Senaste nytt

Ademir Žilić: Erkänn Västsahara!

Tidigare artiklar i ämnet kan läsas här och här.

Den senaste veckan har relationerna mellan Marocko och Sverige försämrats betydligt. Det handlar om att den rödgröna regeringen äntligen är redo att göra det man borde gjort för längesen – erkänna Västsahara. Eller så går ryktet i alla fall. Nu gäller det för framförallt Socialdemokraterna att bevisa att de kan respektera åtminstone ett av sina vallöften och erkänna Västsahara, ett territorium som lever under ockupation och hårt förtryck av den marockanska regimen.

Det handlar även om den s.k. ”feministiska utrikespolitiken” och dess trovärdighet. Hur kan man påstå sig bedriva en sådan utrikespolitik, när man erkänner en tvivelaktig stat, där hälften styrs av kvinnohatande terrorister (Palestina/Gaza/Hamas), medans man vägrar erkänna ett demokratiskt, fritt och sekulärt Västsahara? Det går inte alls ihop.

Den 27 februari 1976 utropades det självständiga Västsahara, då de sista spanska trupperna hade lämnat området. Men redan året innan, 1975, gjorde Marocko anspråk på området. Sedan slutet av 1970-talet ockuperas Västsahara av Marocko. 1988 presenterade FN en avkolonialiseringsplan för Västsahara, som både Marocko och Polisario (Västsaharas militära befrielsestyrka) accepterade. Den gick ut på tre delar; eldupphör, uppdatering av en röstlängd byggd på spanjorernas folkräkning och folkomröstning om självständighet för Västsahara. Denna folkomröstning har inte ägt rum än på grund av att Marocko förhindrat den på olika sätt. FN har inte mycket handlingsutrymme i denna fråga, eftersom Frankrike står nära Marocko och har visat sig villiga att lägga in sitt veto i säkerhetsrådet mot allt som går mot marockanska intressen.

Folkrätten står även på spel här. Förutom brott mot avkolonialiseringsplanen från Marockos sida, så uppfyller även Västsahara villkoren för ”stat” mycket bättre än exempelvis Palestina, som vår regering nu erkände. Dessa villkor står nedskrivna i Montevideo deklarationen från 1933, som än idag accepteras av internationell rätt som allmänna regler för ”statlighet”. Enligt denna deklaration måste staten ha:

1. Fast/permanent population

2. Fast territorium

3. Styre (Regering/regeringschef/statschef)

4. Kapacitet att ingå avtal med andra stater

Det är framförallt punkt 2 som är starkt ifrågasättande av palestinsk statlighet, medans Västsahara här klart och tydligt uppfyller villkoren. Så en uppmaning nu till vår regering – våga trotsa den marockanska regimen som gång på gång bryter mot mänskliga rättigheter i det ockuperade området och mot folkrätten. Våga stå upp för den s.k ”feministiska utrikespolitiken”.

Erkänn Västsahara!

Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan)
Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

%d bloggare gillar detta: