Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Je suis Lars Vilks

Privat

Någonstans i Sverige sitter en 69-årig man och inte längre finns. Han heter Lars Vilks, han byggde skulpturer av drivved och skulpturer av sten. Och han skapade ett land, Ladonien. Sedan skapade han en rondellhund och sedan skapade han inte mer.

Vilks gjorde det, i Sverige i dag, fundamentala misstaget att inte be om ursäkt. Han bad inte om ursäkt för att han testade om yttrandefriheten höll. Det gjorde den inte.

Den fallerade och nu lever Lars Vilks med sina egna ord ett ”provisoriskt” liv.

När Lars Vilks började bli attackerad och förföljd visade sig Sverige från sin sämsta sida – i stället för att som en enad kropp säga stopp sa vi ingenting. Vi sa att bara för att man får så behöver man inte. Vi sa att det han gjorde inte var lämpligt. Vi sa att yttrandefrihet är frihet under ansvar.

Klockan 11.30 den 7 januari i år föddes begreppet Je suis Charlie. Ett begrepp som innebar att man stod upp för yttrandefriheten. Man var Charlie Hebdo. Det låg bra i munnen och visst kunde de flesta skriva under på att man inte bokstavligen ska dö för sin konst. Men de i Sverige som under några flammande dagar var Charlie 2015 hade redan 2007 möjligheten att vara Lars. I stället vek man då undan blicken, ifrågasatte den konstnärliga kvalitén hos honom och ägnade sig år kollektivistisk feghet.

Mycket få svenska debattörer, krönikörer, eller ledarskribenter tog Vilks, och därmed yttrandefrihetens, parti 2007. Och då ska man minnas att detta är en grupp människor vars hela existensberättigande vilar på just vår yttrandefrihet. Men inte heller spiritusen i oss när det kom till Je suis Charlie varade särskilt länge. För visst var väl ändå den franska satirtidningen en smula över gränsen? Bara för att man får så behöver man ju inte. Och så vidare.

Den yttrandefrihet som de människor som lever utan den längtar efter, men som vi själva så lättvindigt nyanserar måste alltid, och allt mer, försvaras.

Den ska, nej får, aldrig tämjas av det i Sverige på rättigheter övergödda och nonchalanta tyckande populas som inte längre förmår skilja mellan yttrandefrihet och god ton.

Yttrandefriheten är absolut. Den tål inga brasklappar och den dör av censur.

Så gör en rondellhund, gör en seriestrip, följ Mattias Alkbergs uppmaning och skriv kuken på den svenska flaggan, och något annat kul på alla andra flaggor.

Säg vad du vill, skriv vad du vill.

Tänk vad du vill.

Det är det vi människor gör när vi är som bäst. Så gör det.

Lars Vilks byggde skulpturer av drivved och skulpturer av sten. Och han skapade ett land. Det finns en ironi i att han till slut kom att bli övergiven av sitt eget.

Je suis Charlie. Je suis Lars Vilks. Je suis yttrandefrihet.

Nova-Jeanette Nilsson anser sig vara frihetlig på riktigt.

%d bloggare gillar detta: