Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Genesis

Vi behövde bara en chans till. Vi gav oss alltid en chans till. Hela idén bakom mänskligheten är trots allt uppbyggd på chans och på att få en till.

Vi hade det rätt bra ändå, bättre än nu.

Efter att allt blev tyst har vi saknat kaoset. Jag har saknat allt med hur det brukade vara, även de värsta delarna. Inga flyglarm ljuder. Inga tårar fälls. Inga skratt hörs. Tiden har stannat.

Vi har inte nattmörker längre, det var det första de tog bort. Allt är ljust, illvitt ljust, dygnet runt. Det är svårt att se. Det finns å andra sidan ingenting att se. Inte längre.

– Kan ni dämpa ljuset, nu kan ni väl ändå göra det.

– Nej.

– Jag ser er inte, ni vet det.

– Det behövs inte, vi ser er. Vi har sett er hela tiden.

– Jag vet.

– Ska vi börja?

– Ja.

Detta är ett försvarstal för mänskligheten. Vad det nu är. Och vad det nu innebär att försvara det. Oss. Men egentligen är det en smygande insikt om att jag talar för döva öron och blinda ögon.

Ljuset här inne är för starkt. Musik spelas lite för lågt, eller för högt i bakgrunden.

– Ave Maria?

– Ja.

– Varför spelar ni den?

– Även vi förstår att sätta en stämning, det är faktiskt det enda vi lärt oss av er. Visst tycker du om den? Vi brukar spela någonting för varje person som står här nämligen.

– Tack.

– Får vi fråga dig vad du har att säga till ert försvar?

– Jag vet inte, det blev inte så bra.

– Vi vet.

– Men vi skadade ju ingen annan, det var ju bara vi.

– Ni förstod inte, är det så du menar?

– Ja, vi visste ju inte att ni fanns. Hade vi vetat det så hade kanske vi gjort allt annorlunda.

– Tror du det själv?

– Nej, jag vet inte. Nej kanske inte.

– Vet du varför du är här?

– För att säga att vi kunde gjort bättre.

Det är omöjligt att försvara mänskligheten och samtidigt hävda en intellektuell hederlighet. Man får snarare hävda att vi inte är i stånd att fatta rätt beslut och att vi därför inte bör straffas för vårt kollektiva, genom generationer och över nationsgränser nedärvda och sett till resultatet ödesdigra oförnuft.

Vi skulle omyndighetsförklarats för flera tusen år sedan.

Vi tänkte fel, vi trodde fel och vi kände fel.

Vi kände fel.

Vi gick till attack när vi skulle samtalat och vi samtalade när attacken var den enda framkomliga vägen. Vi slog varandra trötta och vi skrek oss själva hesa. Och till ingen nytta, till absolut ingen nytta.

Ingen som någonsin dött i strid har gjort det oförgäves, den okända soldatens grav är alla döda soldaters grav. Inget fackeltåg, ingen protest har varit verkningsfullt. Och det skrivna ordet, det var bara för nöjes skulle det visa sig. Också ett jävla nöje sett i efterhand.

Den yttre fienden som vi ibland sa var det enda som skulle få oss att sluta leden kom aldrig, de var här sedan det varde ljus.

Sedan det vart afton, och sedan det vart morgon så var de här.

Vi trodde att det spelade roll – vi trodde att vi spelade roll. Men inga violiner spelar för oss. I det mörka havet i den ljusa natten finns varken livbåtar eller frälsarkransar. Ensamma fast tillsammans lämnar hoppet oss och ersätts av en insikt om att det borde blivit annorlunda för oss.

På jorden kan ingen längre höra dig skrika.

– Kan ni inte bara lämna oss ifred?? Jag vill bara ni att försvinner. Vi har lärt oss nu, vi ska inte bråka mer.

– Är det så du kallar det? Bråka?

– Ni förstår vad jag menar

– Nej.

– Förlåt

Musiken har nu tystnat i bakgrunden, när gjorde den det? Jag har inte märkt det.

– Vad tror du att detta är?

– Slutet.

– Du har naturligtvis inte förstått. Detta är inte slutet – detta är början.

Nova-Jeanette Nilsson anser sig vara frihetlig på riktigt

  • snobben

    En helt fantastisk artikel om meningen om det meningslösa i meningen med meningen av ett enda tänke, efter tänke möjligheter i enorma begåvningar och tillvägagångsätt i en allt större och större kunskapsnivå och tillgångar som aldrig blir begränsade.
    Yttrandefrihetens rättighet har alla, men verkställande har egna direktiv.
    Vad lönar sig är frågan på kort och lång sikt. Vilka som än beslutar så avgör deras personlighet i hur det blir. Bakgrund, förtroende och säkerhet. i vision.

  • snobben

    Det verkar som om regeringen landar i balanserat i samarbete i partier, troligen beroende på ultimata krav av flyktingmottagandets genomförande. Om dom har tur parkerar blocken i som det ser ut nu. Bästa fördelar. om dom håller ihop.

%d bloggare gillar detta: