Senaste nytt

Flyktingvåg: Vad bör göras?

Jag är en varm vän av invandring och jag tycker det är fantastiskt att människor vill komma till Sverige. Men jag har också alltid varit medveten om att det finns en gräns för hur många vi kan ta emot under en viss tid. Det ser ut som att vi nått den gränsen. Redan innan sommaren började det märkas. Migrationsverket skrev dock ner prognosen från 80 000 till 70 000 asylsökande. Efter sommaren började det stå klart att vi står inför en ny situation i fråga om invandring. Sverige står inför den största invandringen i modern historia. En invandring som överträffar den under andra världskriget. Den senaste veckan kom nästan 10 000 asylsökande. Om det fortsätter i den här takten så är det nästan en halv miljon människor per år. I dag, torsdag, kom också Migrationsverkets senaste prognos där man talar 160 000 asylsökande i år – alltså en fördubbling av prognosen från början av året. Verket skriver:

”Nuvarande mottagningssystem inte tillräckligt. Den kraftiga ökningen av asylsökande som kommer till Sverige gör att Migrationsverkets nuvarande kapacitet inte längre räcker till för att ge ett ordnat mottagande till nya asylsökande. Migrationsverket bedömer att det kommer att saknas mellan 25 000 och 45 000 boendeplatser vid slutet av året, och risken finns att behovet inte täcks trots alla extraordinära boendelösningar som ses över för tillfället.”

Om kostnaderna skriver man:

I jämförelse med Migrationsverkets juliprognos ökar kostnaderna för alla anslag som redovisas i den nya prognosen från 31 till 60,2 miljarder kronor under 2016, det vill säga en ökning med 29,2 miljarder kronor. … Prognosen för 2017 är att kostnaderna, jämfört med juliprognosens antaganden, ökar med 41 miljarder kronor till 73 miljarder kronor.”*

Det här kommer så klart påtagligt påverka vårt samhälle och våra samhällsinstitutioner. Vi ser redan hur skola och socialtjänst påverkas. Sveriges kommuner och landsting (SKL) tar upp den stora flyktingtillströmningen som en del i kommuner och landstings allt svårare ekonomiska läge. Vi har helt enkelt inte plats för alla som kommer och vi får acceptera att vi inte kan ta emot flyktingarna på ett bra sätt. Flera kommuner har nu t.ex. lex sarah-anmält sig sig själva för att uppmärksamma att de inte klarar av att uppfylla sina åtaganden. Det handlar inte bara om ekonomiska resurser. Det behövs också reformeringar av våra institutioner. Men kris och utmaningar är förändringens moder. Självklart behövs det mycket pengar för detta. Dock är pengar inte allt. Att trycka in mer resurser i ett dysfunktionellt system är pengar i sjön och kan t.o.m leda till mer av det dåliga. Vi måste reformera systemenen.

Jag tar skolan som exempel då det är det område jag känner till bäst eftersom jag arbetar med det. Dels har vi en kostnadsökning som följer volymen. (Att inte tala om volymer är irrationellt. Volymberäkningar är grundläggande för att planera offentlig förvaltning.) Alla kommuner har olika skolpeng men skolpengen för grundskolan ligger i Stockholms stad på 80-96000 kr per elev och år beroende på årskurs men för nyanlända brukar kommuner lägga mer. Sollentuna lägger t.ex. 50 procent extra på varje nyanländ elev. Programpengen för språkintroduktion varierar mycket men inom Stockholms län ligger den på ca. 90-160 000 per elev och år. Men då klarar sig de flesta nyanlända rätt dåligt i skolan – särskilt de som kommer från högstadiet och uppåt. Det är bara de nyanlända elever som är studievana, särskilt drivna eller begåvade som klarar sig bra. Det är få kommuner som har ett tillfredställande system för nyanländas utbildning och det kommer bli allt svårare att hantera detta med volymökningarna.  Samtidigt finns det forskning som visar att problemen i svensk skola delvis kan härledas till invandringen.

Det saknas såväl skollokaler som personal. Platserna börjar helt enkelt snabbt ta slut. Det är t.ex. svårt att få tag på legitimerade lärare och speciallärare. I den kommun jag arbetar i finns inte längre plats i skolorna för nyanlända i årskurserna 6-9. Kommunen har skapat en särskild undervisningsgrupp till vilka lärare hyrs in. Som det ser ut nu ser det inte ut som att några av dessa elever kommer att kunna börja i ordinarie klasser förrän tidigast till hösten 2016. Kommer det fler nyanlända, vilket det ser ut att göra, kommer vi behöva starta flera sådana grupper och ju fler desto svårare blir det att få in dem i skolan. I praktiken börjar vi skapa ett parallellt skolsystem för nyanlända. Möjligen kan vi ha ett parallellt system för flyktingar så att barn till föräldrar som kommit för att arbeta, t.ex. från andra EU-länder, kan gå i ordinarie skolor.

Frågan som vi ställs inför är om den här flyktingströmmen snart är övergående eller om den kommer att fortsätta. Det finns rätt mycket som tyder på att den kommer att fortsätta. Den krassa verkligheten är att Sverige inte kan fortsätta ta emot en så pass stor andel flyktingar. Det här måste lösas på EU-nivå. Men även om flyktingströmmen skulle ta tvärt stopp idag har vi stora problem att tackla som vi blundat för allt för länge. Hela den svenska politiska och mediala eliten har stoppat huvudet i sand och vägrat titta rationellt på problemet. Nu har utopin ränt in i verkligheten.

Sverige är ett land som snällt tar emot människor men är uselt på att integrera dem i samhället. Sverige har en oproportionerligt stor andel arbetslösa som kommer från andra länder än EU. Detta grundar sig de höga trösklarna för att ta sig in på arbetsmarknaden och drabbar inte bara flyktingar men de har svårare än andra grupper. Det största problemet för Sverige är att en väldigt stor del av de kommer hit helt enkelt inte kan bära sina egna kostnader. Det accentueras av att vi har en väldigt stor andel flyktinginvandring relativt arbetskraftinvandring. Till detta hör att den svenska ekonomin inte går så bra som många verkar tro: BNP per capita har legat still sedan 2007 vilket innebär att de faktiska resurserna inte ökar. SKL:s varningar om kommuner och landstings ekonomi kan delvis härledas till detta.

Detta är problem vi måste lösa. Så vad behöver vi göra? Först och främst behöver vi börja tala om problemen. Vi måste förstå att flyktingarna måste spridas inom hela Europa och inte bara i ett fåtal länder. Vi måste också se till att de som kommer hit kan bära sina egna kostnader. Jag har så klart inga direkta lösningar på detta men det viktiga är att vi diskuterar det rationellt. Här är mina förslag på lösningar:

  • Bygg upp ett rationellt system för flyktingmottagande som utgår från vad vi kan ta emot med en möjlighet till expansion utifrån vår institutionella förmåga.
  • Se till att uppehållstillstånden är tillfälliga men att alla som kan försörja sig legalt får stanna.
  • Anhöriginvandring är endast tillåten om de anhöriga kan försörja sig själva eller av familjen. Men om det är ordnat är alla välkomna.
  • Satsa ordentligt på utbildning för så väl barn som vuxna – Sverige är ett land där det är nödvändigt med gymnasieutbildning för att klara sig. Alla måste klara av språket och alla måste ha grundläggande utbildning. Här finns ett problem i att en majoritet av dem som kommer är, även enligt optimistiska beräkningar, lågt utbildade.
  • Liberalisera arbetsmarknaden och underlätta entreprenörskap, sänk skatten på tjänster och förenkla reglerna för företag. Vi måste acceptera en större lönespridning.

*73 miljarder kan jämföras med budgetposterna för ”ekonomisk trygghet för familjer och barn” på ca 85 miljarder, ”arbetsmarknad och arbetsliv” ca. 72 miljarder, ”utbildning och universitetsforskning” ca. 65 miljarder, försvars och samhällets krisberedskap” ca  50 miljarder eller ”internationell bistånd” ca. 24 miljarder. (DN:s jämförelse av olika budgetalternativ november 2014.)

Länkar (i oordning):

  1. Migrationsverkets sommarprognos 
  2. Skolpeng
  3. 10 000 flyktingar på en vecka
  4. Migrationsverkets prognos oktober 2015
  5. Dramatiskt läge för kommuner och landsting
  6. Arbetslöshet bland utlänningar ej från EU
  7. Kommuner lex sara-anmäler sig
  8. Rapport, Invandringen och Sveriges resultatfall i Pisa
  9. BNP per capita i Sverige över tid
  10. Grundskolepeng i Stockholms stad
  11. Jämförelse av olika budgetposter
Uppdaterad: 2015.10.13 i en tidigare version hette det att kommuner lex maria-anmält sig själva.

Björn Axén

Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning.

https://bjornaxen.wordpress.com/

%d bloggare gillar detta: