Senaste nytt

Nova-J Nilsson: Ett värdefullt liv

För ett antal år sedan dog en kollega till mig. Vi kände inte varandra, och hennes namn har sedan länge, om jag ens någonsin kände till det, flytt mitt minne. Detta ska handla lite om henne, men det ska framför allt handla om döden och om en smörgås. En skiva lingongrova med vanligt pålägg för att vara exakt. Så låt oss börja.

Jag vill mena att de flesta av oss inte är rädda för att dö. Vi vill bara inte sluta leva. Vi vill ju vara med, tänka ytterligare en tanke – säga ytterligare en tanke. Vi har ju aldrig riktigt sett oss mätta på livet. Jag undrar om det ens är önskvärt.

Döden har ett välförtjänt dåligt rykte. Inte ens på pappret, eller snarare allra minst där, är döden någonting bra. Den sätter stopp för oss. Den är dock inte medveten, den har ingen agenda. Döden vill oss inte illa.

Vi dör inte av döden, vi dör av att livet tar slut.

Slutet är en konsekvens av början. Och däremellan ska vi helst leva som om varje dag vore den sista.

Helt utan att någonsin vilja erkänna för oss själva att så faktiskt kan vara fallet. En svår, närmast omöjlig uppgift. Vi ska maximera våra liv, resa överallt, träffa spännande människor. Och förhoppningsvis också själv bli en spännande människa genom det. Vara på toppen av livet. Vara glad, positiv, driftig och härlig. Och alltid ha likaledes glada, positiva, driftiga och härliga människor kring ett charmigt bullrigt middagsbord. Vara en del av ett sammanhang.

Av dyrbara viner, fläckade servetter, knyter vi gemenskapens band.

Vi ska vara en bättre version av oss själva. Då, och egentligen bara då, har vi tagit vara på våra liv. Man har gett den ofrånkomliga döden en känga. Du kan komma du när du vill, men du ska veta att jag struntat i dig hela mitt liv.

Men om man då inte gör så, eller hellre – om man inte vill göra så. Om drömmen inte är att leva maximalt utan att leva normalt. Om det man saknar när man är borta är sin soffa. Om en bra lördagsförmiddag är att ensam sitta och titta på repriser. Om en bra måndag är att få träffa sina vanliga kollegor på sitt vanliga jobb och ha det, ja rätt trevligt. Att cykla hem från jobbet, samma väg som alltid – man kan varje krök. Att känna den höga höstluften mot ansiktet. Att tycka att man ändå är rätt fin i sin nya tröja. Att se sina egna händer och tycka att även de är rätt fina.

Att den man tycker så mycket om ringer. Att sova gott.

Har man då inte använt sitt liv?

Så, för ett antal år sedan fick alltså en kollega till mig en ovanligt bestämd cancer. Hon skulle också komma att dö av detta ungefär två månader senare. Jag minns som sagt inte hennes namn, men jag minns att hon var ljushårig och att jag av outgrundliga skäl alltid trodde att hon var finsk.

Vid ett tillfälle strax innan hon blev för sjuk att arbeta såg jag henne stå utanför vår arbetsplats på gårdsplanen under lunchen. Hon åt en smörgås. Jag minns att jag i min naiva vresighet kände en stark irritation över att hon kunde stå där och äta lingongrova. Varför kastade hon sig inte på ett plan, åkte till något fantastiskt land, med några fantastiska människor och spenderade sina sista dagar i sus och dus med drinkar och sol. Varför stod hon där ensam?

Förstod hon ingenting?

Först under senare år har jag förstått varför min kollega åt sin skiva lingongrova med vanligt pålägg. Varför hon stod på gårdsplanen i onsdagsregn i Malmö. Hon ville inte dö, hon ville leva. Men hon ville i den stunden leva sitt, ingen annans liv. Och framför allt inte en annan människas idé om vad ett värdefullt liv är.

Döden har ingen agenda, och det behöver inte heller vi ha. Att leva sitt liv, sitt enda liv, är det enda vi kan och bör göra.

Döden kommer tids nog. Den helt vanliga dagen är här nu.

Min kollega förstod detta.

Nova-Jeanette Nilsson anser sig vara frihetlig på riktigt

  • Snobben

    En fin artikel om vårat tabu döden. Ingen pratar om den. Tyvärr tar vi för givet att livet är hur långt som helst. En del vill inte veta av den och lever därför i sin vardag, och ska göra allt sen. En del är nöjda som det är. Förr var det skadligt att ta med barn på begravning, så dom levde med en fantasibild. Ibland skrämmande. Att barn tycker det är långtråkigt på begravningar är förståeligt. Men att pynta en öppen fin kista, se någon lugn och fin sova under filten, lägga blommor och presenter tycker inte dom är konstigt. Resten kan dom slippa. En del är mer aktiva mot slutet, vill göra sina sista ärenden, önskningar, få ordning på allt. Andra tar den sista tiden med ro, samlar ihop sitt liv i sina tankar. Några är oroliga, för att dom inte hunnit säga allt, är för sjuka för att kunna planera. Dom har personal att tillgå om inga anhöriga finns, med lugnad medicin och vård och trevnad..

  • snobben

    Dom flesta vet om att har man tackat ja till ett liv, har man också tackat ja till döden.
    Därför är det tabu att nämna ordet död. Det känns mer rättvist att bli dödad av bussen,
    ett mord. Då kan man skylla ifrån sig händelsen. Lite mer berättigat med svår sjukdom. Som att vi ska leva tillsammans livet ut. Men vad händer om den ena parten dör en sekund innan. Alla vill tillbaka till livet. Dom som drabbats hårt av livet ännu mer. I många religioner, filosofier är tesen densamma. Uppståndelse, reinkarnation,
    nirvana att få kontakt med vårt ursprung. Evolutionen som sådan att återfödas genetiskt i ett annat liv.

  • snobben

    Att få ett liv är en gåva i sig, att kunna se allt, lyssna på allt, upptäcka omvärlden.
    Vetenskapens sanningar förändras efter nya upptäckter. Men en stor stjärnexplosion
    frisläppte kolatomen, alltets mutation, men flera vinklar finns. Hur våra tankar blir till vet ingen, inte vår uppfattning av känslor heller. Men hjärnan tolkar allt i spegling av allt vi ser, hör och i hur vi bemöts utifrån. I Cosmo är vi alla och snurrar runt. Så jag förstår inte vad vi letar efter.

  • snobben

    Värdet i naturen är att återkomma. Allt vissnar, näring sugs ner i marken, träden blir nakna. På våren slår allt ut igen, med nya förgreningar, dåligt försvinner. Inte ett blad på ett träd är lika det från året innan. Så vad är död och liv samt vad är värdet ?

  • snobben

    Vi ingår i kretsloppet, med släktträd. En åsksmäll kan splittra även i familj, vad den smällen än heter. Maskrosbarn blir starka, tuffa, kryper upp ur asfalt. Så allt har sin bestämda plats. Värdet skapar vi själva i vad som passar enskilt.

  • snobben

    Våra värden är gemensamma troligen. Att resa, fåglar flyger, att stanna kvar, som ett träd, att simma, som en fisk, att jaga, som ett lejon, att bygga samhällen, som en myrstack, att retas och busa med allt, som en apa, att gräva gruvor, som andra djur, att fånga byten, som en spindel m.m. Vi blommar också upp på våren, föder mest barn på våren, för bäst växtkraft. Sover mer i mörk årstid, precis som björnen.

  • snobben

    En annan sida av ålderdom är att vi går sakta tillbaka till barndomsminnen, tappar tänder, äter pure´, har hjälp med att gå, eller köra oss i rullstol, hjälp med på och avklädning, blöja, nattning, tillsyn.
    Vi längtar efter föräldrar som vi minns då tydligt. Ett inre lugn och harmoni att bli omhändertagen, andra sköter medicin, smörjer huden, klipper naglar, kammar, badar oss och duschar oss, väcker oss, ger oss frukost, lunch, fika, kvällsmat. Sedan finns aktiviteter med andra i samma fas med ledare. som sjunger sånger vi kan och pysslar.
    En enda kort eller lång sista trevnad. Även med många kalas, tårtor, spel.

  • snobben

    Vad är ett liv ? Även urberg har sin ålder, vår historia i sig, även vår planet har ett inre
    eget liv, precis som övriga planeter, solen och månar i ett 70 tal i eget kretslopp i anpassat exakt förhållande till oss, som ebb och flod. Som på ytan vi bor på. Fattigt
    och rikt. Alla står i mittpunkt för jorden är rund. Vad för värden kan önskas mer ?
    Alla klimat finns tillgängligt, alla väder, samt prylar i mängd och folk av alla slag, samt ständigt nya arter av allt, en enorm utveckling som vi i grund inte kan påverka.
    Så var nöjd med…allt som livet ger osv.

  • snobben

    Samtidigt är vi och allt byggt av allt omkring oss. Antal atomer ,molekyler enzymer mm har varit lika i alla tider. Bara strukturer i sammansättning ändras. Är vi friska läker kroppen sig själv inifrån och utifrån. Behovet talar sitt eget språk i suget efter något.
    Men det gröna ska vi skydda, allas vårt syre. Vårt största ursprungsvärde.

  • snobben

    Det viktigaste i allas värdefulla liv är att vi ska uppmärksamma, allt som kommer och försvinner. Kommer upp och ner. Så vi inte missar något nuvarande och kommande liv.

  • snobben

    Troligtvis är det skadligt med mina teorier. Det är som om allt är allas kannibaler.
    Fortfarande är tanken fri. Dom som vill tro på ett enskilt paradis och ett enskilt helvete får göra det. Själv är jag övertygad om att människan är både ond och god, för vi behöver båda för överlevnad. Därför tror jag att både paradis och helvete är på jorden.
    Samt att vi alla hör ihop trots olikhet. Att synd finns som lärdom och läran om tolerans.
    Var och en är sin egen profet efter det man fått. I naturen finns allt av olikhet som människan har, och inga krig råder.

  • snobben

    Alltid samma fråga. Vad kom först. Hönan eller ägget ? Det är lika svårt att hitta Gud i himlen som bagaren i bullen. En hel plåt med samma deg, samma teknik. Inte en bulle är likadan.. Som snöstjärnor. Ingen lika.. Det finns en skillnad i allt. Även i massproduktion, om aldrig så minimal. Vi har produktnummer för viss vägledning.
    Förändring är bästa urval, ett värde för hållbart. Bäst före tid datum. När man tror sig veta, kommer man på att man ibland inget vet. Detta är drivande för framtids forskning och vetenskap. Nu är det alla Helgons helg. Tillfälle att fira alla som funnits.

  • snobben

    Man kanske inte finns alls, allt kanske är hjärnans inbillning. Jättebra, då behöver man inte bry sig. Jag gillar ju siences fiction, hur det nu stavas. Vi har alltid fascinerats av
    ursprung och framtid. Men varje dag är betydelsefull. Fantasin har också en bestämd orsak, att skapa våra drömmar. Internet säger att jag är Dragon, som någon också skapat i burken. Så vad är sanning.

  • snobben

    Det värsta som finns är alla dåliga samveten som springer omkring. Att inte vara tillräckligt snygg, Inte duktig nog, inte empatisk, rolig nog osv. Vi duger alla exakt som vi är, och alla har fått sin roll av utvald orsak. Man ska se detta som en fördel, och försonas med bakgrund och tilldelade, tagna möjligheter.

  • snobben

    En annan sak är att jag tror att motsägelser och problematik ska ingå i teorier, dels som tolerans mot det som inte stämmer, samt för att väcka fortsatt nyfikenhet.

  • snobben

    Ett avslut på värdefullt liv. Jag är nytvättad och blank. Lite ytlig rost på ena sidan. Bromsen tar bra både till fots och till hands. Styrförmågan är utmärkt. Jag kan komma rejält upp i hastighet. Lamporna fungera på hel och halvljus, men extraljus går åt på små detaljer. Jag kan blinka både till höger och vänster beroende på vart jag ska.
    Renovering av motorn gjordes förra året, samt motortvätt.. Jag är all round i glid och grepp. Ska kolla om dubbat finns i garaget..Bakluckan går att både låsa och öppna.
    Jag har domkraft vid behov samt varningstrianglar. Det finns även orangea jackor för nödfall.En skyffel måste inköpas, helst ihop fällbar. Jag kan tuta i nödfall, men sällan beroende på plats. Jag är smidig på att vända om samt parkera.Jag hoppas på att bli godkänd vid provning. Jag har blivit det hittills. Endast små justeringar utan ombesiktning. Nice evening !

%d bloggare gillar detta: