Senaste nytt

Alina Koltsova: Vidrigheten måste synliggöras

Ännu en onsdag, ännu en krönika, och ännu en flykting som dör under flykten från Assads eller Daesh’s terror. Jag önskar så att jag hade kunnat skriva om något annat tema, men katastroferna sker en efter en annan, och murar byggs mot dem. Som om det inte vore nog med lidandet i hemlandet. Jag har behandlat ämnet tidigare, och nu är jag rädd för att det är dags nu igen. EU:s grundprincip om den fria rörligheten kan klassas som akut hotad.

Vi hör om det varje dag på nyheterna. Om barn som drunknar i Medelhavet, om människor som dör i lastbilar på någon förbifart i Österrike, och om poliser som tar människorna med hårdhandskarna istället för att vara en välbehövlig utsträckt arm. Vi har ett växande problem med detta. Men för många verkar sanningen vara för hård för att kunna visas.

När komikern Özz Nûjen på Facebook såväl som Twitter delade bilder på avlidna flyktingbarns kroppar blev det ett väldans ståhej. Näthatarna var förstås lika vakna som de alltid brukar vara, så fort någonting vädras ”PK” kan de lätt sniffa sig fram dit. Men nu bestod inte kritiken endast av den gruppen. Folk som annars håller med Nûjens människosyn reagerade med obehag. Visst går det att förstå kritiken, det är inte trevligt att titta på döda kroppar. Dessutom kan man lätt konstatera att döda barn också rätt till en slags integritet, och att deras värnlöshet kan finnas kvar att skåda på internet i evig tid. Men å andra sidan, så är det här den krassa verklighet vi privilegierade nordbor gärna blundar för. För oss brukar Medelhavet betyda solsemester och bad, inte flykt undan och under dödsfällor. Bara det säger något om hur olika vi lever, beroende på medborgarskap och boplats.

I t.ex. Slovakien vägrar man släppa in muslimska flyktingar, med hänsyn till religiös tillhörighet. Mellan Ungern och Serbien byggs en mur som ska förhindra flyktingarna från att kunna passera. I Medelhavet tas man omhand av gränspolis ifrån Frontex ifall man inte drunknar eller lyckas antingen gömma sig väl eller transporteras av människosmugglare som i princip blir det enda hoppet. Som asylsökande kan man endast söka asyl i det land man först satt sin fot i, för många syrier blir det alltså de sydeuropeiska länderna.

Just med fallen Ungern och Slovakien kan man säga att de verkligen glömt sin egen historia. För bara några decennier sedan var de länderna själva under kommunistisk diktatur, vilket inneburit att många flydde från den moskvatrogna terrorn. I Syrien är det dubbelt upp, med diktatorn Bashar al Assad som styr med järnhand och (= den såkallade ”Islamiska Staten”) som slaktar alla som inte passar in i deras mall. I Ungern och Slovakien borde minnet av det kommunistiska maktövertagandet fortfarande vara färskt, och minnet av diktaturen fram till 1990-talet. Därav borde mer hänsyn visas till flyktingarna, eftersom ingen flyr för nöjets skull.

En annan sak som bidrar till dessa bromsklossar är just populistpartier som likt svampar efter regn poppar upp lite här och där i Europa. I flera östeuropeiska länder har de helt tagit över makten, och i Västeuropa får de vind i seglen. Allt från Front National till Sverigedemokraterna. Partier som förfinar deras verkliga budskap, att låsa igen dörren och kasta nyckeln i sjön. De skyller problemet på de människor som nu försöker hitta sig en plats undan dödsterrorn. Antingen tar de våra jobb eller så lever de på bidrag, brukar det heta.

Menar vi allvar med ett öppet Europa? I så fall måste vi ta efter Angela Merkel, som konsekvent står upp för öppenhet och solidaritet och som i ur och skur står upp för flyktingarna. När invandringskritiska röster vädrar morgonluft på nätet och i gatorna har hon tydligt fördömt det. Det är dags att förstå varför Özz Nûjen delade bilderna på dessa döda barn. Stötta flyktingarna genom att skänka kläder och leksaker ni ej använder mer, umgås med en eller flera (gärna från ett asylboende nära dig), och framförallt, skänk gärna en slant eller två till UNHCR. Solidaritet ska inte låsas vid att endast vara ett vackert ord. Låt oss göra handling av detta ord, och det på riktigt.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

%d bloggare gillar detta: