Senaste nytt

Johanna Kärrman: Att förstå med vilje

Privat

För några söndagar sedan var en vän och jag i kyrkan. Just den här söndagen var budskapet att välkomna våra nya vänner, och hjälpa dem till rätta i samhället. Att vi alla varit vilsna någon gång och att man då behöver någon som visar vägen.

Någonstans mitt i den långa monologen drog prästen en liknelse med en hund och dess ägare. Jag börjar skruva på mig lite nervöst – vad säger guds anställde egentligen? Jag tittar mig omkring, hörde verkligen ingen att prästen nyss jämförde invandrare med hundar? Men icke. Alla satt tysta och stilla, blundade och lyssnade. Vid kyrkkaffet samtalade jag och min vän om predikan, hur vi kan hjälpas åt, att vi inte får vara rädda för att berätta hur saker fungerar, sociala koder och outtalade värden som hela samhället är uppbyggt kring. Den klumpiga liknelsen var redan glömd.

I medier, och främst sociala sådana, är det ett ovanligt fenomen att alla bara lyssnar till budskapet. Allt för ofta hugger vi på ordval, formuleringar och exempel, istället för att faktiskt försöka förstå vad personen menar.

Senast förra veckan fick min förebild Fredrick Federley pudla, då han uttryckt sig klumpigt i hur han vill hantera Sverigedemokraterna. Ingen brydde sig om att förstå vad han menade; tolkningen var redan gjord, och en viktig fråga glömdes återigen bort till förmån för ett dåligt ordval. Visst, man kan påstå att han är politiker, medietränad och borde tänkt på vad han sa – men i slutändan är han en människa. Varken mer eller mindre. Människor uttrycker sig – ibland bättre, ibland sämre, men jag tror att vi ofta glömmer andra delen i kommunikationen. Mottagarleden. Vi ställer höga krav på avsändarledet, men hur ofta tänker vi på hur vi själva beter oss, som publik?

Och, ärligt talat, vad får vi ut av att hela tiden avbryta debatten för att kritisera oväsentligheter? I bästa fall rättar avsändaren snabbt till “misstaget”, och debatten kan fortsätta. Men mest troligt är att vi alla blir lite ängsligare för att uttrycka oss. Vi tänker efter både en och två gånger innan vi ger oss in i meningsskiljaktigheter. Och i värsta fall får vi politiker som enbart uttrycker sig så att ingenting kan misstolkas. Politiker som uttrycker sig i floskler.

Sluta tolka allt som fan läser Bibeln.

Johanna Kärrman är juridikstudent samt aktiv centerstudent. Hennes motto är: Att alla mynt har minst tre sidor, att bollar inte måste vara runda och att man visst kan vänta för länge.

  • snobben

    Precis, felpinnar finns det gott om. Har dom inget att säga kan man ju anmärka.
    Än så länge finns ingen totalt felfri människa som tur är. Vissa skyr inga medel alls för lite uppmärksamhet. Drar ner brallor och allt.. Som om dom vore enastående. Män som kvinnor. Antagligen har dom ingen hobby .Några bokstäver i media är viktigt,
    innehåll skit samma.

  • snobben

    Har man brister i personligheten, kan man vara tuff på ytan, som status fräck jargong,
    frisläppt hänsynslös moral, skylla ifrån sig allt man orkar, superfrilla, snygg gång och fräck kavaj, för att inte helt försvinna i den gråa allmänheten. Snobb med oförstånd.

%d bloggare gillar detta: