien har jag undersökt hur mycket av det man betalar in till välfärdsstaten i form av skatt som man får tillbaka under livet i form av olika transfereringar och tjänster. Tre yrken har undersökts: undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Genom att studera skillnaderna mellan dessa yrken, som omfattar olika inkomst- och utbildningsnivåer, ser man hur den svenska välfärdsstaten omfördelar resurser mellan olika grupper i samhället. Dessutom har skillnaderna mellan män och kvinnor inom de valda yrkena undersökts.

I studien visar det sig att såväl undersköterskor som sjuksköterskor gör en vinst på välfärdsstaten. Kvinnliga undersköterskor vinner 76 procent och den manliga 56 procent. Med vinst menas att man får ut mer från den offentliga sektorn än vad man betalar in till den under livets gång. Motsvarande siffror för sjuksköterskor är 61 respektive 49 procent. Läkare gör däremot en klar monetär förlust på välfärdsstaten. Kvinnliga läkare förlorar 15 procent på den och manliga nästa dubbelt så mycket, 28 procent. Av de drygt femton miljoner kronor som manliga läkare betalar in till den offentliga sektorn i modellen i studien får de bara tillbaka knappt elva av dessa.

Höginkomsttagarnas förlust har till stor del att göra med de förhållandevis låga taken i socialförsäkringarna och den statliga inkomstskatten. Skulle man ta bort dessa, allt annat lika, skulle den manlige läkarens förlust minska med två tredjedelar. Den kvinnliga skulle till och med göra en marginell vinst.

Att höginkomsttagare är nettobetalare till den offentliga sektorn ligger i linje med den traditionella omfördelningstanken: de med högre inkomster ska dela med sig till dem med lägre. Höginkomsttagare drar även nytta av välfärdsstaten på andra sätt än monetärt. För personer med hög inkomst har välfärdsstaten i många fall dessutom varit en förutsättning för den höga inkomsten. Alla höginkomsttagare hade inte haft ekonomiska resurser att exempelvis finansiera sin egen utbildning själva. Utan hjälp av välfärdsstaten hade många inte haft den inkomst de har idag. Dessutom utgör välfärdsstaten ett socialt trygghetsnät för breda samhällsgrupper vilket har ett egenvärde som är svårt att mäta rent monetärt.

Att undersköterskorna och sjuksköterskorna i studien gör en vinst visar att både personer med och utan akademisk examen kan vinna rent monetärt på den offentliga sektorn. Den svenska välfärdsstaten gynnar såväl medelklassen som låginkomsttagare.

Än mer intressant är att det inte främst verkar vara inkomsten, utan könet, som avgör hur mycket man vinner på den. Den kvinnliga sjuksköterskan vinner mer än den manlige undersköterskan. Det innebär att välfärdsstaten, tvärtemot vad många anhängare av dess utbyggnad hävdar, faktiskt inte främst omfördelar från hög- till låginkomsttagare. Den omfördelar i första hand från män till kvinnor: medelklasskvinnor vinner mer på välfärdsstaten än lågavlönade män. Sällan hör man i samhällsdebatten de krafter som vill expandera den offentliga sektorn tala om att man vill omfördela mer pengar till medelklassen. Istället är det de lågavlönade man säger sig vilja gynna därigenom.

Större delen av skillnaderna mellan könen förklaras av att kvinnor tar ut en större del av föräldraledigheten och att de lever längre än män. Det senare bidrar till att kvinnor vinner mer än män eftersom man under perioden som pensionär gör en stor nettovinst på välfärdsstaten. Som pensionär är den främsta inkomstkällan pensionen vilken till stor del finansernas av den offentliga sektorn. Samtidigt har man tillgång till offentligt finansierade sjukvårds- och omsorgstjänster. Om män och kvinnor hade haft samma förväntade livslängd i kombination med att uttaget av föräldraförsäkringen varit helt jämnt fördelat mellan könen skulle större delen av skillnaderna mellan könen ha försvunnit.

En stor del av förklaringen till att medelklasskvinnor vinner mer än lågavlönade män på välfärdsstaten har att göra med Sveriges platta skattesystem. Trots en viss inkomstskillnad mellan undersköterskor och sjuksköterskor betalar de båda grupperna ungefär lika stor andel av sin inkomst i skatt. Samtidigt gör kvinnliga sjuksköterskor en betydande vinst på välfärdsstaten under tiden som student. Som student betalar den offentliga sektorn ens utbildningskostnader samtidigt som man har låga inkomster och därför betalar lite skatt. Den kombinerade effekten av proportionellt samma skatteuttag från de båda grupperna och skillnader i utbildningslängd orsakar vinstskillnaden.

Med tanke på att könet verkar ha större betydelse än inkomsten för hur mycket man vinner på den svenska välfärdsstaten kanske man bör fråga sig om inte Sveriges skattesystem är för platt? Är det verkligen rimligt att låg- och medelinkomsttagare ska betala lika stor andel av sin inkomst i skatt, samtidigt som kvinnliga medelinkomsttagare får ut mer av den offentliga sektorn än lågavlönade män?

Låt oss gå tillbaka till herr Andersson i den socialdemokratiska valfilmen från 1950-talet. Hade han vunnit rent monetärt på att stå på egna ben idag? Ja, om han hade varit arbetsför och haft hög inkomst. Åtminstone gäller detta under förutsättning att han hade kunnat bekosta sin utbildning på egen hand. Hur luftvärnskanonen skulle finansernas är emellertid oklart.

Gunnar Brådvik är masterstuderande i nationalekonomi i Lund där han också är kommunfullmäktigeledamot för Liberalerna.

  • marlies

    Intressant artikel, som säger varför feminister ? det verkar som den biologiska ålderstrappan har betydelse. Att kvinnor lever ca 10 år längre, samt att dom står för graviditet och som beroende för barnet. Tycker nog att det borde planas ut efter tid gentemot låginkomsttagare som män. Idag lever även män längre i mindre fysisk belastning. Vissa partier lever kvar i gammalt synsätt. Idag hjälps kvinnor och män mer åt, eftersom arbeten har ändrats från förr med då, mer industri, ibland skiftarbete. Sedan har vi eget val, inga tvångsförhållanden att skylla på.
    Gudrun har nog ett tragiskt förflutet. Självklart är det dyrt med lång utbildning,
    sådant ska löna sig mer. Deras insatser brukar gynna många av stor betydelse.
    Idag jobbar somliga Läkare för mycket i osäkra tjänster, med mer belastning än tidigare adminstrativt., samt i specialitetområden med mer forskning involverad.
    Vi har ju universitets sjukhus som fodrar mer handläggning, planering.

  • marlies

    Jag tycker det är snävt att enbart räkna välfärd i pengar. Självklart har paket vad de än heter noll betydelse jämfört med relationer. Idag kastar folk ut allt på gatan, så vem som helst kan ta för sig, av partner och barn. Relationer som är nödvändigt för dialog och debatt saknar helt betydelse. En sväng ute på gatan så är allt fixat, sedan lite shopping så är allt ok En sida av vår jämlikhet med öppna gränser. Det enskilda värdet har både ökat och sjunkit lika med respekt för våra närmaste. Helt otänkbart i vissa andra länder Inte så himla noga hur personer är, bara de är attraktiva.

  • marlies

    Vi har en bild av att män i utlandet umgås enbart med män på fritid, utan kvinnors närvaro. Att det skulle betyda kvinnoförakt. Jag tror tvärtom, de vill inte att deras kvinnor ses som lockbeten till andra män, utan ska känna sig trygga med andra kvinnor med enbart sin man som fast punkt.

  • marlies

    Troligen kommer män att uppleva samma baksida att kunna bli utbytt när som helst i utseende och status. En marknad som kvinnor hatat i generationer. Straffandet i det har varit att ge sig ut själv, och skaffa egna beundrare både för män och kvinnor som vi har i dagens dejtingindustri. Antagligen vill ingen ses som en tillfällig vara, för att sedan glömmas på direkten. En del tävlar i hur många de träffar som en status i egen beundran, som om de var ensamma på dejten. Otroligt komiskt har det blivit.
    Som vandrande pinnar som man odlade som barn, samt grodyngel i vattenburkar.
    Kvinnor ser sig som gudinnor i dramat, som om de var ensamma. Knappast någon kan få ut något vettigt av det. Om välfärd räknas i kvantitet och inte i kvalitet så är det ingen hållbar välfärd. Den sitter på insidan i eget status, sedd av andra.
    Idag mår många psykiskt dåligt i sådana förhållanden. En otrygghet i att inte känna någon. Ingen välfärd önskvärd för nästa generation.
    Jämlikheten har ett pris som allt annat. Vi väljer själva.

  • marlies

    Jag anser att psykologer är vinnare, alla samtalspedagoger, sexologer, skönhetsindustrin, modebranschen, bantningsföretag, gymföretag utöver.
    Förlorare är alla, de minsta mest i ett farande mellan olika partner. Vi har ett släktträd idag som urholkas i namn, fäder i bristande kontakt. Tillfälligheter utan bakgrund som är nödvändig för att kunna ge sina barn vad de ärvt att utveckla. Egna problem kan inte folk lösa längre utan inblandning av andra i medling och tingsrätter, samtalsterapi,
    Graviditet behandlas som något obegripligt svårt man måste gå på kurs för.
    Samt föräldraskap. Som om befolkningen vore idioter Dejting ingår som idiotförklaring,
    att folk inte kan hälsa på andra och skapa egna kontakter.
    På det alla marknadsundersökningar som ingen efterfrågat, undersökningar som om folk inte själva begriper om de har anlag för sjukdom. Sådant av folks bekymmer tas ingen hänsyn och tid till. Ett system i kollaps. Bara pumpa in dumheter i folk, och
    tjäna pengar på vanliga mänskliga uteblivna behov.
    En husläkare som följer familj och generation löser det mesta av naturlig art i moderna öppna gränsers Sverige. Om du är för tjock, hatar din partner, inte får sex, har ont i själen, vantrivs på jobbet, tonåringar urartar, har en knöl någonstans, barn som vägrar
    äta och sova. Inte klokt så tokigt allt kostar.

  • marlies

    Än idag finns kvinnor som fungerar både som leksaker och mammor till vuxna män och vuxna barn. Förr sa man att utbrända trötta kvinnor var hysteriska, en psykisk sjukdom som skulle behandlas. Idag undrar jag hur envisa och hysteriska får MÄN bli.
    Anses det som ett normalt tillstånd hos dom, att stå i duschen hur länge som helst, föna hår och sminka sig i vägen för resten av familjen. Dessutom ha rätt till att använda tid till annat än nytta. Det finns forntida kvar, blandat med trend. Otänkbart i min värld. Det skulle ta hus i helvete, som att bo med en vuxen tonåring.
    Inte meningen att ha mammaroll ett helt liv generation efter generation, om man inte vill. Det måste bli en konstig relation att vara deras mamma samtidigt, om personen inte är självständig samtidigt och har egna val utanför. EN del vägrar klippa navelsträngen. Då är det 2016 nu i utveckling Det finns vuxna barn som bor ihop med sin mamma eller pappa eller båda över medel 35 åringar. Att få en sådan i sitt hem kan inte vara lätt. Inte en svärmor som springer där titt som tätt heller, och gör allt på sitt enda rätta sätt. Vilken mardröm !!!

  • marlies

    En del anser sig bara ha rättigheter, men absolut inga skyldigheter, därför tänker jag
    att vissa, ett fåtal helt saknar samvete. Något man får av omgivningens reaktioner i
    att bli arga, irriterade, ledsna. Normalt ska man skämmas, ibland gråta och be om ursäkt.
    En del bara skakar på axlarna flinar och går därifrån, som om den som reagerar är knäpp. Idag verkar sunda personer vara störande på vissa. Ett ansvar som var självklart tidigare att se till att alla mådde bra.

  • marlies

    Synen på kvinnor i vård har inte ändrats bara för att en grupp närmar sig männens nivå. Som alltid har ett människoliv mindre värde än den som vårdar, opererar, eller jobbar med materiell produktion. Personal allmänt är underbetalda med flera procent sedan år tillbaka, då individuellt lönesystem infördes. Detta gjorde att vissa fick högre årslöner, pensioner än arbetskamrater i samma arbetsuppgifter istället för tillfällig bonus i lön. Äntligen har kommunal synats, ingen vacker syn på medlemmars bekostnad. Dessutom låtit chefer och personal skämmas i media. Själv kasta jag av mej jackan och sa upp mej av oegentligheter. En hög sjukfrånvaro som ingen synade, timvikarier som inte ringdes in dag innan gällande plikt om anställning. De jobbade och slet ihop rätt timmar. Totalt okompetenta chefer i psykologi, planering, valde efter tycke, inte kunskap. Facket en skräck. Vet inte hur många som ringt och påtalat brister. Idag kanske det blivit bättre chefer i ledarskap. Synd att Ylva Thörn backade med ett hårstrå kvar, ingen med skinn på näsan efter. Antagligen fanns ett dolt hot bakom. Vissa ställen hade superbra chefer, ingen arrogans, utan litade på personalens kunskap i planering till stort beröm av de vi hade och anhöriga.
    Hoppas kommunal går i graven, och byts ut mot vana erfarna fackligt ansvariga.
    Ett blandat fack med män och kvinnor. Känslo och smickernördar passar inte i förhandlingar.

  • marlies

    Under en förhandling med kommunal byttes en sjuksköterska ut mot en annan ovetandes. Bara där allvarligt fel. Sedan fick en personal ett utlåtande om risk i arbetsutövning av ett tomt liggande provrör. Ansvaret att utföra provet hade denne inte
    som ansvar i uppgift att utföra. Den personalen blev omplacerad, trots viktig för arbetsplatsen för ett fåtal i kompetens till att kunna vårda vissa svårare vårdtagare.
    Denne var också fackets eget fackombud vald av arbetsplatsen. Ett vansinnigt ärende. Senare en chef som ändrade ärenden under arbetspass omöjliga att utföra.
    Stor skillnad på LOs fackliga ledarskapsutbildning. Självklart ville de inte driva ett fackombud i arbetsdomstol. Otroligt fega kräk !!!! Samma fackombud vann förhandling lätt på arbetsplatsen. Till allas fördel.

  • marlies

    Chefer och kommunal begriper inte ansvar i kunskap , planering då jag jobbade.
    Jag var ensam kvar av stort team, vilket gjorde att jag var ,
    ensam hade all planering av service i olika områden, hade ansvar för företagets tjänstebilar, besiktning, däckbyten, tvätt, mattransporter, inköp, städ, trädgård, även,
    ryckte in på annat vid behov. Efter det långt till Kimstad, Gistad Linghem, efter ingen karta utanför en dynghög gult hus höger sida hette det. med mera. De sitter på sina kontor även kommunal. En Chef hälsade inte på personalen på en månad. Ingen visste att denne var chef. Vården bara för tuffingar, allvetare, flexibla, Som kan anpassa sig på direkten från allvar akut till dement, palliativ, stroke. mm. Kunna ta snabba rätta beslut. Kunna bemöta alla slags anhöriga.

  • marlies

    Jag misstänker att kommunal är ett rövarpack på elitnivå. Det har jag gjort i snart 15 år. med kontakter i högre befattningar. Man kallar aldrig till förhandling morgonen efter, utan att ha förberett ärendet med medlemmen. Ett ärende ska ha ett innehåll av allt betänkligt. Det har de inte. De går direkt till chef i första hand, helt felaktigt.
    De har ingen uppföljning i företags verksamhet. De har ingen giltig kritering system i individuella löner, på vilka grunder de sätts. Det finns inga budgetprognoser synliga i hur det går för företaget. En del företag har bonussystem för sina chefer i sparat kapital. Det heter underbemanning. Logiska personer ska bort på vilka grunder som helst. På min tid var kontaktmanskap ett skämt. De mest behövande med mest betalda timmar var det noga med, där var jag stationerad. Självklart kan det idag vara
    ett paradis, men trygghetsboende utan personal är nästa sparande, så värdet i kvinnors omhändertagande och kunskap i vård är inte värd skiten under skorna.

  • marlies

    Fortfarande gäller klass inom vård. I min ungdom hade ett läkarpar dubbelrum på vanligt dåtid vårdboende. Senast var jag också stationerad i läkarhem. Självklart gäller andra krav ur deras kunnande. Samtidigt mer traumatiskt att äga kunskap och inget kunna göra. Där gäller diciplin och förtroende i uppgifter som inte alla klarar att jobba mer bevakad. Där gäller personljghet i högsta grad. Men även hos unga studerande,
    samt de med annan könstillhörighet. Bara så artikelförfattaren är med på noterna i vad yrket innefattar..

  • marlies

    Självklart har man ett ansvar att driva företag framåt i goda rekommendationer.
    Inte tvärtemot. I det ligger att lyssna på personal och alla runt om i beroende av företaget. Att se till att företag blir konkurrenskraftiga gentemot andra företag.
    Se till att chefer får framträda som goda exempel, samt personal Se till att företag expanderar och utvecklas. Där kommer alla kvinnor in i många olika företag, men även män Man har ett personalansvar vid anställningar och befattningar.
    Man ska kunna plocka ihop olika personligheter och kunskaper i grupper.
    Det är inga hönshus man har ansvar för, med tuppar i toppen.
    En värdegrund är inte en text utan en helhet. Både högst upp i hierakin och
    längst ner. Samma gäller i fackförbund, att leda framåt i medlemmar, anställda,
    fler chefer. Vissa har jobbet som kafferast. Komma och försvinna..
    Ett komiskt inslag, i upprepade dumheter. Siffror och bokstäver utan betydelser,
    i dokumentation. Men innehåll avgörande som helhet i exakthet, som ändras ständigt.

  • marlies

    Bra om man har koll på verksamhetschefer. För flera år sedan fick vi en som tidigare som var illa omtyckt som personal på tidigare arbetsplats. Ansågs lat, oförmögen att samarbeta. En person som höll sig undan med otrolig retorik. Hatad även hos oss då.
    Att ta position ur den bakgrunden omöjligt på normala företag. En chock för tidigare arbetsplats av vetskap. Samtidigt finns otroligt duktiga chefer, som skapar motivation,
    ser till att det finns tid och pauser för uppskattning i olika former. Sådana blir av naturliga skäl inte långvariga utan hittar nya attraktiva jobb. De har präglade meriter som är giltiga, i tid bakåt. Att kvinnor kan som ett tidigare tema är löjligt. Könet avgör inte, utan inre kvalitet. Idag läggs mycket mer fokus i ledarskap. Men i vilka företag avgör kvalitet, förtroende, kunskaper gällande eller inte normalt.
    Jag hoppas på att artikeln stämmer framåt, för det finns hur många lämpliga som helst
    att driva välfärd framåt.

  • marlies

    Välfärd brukar räknas i antal sjukskrivna, kortfrånvaro samt långfrånvaro. Därutöver i antal timvikarier. Att inte ha möjlighet till fasta tjänster är en belastning psykiskt.
    Då hindras man i egen familjeplanering, samt i att ta lån, att ta ledigt ur normala förutsättningar, samt i ökade löneinkomster. Man fråntas rätten till kompetensutbildning. De lever i ständig oro i att inte bli inringda, eller i stress att inte kunna tacka nej. De har plikt att säkerställa arbetsplatsen på nolltid.
    En arbetsmiljö i obalans att inte heller ha bestämda arbetsuppgifter från gång till
    gång olika. Ett system som sliter ut folk på nolltid. Samma problematik i
    bemanningsföretag, att alltid vara tillgänglig, inte tacka nej i ofta okända nya miljöer.
    Att betala både sjuklön och timvikarie går på minus i företag, samt ibland en lång
    rehabilitering. Det heter att alla ska få möjligheter till arbete och erfarenheter,
    men förlorade pengar i förslitning, samt på sikt ibland i åratal.
    Hur det intjänade kapitalet blir till, kan man undra. Det är ofattbart poppis med folk som ställer upp kortsiktigt, utan säkerhet någonstans. Inte får de jobba inom likartade
    företag för det heter konkurrens. Att tystnadsplikt gäller på båda sju begriper de inte.
    Att vara effektiv och flexibel, allvetare på ständig maxnivå har aldrig varit hälsosamt.
    Idag har inriktningen i arbetet helt tappat grundsyn i varför vi arbetar. Att skaffa sig ett värdigt liv för sig och andra. Troligen är det inte lika överallt.

  • marlies

    Vad som oroar mej är vad ungdomar får för syn i att arbeta. Att slå ner varandra för bäst insats ? Redan idag vet vi att vår arbetande befolkning inte kommer att täcka framtida behov. Då borde kapital användas för utbyggnad, fler anställda och fler chefer. Inte läggas på medlemsavgifter höga på miniprocent, inte heller på dårar till pampar hemma och utomlands.

  • marlies

    Man kan bli trött på all politisk rapakalja. De vill sänka ingångslöner för invandrare nyinkomna som en tillgång i att ge dem ett inträde i samhället. Självklart gäller tariffer lika i lika arbetsuppgift. redan tror jag vi ligger efter i 4 % i löner, som andra stoppat i egen ficka. Ingen vidare lockelse in i arbetsmarknad i maxvarv som robotar springa hit och dit, dokumentera allt i farten med fullt ansvar. Det är alltid personal som straffas, utan gehör från de som ska ha uppsikt. Idag har även sjuksköterskor utökat ansvar i fler områden än ett i utökad risk som skyddas i första hand som viktigast.
    Bra om man kan lägga ihop ett och ett, inte stirra sig blind på kurvor och diagram som inte har relevans som helhet. Bättre fly än illa fäkta gäller än idag, då makten inte finns i närhet. Högre upp gäller i ansvar. Att inte kunna se sin prestation i löneutveckling är frusterande när vinster är enorma hos vissa. Att då komma med försämringar i trygghetsboenden när befolkningen behöver egna intjänade inkomster och staten få in mer i skatter rimmar dåligt. Vem som fått information om bakfoten är kanske jag, kanske inte

  • marlies

    Vissa av maktens ledare lär sig aldrig trots sågningar till fotknölarna, börsras. En del tar efter som apor i djurpark. Det tråkiga är att de drar massor med sig ner i smutsen,
    individer som ger allt i sina yrken. En del hittas inte på hemadresser, gömmer sig.
    Hur det går till i längd utan reaktion. Idag har jag hoppat av , och vet inget om nuläge, men planeringen framåt har ugglor mossen. lönesänkning länge, nya på tal för vissa., boenden nya med enbart intäkter, helt utan personallöner. En service som betalas som står för livs uppehåll som mat, inköp, knappast laglig, för fattigpensionärer.
    En misshandel av arbetande samt alla som byggt upp dagens samhälle, samt
    FAS 3 olönat arbete som inträde i samhället.

  • marlies

    Det skulle inte förvåna mej om alla gratisarbetare och dumpade lönearbetare i Europa har betalat SOLARA 60, samt alla tillbehör som vi har som leksaker flygande runt.
    Den blev klar 2014 men byggandet startade innan den privata utlandsvårdtagandet.
    Inte vet jag, men att civila får betala är historiskt. Jätteapparaten har uppgifter både civilt och militärt. Fantasi kan kosta skjortan ! Minns plasthandskar stora som
    dasslock fladdrandes på händer. En typisk motsatt effektivitet i bakteriespridning.

  • marlies

    Jag hoppas på användandet av drönare som leverans av mediciner, uppsökande av civila i trakter som annars inte kan nås i mörker och på höjd. De kan samarbeta i avstånd i hämtning, transporter. I Australien testades de i att leverera skolböcker till studenter. De kan även spana i flock i bränder efter skadade genom trånga utrymmen.
    I starten var de inte pålitliga då signalsystemet var känsligt för avbrott.
    De är samtidigt krypskyttars värsta fiender, samt för folk i höga positioner. De har testat dem som små insekter på väggar, som avlyssnar och fotograferar.
    Roliga farliga prylar, därför lagar runt dessa i användandet. Det tävlas även i detta som sport. Idag kan individer skapa vad som helst, men samtidigt kan de laborera om
    attraktiva prylar. Därför ingen tillräcklig säkerhet.

  • Pingback: Jag vill ha | Löjesguiden()

%d bloggare gillar detta: