Senaste nytt

Gustav Motte: Den svenska nattvarelsen

Privat

Har under sommaren spenderat ett otaligt många timmar i bar- och restaurangmiljö. En intressant sommar, minst sagt. Har nog få gångar arbetat fram svetten, på det sättet som under denna sommar. Och då har jag under halva min uppväxt bott på gård. Men i restaurangarbetet får man träffa på en intressant liten varelse, som ofta kryper fram lite innan skymningen. Jag kallar den för kort och gott för den ”svenska nattvarelsen”.

Varelsen finns i många skepnader men befattar sig oftast i en lynnig och glad form, som ränner runt i restaurangens avdelningar. Till baren, till bordet, ut för att ta sig en liten rök, om den är av den läggningen, och till toaletten för att uträtta sitt behov. Sedan börjar cirkeln om igen, till baren, till bordet och så vidare. Tills massorna tunnar ut och den vandrar hem till sitt i den ljuva sommarnatten.

Vilka är de då som transformeras till denna helg-varulv om natten? Det är den svenska medelklassen, som letar svar i för högt beskattade drinkglas och i något trevligt litet husvin. Det är fotbollsfarsan, som cyklar från sin trygga villaförort, med treåringens plaststol kvar på pakethållaren. Det är den lite mer ruggigare, tatueringstäckta, och stillsamma mannen som alltid betraktar sin omgivning med misstänksamhet. Även gänget med ungdomar, som är ”nyligen fyllda myndig” och har ett gruppbeteende som hos ett gäng ivriga ungkatter, där man hetsar varandra att slicka i sig det sista av tequilan, som hittar sig till denna miljö. Om nu de sistnämnda ens kommer in.

Vid rätt tillfälle så kan den ”svenska nattvarelsen” verkligen skapa magi. Med skratt i halsen, som blandas med ljus lager så ger man sig ut och dansar bort det sista av veckans kraft. Varelsen har hittat sitt tillfälliga hem, den stortrivs och har för en sekund inte ett bekymmer i världen. Den drar ett gott halsbloss och känner sig alldeles varm av alkoholen som forsar genom kroppens omlopp.

Snubblandes, med blicken fäst på sin hand, så att inget av den livsviktiga drycken spills ut, ger man sig ut i äventyret. För att då nå en vägspärr. En mur, en bortre parentes på sin fartfyllda kväll. Stängningen. Alla ska ut, lokalen tänds upp och natten känns plötsligt inte allt för välkomnande längre. Varelsen försöker hitta växel till taxin hem, ibland har den tur ibland inte. Då är det bara att snubbla hem, vandrandes i sin ensamhet.

Tidigare på året så har ett gäng politiker, med syn över torget, bestämt sig för att sätta kedjor på varelsen. Den har likt en hund ett par meter att springa, tills kopplet tar slut och spänner sig. Så fungerar den kommunala tidsgränsen för alkoholservering. Ett koppel, ett slut på äventyret och inte speciellt frigörande.

Endast jag är kvar i den numera ljusa lokalen, tittandes på den ensamma varelsen som vandrar hem, torkandes rent det sista från denna helgs utgång. Och hoppandes på att vi i Sverige en dag ska se varelsen som myndig.

Gustav Motte bor i Halland. Han har en bakgrund i moderata ungdomsförbundet. Mottot är:  Allt kan lösas över ett glas vin, problemet är bara att systembolaget inte har kylskåp.

%d bloggare gillar detta: