Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Man måste ibland kunna rucka på principerna

Det är en stor skillnad mellan diskriminering på grund av religion eller kultur och diskriminering på grund av kläder, utseende eller livsval.
Vad gör man då man stöter på personer som bär burka eller klär sig ”som Muhammed” och kräver att få ledigt på fredagar?
Frågan är aktuell i Skåne efter att ett företag sagt till en person att han inte kan jobba i företaget. Och detta beror på att han har helskägg, klär sig som Muhammed och vill ha fasta bönetider och ledigt för moskébesök på fredagar.
 
Är det diskriminering? Ja om det kommer fram att de säger att de inte vill ha en muslim i företaget. Annars är svaret nej.
Ni har kanske läst om mannen som tatuerat hela ansiktet? Är det diskriminering om man inte anställer honom? Är det diskriminering om man inte anställer en person som vägrar tvätta sig så denne stinker svett även om denne är jude, rom eller muslim? Nej givetvis inte.
Var det diskriminering då ett företag inte ville anställa en person jag var bekant med som gick omkring i en nyandlig klädsel av det flummigare slaget med klänning, lustig hatt och prydd med små hakkors bredvid andra indiska symboler för andlighet?
Eller punkaren med punkfrisyren och punkkläderna? Eller för att ta ett annat exempel. Är det diskriminering om en restaurang vägrar anställa en person som har långt hår och som vägrar bära hårnät?
Om ens religion eller livsåskådning är så stel att man inte kan rucka på principerna. Om man t.ex. MÅSTE gå klädd ”som Muhammed”, be fasta tider och ha en viss sorts skägg för att man annars känner att Gud skulle bli arg på en. Eller om man MÅSTE bära någon sorts nyandlig klänning med små hakkors på för att annars skulle man hamna i obalans med de kosmiska vibrationerna. Eller om ens ego kräver att håret fladdrar fritt eller att man stinker svett… Ja då får man finna sig i att man inte kan ta alla jobb.
Det är inte diskriminering att inte anställa en person som bär burka för att denne bär burka. Men det är det för att denne är muslim.Sen kan jag önska en större öppenhet från folk inför det okända. Så man kan möta människor som verkar annorlunda. Men har man extrema varianter av klädsel och livsstil måste det få konsekvenser. Sen är det alltid en avvägningsfråga vad som är extremt och inte och i vilket sammanhang. Men att anta att det är diskriminering automatiskt för att man inte respekterar personers val av hur man utövar sin tro eller sin livsstil, är en MYCKET farlig och snurrig idé.

Torbjörn Jerlerup (krönikör på Frihetssmedjan ), Socialdemokratisk liberal. Medgrundare av den antirasistiska sajten Motargument.

  • snobben

    Bra ifrågasättande. Jag tycker att saker och ting blir lättare att avväga om ordet hänsyn tas in i bilden. Vi har inte heller enbart rättigheter heller, utan även skyldigheter. Fortfararande ingår olika generationer, religioner i samhället. Att ungdomar måste få vara ungdomar i sin gestaltning. Att äldre reagerar på ett starkare sätt i allt nytt. Så har det alltid varit. Man kan inte enbart utgå från sig själv, och kräva
    enskilda rättigheter. Alla får vara hur dom vill på sin fritid, men inte ta risker i opassande miljöer. Vi kan inte heller ha rättigheter åt några och inte åt andra, om man inte medvetet är ute efter konflikt mellan oliktänkande. Att gå ifrån för att bedja på en arbetsplats, brukar bra chefer kunna lösa med anpassning i arbetstid. Men tanken att flera kräver samma rättigheter samt nya därutöver ställer till onödig problematik.
    Själv tycker jag att man måste skilja på det privata och allmänna.

  • snobben

    Har man en anställning representerar man arbetsplatsen och värderingar som gäller där. Fortfarande heter vårat land Sverige. Vi får göra vad vi vill, så länge vi inte skadar och mobbar andra. Ordet Demokrati betyder inte att alla får bete sig hur som helst, när som helst. Gemensamma regler gäller, lika för alla, ramar som är förutbestämda.
    Ingen kan komma och plötsligt kräva annorlunda.

  • snobben

    Jag tycker vi ska fokusera på gemensamma lösningar, inte ut skillnad. Som att införa skoluniform, lika för alla. Duschar som går att stänga om varje enskild, lika för alla.
    Att arbetskläder representerar arbetsplatsen tycker vi är självklart. Att alla ändå har möjlighet till sin fulla frihet i övrigt.

  • snobben

    Vi måste i första hand lära oss att se varandra som individer, utan yttre etikett.
    Något man lär sig redan på dagis.

  • snobben

    Jag tycker det framgår ett naivt tänkande i att om allt blir fritt blir det frid och fröjd.
    Ingen annan stans har det blivit det hittills, utan tvärtom. Kräver vi Svenska rättigheter i andra länder blir vi straffade i diktaturer och hård diciplin med religiösa maktövergrepp. Inget vi ska införa på allmänna platser. Flyttar man hit gäller våran demokrati. Det är vårat ansvar att se till att gällande lagar gäller alla lika. Att tro är att vara tveksam, i en allt mera komplex verklighet. Den tron är högst privat, inget man
    pådyvlar andra år 2015.

  • snobben

    I Sverige fostras alla barn både hemifrån och senare i skolan och under uppväxt i demokratiskt tänkande. För att ta sig fram i vårat land som i andra länder fostras man till gällande samhällstuktur, i normer, regler och lagar. Något alla vuxna har till uppgift. Som vuxen bestämmer man sina egna vägar, men fortfarande under bestämda ramar. Långsamt ändrar vi på det. Varför ? Att ungdom utmärker sig är normalt, även äldre.

  • snobben

    När man börjar arbeta går skatten till vårat Land, i våran samhällsuppbyggnad, inte muslimsk uppbyggnad, ingen annan heller. Hur kan man totalt glömma det ?
    Bygga moskeér och allt möjligt ? Jag tycker det räcker långt att vi tar emot alla, samt att alla lever lika, med rättigheter samma som i hemland i det privata, som inte går emot våra gemensamma lagar. Konstigt att folk inte får tro vad dom vill i gemensam kyrka på 2000 talet. Antagligen är tron den samma med olika namn, ändrade texter efter livsförutsättningar, samhällen, politik, mytologi inblandat. Som gamla horoskop, taroot, vodoo ,kristaller och annat spöklikt. Individer har alltid tyckt det varit jobbigt att drabbas av livet. VARFÖR ? Bra att unga ger uttryck, som dom alltid gjort.

  • snobben

    I Sverige får man se ut hur man vill, men man ska vara medveten om att vi fortfarande bedöms i första hand av det yttre. Därför har alla ett eget ansvar, och kan inte skylla på andra. Alla ingår i ett större sammanhang. Vill man vara udda, så hör det naturligtvis till att bli bedömd som det. Oftast positivt. Alla vill känna igen sig i sin egna grupp, men inte passande som enskilt oftast. Andra känner sig då oftast obekväma.
    Totalt öppna utan fördomar är barn. Dom säger rakt ut.- Varför har du målat dej på kroppen, har ringar i ögonen ? – Du är gammal, och dör nog snart ! – Jag gillar inte din lukt !. Är ni kära ?- Har inte du i tvättat håret, min mamma har sjal när hon städar !
    – Har någon blivit död ? då har man svarta kläder ?

  • snobben

    Jag tror vi måste sätta tydliga gränser i vad demokrati betyder i en allt större flyktingström. Troligtvis en chock för många som kommer hit. Yttrandefrihet, jämställdhet, fri könstillhörighet, milda straff, halvnakenhet, fri sex. Antar att några snabbt vill få ändringar på det, skräckslagna i vår totala öppenhet. Att vår samhällsapparat är uppbyggd för säkerhet och skydd för alla är inte normalt på andra håll. Inte är alla vana att lita på myndigheter heller. Sedan drömmer många om en tillvaro här, som inte finns i verkligheten för någon. Annars tycker jag Linköping är ett föredöme i mycket, vad gäller miljöer, mottagande och ungdomsaktiviteter. Troligtvis av ett Universitet, engagerade företag och stort miljöintresse, idrott.

  • snobben

    Eftersom SD växer som politiskt parti är vi inte mogna för ett mångkulturellt samhälle ännu. Vi kan inte räkna med att det får ett erkännande överallt i landet, särskilt inte där många bor med stor arbetslöshet, dålig kollektivtrafik, och obefintlig handel.
    Att dom samtidigt får allt stöd dom behöver sticker i ögonen på många. Inte heller gör vi något för att alla ska blandas i boendemiljöer, varken ungdom, invandrare, äldre,
    eller alla som är i behov av stödinsatser. En övergångsfas med motreaktioner mot rika
    och fattiga är redan märkbar. Gängbråk betyder att vissa tröttnat och skaffar sig egen betydelse och egna inkomster utanför rådande regler.

  • snobben

    Fortfarande har vi FAS 3 dit alla är välkomna som underbetalda på existensminimum.
    Högt uppsatta brukar kräva ofantliga löner. Det är så synd om dom, att vi måste förstå hur svårt det kommer att bli att hitta ett nytt välbetalt jobb. Antar att existensen är tuffare för andra. Det positiva är att överhuvudtaget få möjlighet att fortsätta vara kreativ. Så tar vi hand om alla, även ensamkommande flyktingbarn. Tur att vi inte står ut med snigelfart i genomförande. Lite logik skadar inte i politiken.

  • snobben

    Att belastningen inom sociala förvaltningar är enorm idag, gör att motståndet mot mottagande av flyktingar sticker i ögonen hos vissa. Vi har hur många svenska ungdomar som helst som lever under våra tunnelbanor utan stöd och insyn, samt en allt större ekonomisk brottslighet som är ett elände att bemästra. Därför är det viktigt
    att EU täcker kostnader för flyktingmottagande. Våra rättsliga principer har det ruckats på länge nog. Vi kan inte ha jättelika polismyndigheter på ett fåtal platser i Sverige,
    Inte socialförvaltningar heller. Det blir allt svårare att överblicka, och hinna fram till behövande i tid. Även i brandberedskap och sjukvård. Att samhället i stort blivit tryggare syns inte i brottsoffer. Att samtidigt inte ha folk i arbete för skatteintäkter,
    med en lavinartad kommande äldrevård är ingen vidare planering i fortsatt välstånd.
    Att alla i behov utanför gränser ska få komma, ses som självklart, men det basala tryter rejält.

  • snobben

    Sedan får vi gå klädda hur vi vill, men man ska vara medveten om att vill man klä sig udda ses man som det. Man ska nog skilja på privat och allmänt leverne för ett fullvärdigt bemötande som individ. Vi bygger fortfarande ett Svenskt samhälle med demokrati som bas. Så fostras vi i Sverige från små till vuxna för att passa in vår samhällsstruktur, precis som andra in i deras samhällen. Att vi gillar att känna igen oss i grupper, betyder inte att vi ses som bekväma enskilt. Oftast känner sig andra obekväma i bemötandet då. I det allmänna representerar vi arbetsplatsen, skolan och svenskt synsätt. Dom värderingar som vi byggt vårt välstånd på.

%d bloggare gillar detta: