Senaste nytt

Ademir Žilić: Bosnien-Hercegovina – 20 år efter Dayton

På lördag den 21 november har det gått exakt 20 år sen kriget i Bosnien-Hercegovina nådde sitt slut. Fredsavtalet som undertecknades i Dayton, Ohio (USA) tvingade de stridande parterna att lägga ner sina vapen och istället plocka upp pennan för att börja bygga en ny framtid åt landet. Ironiskt nog tvingade samma fredsavtal (Daytonavtalet) på landet en omöjlig konstitution att arbeta utefter. Det som skulle blivit en kortvarig lösning för att få fram en stabil fred snabbt, blev istället en långsiktig plåga.

Freden kom, men stabiliteten uteblev. Idag faller de flesta viktiga reformer i landet bort, de allra flesta nödvändiga för fortsatt euroatlantisk integration, och politiska minoriteter i landets centrala parlament har alldeles för stora möjligheter att blockera dessa. Konsekvensen har blivit ett Bosnien-Hercegovina (BiH) som ligger djupt efter sina grannar på vägen mot EU-medlemskap. Kroatien är redan medlem, Montenegro och Serbien förhandlar. BiH har inte ens skickat in en officiell medlemskapsansökan för att få kandidatstatus. Uppmaningen som kommer från Bryssel lyder oftast ”ni kan inte skicka in en trovärdig sådan än pga brist på reformer”.

I somras markerade omvärlden 20-årsdagen av folkmordet i Srebrenica. USA:s fd president, Bill Clinton, som var med och skapade Daytonavtalet, närvarade vid minnesceremonin. En av de mödrar som förlorat allt och alla i folkmordet hade bara ett budskap till den fd presidenten efter att ha kramat honom: ”Om ni inte kunde hjälpa oss då, hjälp oss nu”. Den största bördan för att leverera reformer och ge landet en uppdaterad konstitution som tar BiH från Dayton till Bryssel ligger på de inhemska bosniska politikerna. Men en del av arbetet ligger onekligen på det internationella samfundet, där Daytonavtalet föddes. Påtryckningarna, framförallt från EU, måste bli hårdare. Här har vi alltså ett land där 80% av befolkningen, oavsett etnisk bakgrund, vill att landet ska gå med i EU. Bryssel har en ”demokratisk skyldighet” att agera och göra mer för landet. Likaså har landets politiker detsamma.

Vi får inte glömma Bosnien-Hercegovina – platsen för de värsta brotten mot mänskligheten på europeisk mark sen Andra världskriget och Förintelsen. Vi får aldrig glömma städer som Srebrenica, Sarajevo, Foca, Visegrad, Prijedor, Bihac, Tuzla etc, där dessa hemska brott begicks. Eller de värsta koncentrationslägren sen Förintelsens dagar, som exempelvis Omarska och Keraterm. När vi minns Daytonavtalet så minns vi även detta – det som hände, varför det hände och varför det är värt att kämpa för en bättre framtid för Bosnien-Hercegovina och alla dess medborgare. Minns alltid.

Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan) Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

%d bloggare gillar detta: