Senaste nytt

Alina Koltsova: Blockpolitiken borde dött istället för DÖ

Vårt kanske tydligaste tecken på samarbete över blockgränsen, Decemberöverenskommelsen, fick smaka på knivspetsen i fredags, då Kristdemokraterna i sitt riksting beslöt om att riva den. Den politiska stabiliteten, som tryggade oss från ett visst annat partis inflytande, har övergått till ett kaos av ovisshet och onödigt överdriven polarisering. Det är antingen tal om käbbel eller tal om hånflin.

Låt det stå klart. Alla kan definitivt inte vara överens om allting. De politiska konflikterna finns där av en anledning och det är ett av politikens ack så viktiga livsluft. Det är liksom hela poängen med debatter t.ex. Men när politiken övergår till att låtsas vara oense om det man egentligen är ense om bara för att måla upp konfliktlinjer, då blir det bara osakligt. Ja, rentav smutsigt.

Och jag kan i dessa fall förstå politikerföraktet lite extra, trots att jag kan vara oenig om kritiken. Eller ja, jag själv bar på detta politikerförakt innan jag gick med i Miljöpartiet. Uttryck som t.ex. ”varje dag föds en politiker, använd kondom” yppade jag cyniskt i tron om att politik bara handlade om röd vs blå. Hade jag haft samma inställning än idag hade den varit ännu starkare nu. Sedan ska det inte förnekas att det finns de politikerföraktare som bl.a. är det på grund av Decemberöverenskommelsen. De menar ofta att Sverige har blivit en ”diktatur”, att det är orättvist att ett visst parti inte fick vara med i leken, att det är ett spel för gallerian, det är en ”socialistisk statskupp” och att det är meningslöst att de sex deltagande partierna helt plötsligt ska ”vara överens om allting”. Det finns delar av kritiken som jag kan förstå.

Men samtidigt finns det delar jag inte förstår, som t.ex. det där att Sverige skulle vara en diktatur. Ett exempel på vår levande (men också stabila) demokrati är att du faktiskt kan vara emot Decemberöverenskommelsen utan att samhället straffar dig för det. Okej, du får kanske otrevliga hot för dina åsikter, men sådant får även jag erfara varenda dag, politiskt korrekt som jag anses vara. Och vad gäller ”socialistisk statskupp”, så är det Alliansens budget som gäller för det här året. Visst, vi har en till stor del socialdemokratisk regering, men när man väl sitter vid förhandlingsbordet är det give and take som gäller. Sedan är folk från vänstern arga på att borgarna fick igenom sin budget, medan folk från högern är arga på vår regering. Man kan inte göra varenda kotte nöjd, för att säga det på rak svenska.

Decemberöverenskommelsen var nog ingenting någon egentligen hade önskat. Men med tanke på den regeringskris som uppstod så var det ett grepp om nödbromsen som man helt enkelt var tvungen att dra för att det skulle råda någon form av stabilitet. För hur smutsigt det än kändes så var nog alternativet långt värre. Vad alternativet var vill jag inte ens veta. Sedan innebar Decemberöverenskommelsen inga som helst lagändringar. Det var helt enkelt bara så att partierna kom överens om en ny praxis att tillämpa.

Är det något som borde få sig ett törn så är det den blockpolitik som ger en ganska svartvit yta. Eller så kanske jag ska kalla det för en blåröd yta. För rikspolitiken ser idag ut som om kampen handlar om borgerlighet vs socialism, och att exakt alla partier i riksdagen är antingen det ena eller det andra. Men verkligheten är inte så enkel att pressa ihop till det. Man kan beskriva det som att det finns socialistiska samt borgerliga partier i riksdagen, men det omfattar inte alla partier. Dessutom är partiernas samarbetsmönster dynamiska. Centerpartiet t.ex. var samarbetspartner med Socialdemokraterna fram till 1950-talet då partierna separerade i ATP-frågan. På 1980-talet sökte Kristdemokraterna samarbete med Miljöpartiet (som då avvisade). På landstings- och kommunnivå sitter Miljöpartiet ibland med Alliansen, ett tydligt exempel är mitt Värmland.

Nog är jag allt glad för att mitt älskade Sverige inte har lika hemsk blockpolitik som Storbritannien. Men vi har mycket att vinna på att försöka samtala med varandra. Våra politiska konflikter har dessutom inte alltid att göra med höger vs vänster. Men den dominerande höger- och vänsterskalan försvårar sakligheten inom politiken. Ärligt talat, så borde blockpolitiken fått dödsstöten istället.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

  • snobben

    Huvudsaken vi är nöjda med det funktionella vardagliga, som vi alla är beroende av dygnet runt. Sedan avgör prioriteringar ur ekonomi och planering.
    Vi har alltid ifrågasatt allt. Blir felprogrammerade i info som kommer stegvis, sanningar som förändras, dementeras, eller kvarstår utan motargumentation.

%d bloggare gillar detta: