Senaste nytt

Ademir Žilić: Kanada visar vägen

Vi lever i en tid då mörka krafter går starkt framåt runtom i världen. Krafter som vill begränsa eller helt avskaffa individens frihet och det fria samhället. I Europa handlar det om höger- och vänsterextrema partier, eller bakåtsträvande nationalkonservativa som fruktar positiv förändring.

Det polska valet dominerades av konservativa krafter som absolut inte vill se abortfrågan eller könsneutrala äktenskap på dagordningen. I övriga delar av världen handlar det om andra former av extremism som ser det demokratiska samhället som ohållbart. Liberala röster kvävs oftast genom att oppositionella fängslas eller helt enkelt genom att liberalismens idéer inte tillräckligt nog slår igenom i ett samhälle präglat av finanskris, vilket lett till bakåtsträvande och farliga politiska krafter. Därför kom Kanadas parlamentsval från för två veckor sen som en frisk fläkt.

21 oktober utropades Justin Trudeaus liberaler som segrare i det kanadensiska valet. Snabbt stod det klart att man hade egen majoritet dessutom i det nya kanadensiska parlamentet, med 184 erhållna mandat utav sammanlagt 338. Kanadas liberaler gick till val på liberala idéer och lösningar på dagens samhällsutmaningar. Kanadas liberaler identifierade sin ideologiska kompass, gick inte vilse bland socialistiska samhällsexperiment eller konservativt bakåtsträvande, och lyckades ta hem egen majoritet. Kanadas liberaler stod upp för liberalismen helt enkelt.

Jag blir extra glad av att se JustinTrudeaus liberaler ta hem en så stor seger. Det är nämligen dessa liberaler som kämpat allra hårdast för internationell rättvisa när det gäller överlevande från folkmord och andra internationella konflikter. Vid två tillfällen har det kanadensiska parlamentet, på initiativ av liberalerna, antagit deklarationen om folkmordet i Srebrenica – 2010 och 2015. Nu senast den ”brittiska versionen”, som utlyser nationell minnesdag i hela Kanada till minne av Srebrenicas folkmordsoffer. När den första deklarationen skulle antas 2010, kämpade liberalerna i motvind, pga starka ryska och serbiska lobbygrupper som till varje pris ville skydda Ratko Mladic och hans vidriga gärningar. Tyvärr lät sig både socialdemokrater och konservativa lobbas, men liberaler stod upp starkt för sina värderingar om internationell rättvisa och upprättelse. Jag är evigt tacksamma.

Kanadas liberaler har en lång och stolt tradition. Men det stannar inte där. Igår presenterade Justin Trudeau sin nya regering. Den är nästintill perfekt jämställd, med lika representation män/kvinnor, och olika minoritetsgrupper i landet. Utan någonsomhelst tvingande kvotering dessutom.

Europas liberala krafter har verkligen mycket att lära sig av Kanada. Man kan vinna val på sina liberala värderingar om det öppna och fria samhället. Man behöver inte ta till panikåtgärder, offra sina principer på ofrihetens altare och ge efter för samhällsexperiment från vänster eller bakåtsträvanden från konservativa. Vi behöver varken könskvotering eller temporära uppehållstillstånd i ett liberalt samhälle. Vi behöver heller ingen enorm välfärdsstat eller statlig kontroll över det mesta i ett liberalt samhälle.

I ett liberalt samhälle existerar varken taggtråd, aggressiv gränspolis eller våldsamma metoder mot hjälplösa flyktingar. Och vi behöver definitivt inte en skattehöjarpolitik i ett liberalt samhälle som kväver det mesta av eventuella framgångar inom näringslivet. Kanadas liberaler visar onekligen vägen. Se och lär, Europa.

Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan) Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

  • snobben

    Ja helt i linje med framåt strävan. Kanada är geografiskt likt Sverige, med en friare inställning. Dom har behållit grunden och inte låtit sig luras in i allt. Dom genomför istället för att bara prata och haka upp sig på hindrande regelverk. Hos oss måste myndighet bestämma in i minsta detalj, för att irritera så mycket dom orkar. Man måste våga för att förändra. Kontroll gör att folk tappar eget självförtroende. En ful makt taktik.

  • snobben

    Det är något konstigt med folk som är högavlönade, har stora företag eller höga poster. Dom vågar inte be folk fara och flyga. Vilket dom har rätt till, samt inte heller drabbas av det. Dom har hur mycket meriter som helst, samt slutligt bestämmande.
    Det är mycket jag inte skulle godta, utan protest med andra i vissa genomförda områden. Förlorar man har man ändå vunnit moral och heder.

%d bloggare gillar detta: