Senaste nytt

Alina Koltsova: Sluta skambelägga individens kropp

Få ämnen har varit så heta denna vecka som kroppspositivism och fat shaming. Röster som uppmanar oss att acceptera kroppen som den är har fått ett starkt uppsving. Men i kommentarsfälten syns också de röster som tycker helt tvärtom. Som om det idag vore helt obegripligt att individens väl och ve har fler parametrar än just kroppsstorleken. Vi borde ha kommit längre än så år 2015, kan man tycka. Med tanke på hur många historier om ätstörningar som finns.

Måndagen den 21a september var ett ganska oförglömligt ögonblick på TV4. Malou von Sivers hade i sitt program temat ”vår älskade hatade kropp” och hade som tanke att belysa kroppspositivismen, som handlar om att tycka om sin kropp precis som den är. Under denna vecka var t.ex debattörerna Natasja Blomberg och Anna Davidsson inbjudna, som tagit stark ställning för kroppspositivismen. Som en ”motpol” var bloggaren och entreprenören Katrin Zytomierska inbjuden just denna måndag. Få har missat hennes syn på överviktiga, där hon anklagade dem för att allihopa vara lata, obegåvade, frossare och gud vet vad.

Som om inte det vore nog blir man matad av bantningstips på löpsedlarna. Det finns säkert de som tänker: ”men hallå, det är väl bara att blunda och gå iväg!?”. Den som tror att ord har noll påverkan på folk har uppenbarligen inget överseende för de som lider av ätstörningar. För ofta beter sig hjärnan som en svamp, och suger i sig informationen som passerar förbi ögonen.

Man kan se på ätstörningar som att kroppen blir en slags gisslan åt ändlösa restriktioner och krav på hur kroppen ska vara och se ut. Du måste göra si, måste göra så. Du får inte göra si, du får inte göra så. Inte en tillstymmelse av omtanke för kroppen kan skymtas fram. Allt som man tänker är lite som Brasses lattjolajban-låda, det är fel fel fel hela tiden. Till slut märker man inte hur utmattad kroppen och själen blir av allt letande efter fel. Det sjuka blir normalläge. Och många ungdomar får tyvärr erfara just den relationen med sin kropp.

Jag har själv varit där under mina tonår, precis som många andra har jag betraktat min kropp som om den vore Jabba Hutt från Star Wars, fastän verkligheten såklart såg helt annorlunda ut. Jag klämde på min mage för att fasa för underhudsfettet som jag ville bli av med, jag vägde mig oftare än jag åt, drack och andades, och jag ökade vägning och motion samtidigt som jag minskade på ätandet och vätskeintaget. Till slut var jag en smal blek stackare med näringsbrister som höll på att kosta mig livet. Det var bara min mor som såg allt det, och hade det inte varit för hennes barskhet hade det aldrig funnits en Alina Koltsova idag. För ingen annan märkte av det, mer än kommentarer som ”jamen det är BRA att du är så NYTTIG av dig!”. Allt detta för att jag var smal, tränade och hade ordentliga restriktioner.

Nu kan ju vem som helst räkna ut att jag var allt annat än hälsosam på den tiden, trots min blinda tro. Idag är jag förvisso inte överviktig, men är inte lika smal som jag var då. Och tro mig, min kropp behöver inte komma i en viss form för att den ska få duga som den är. Men många kroppar utesluts ur tillåtande att få vara sig själv och duga som man är. Tjocka människor måste konstant bli medvetna om deras kroppsform, ofta på ett väldigt negativt sätt. De stämplas som onyttiga, fastän vissa av dem lever så nyttigt det bara går, genom rätt kost och motion.

En hälsosam kropp är inte automatiskt synonym med en smal kropp. Hälsa har så många parametrar, både fysiskt och psykiskt, att allt inte kan leda till människans kroppsform. Visst är det hälsofarligt med extrem undervikt samt övervikt, men låt oss konstatera att vi alla åtminstone är födda olika. Vi är födda såpass olika att alla inte kan falla in i smal-ramen, trots det Katrin Zytomierska har sagt i TV.

Det är dags att sluta låsa in folk i hatets kedjor, i vilket vi kan inkludera självhatet. Låt individen få älska sin kropp, eller åtminstone acceptera den som den är. Det spelar ingen roll om du är mullig, smal eller dylikt, din kropp ska inte förtryckas! Det sägs att man bara lever en gång, så varför inte låta livet få vara fritt från hatisk kontroll?

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

%d bloggare gillar detta: