Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: Otrygghet är inte vetenskap

Vi lever i statistiken och de hårda källornas tid. Åsikter väger inte tyngre än de siffror på vilket argumenten vilar. Med tabeller och grafer låter vi beskriva vår omvärld, inte så mycket som den känns utan som den faktiskt är. I vår enfald inbillar vi oss att bara vi har all fakta på bordet är debatten vunnen, eftersom motsatsen är ologisk.

Och ologiskt hade det kanske också varit, om människan var rationell.

Det senaste exemplet är diskussionen om svensk brottslighet som tornat upp under den senaste veckan. Statistiken talar sitt tydliga språk: det dödliga våldet i Sverige minskar. Detsamma gäller andra våldsbrott, så som misshandel och personrån. Samtidigt är den allmänna uppfattningen en annan.  

Många människor känner sig otrygga i Sverige av i dag; en känsla som ytterst sällan kan botas med statistiska sanningar.

Människor fungerar liksom inte så.

Sommaren har kommit att bli en våldsam historia. Samtidigt som studenterna sjöng om sin lyckliga dag mördades en ung flicka i Martorp.  Veckor senare hittades en ung kvinna mördad i ett motionsspår i Upplands Väsby. Kort därefter ett dubbelmord på Ikea i Västerås. Allt kryddat med återkommande rapporteringar om granatexplosioner i Malmö. 

Gemensamt för ovanstående illdåd är att de skett på öppen gata. Flickan i Martorp hade precis avslutat sitt arbetsskift och var på väg hem. Kvinnan i Upplands Väsby var ute på en löptur. Mamman och sonen på Ikea var och handlade.

Och i fallet Malmö är det ett under att ingen ännu kommit till allvarlig skada.

Det är skillnad på våldsbrott och våldsbrott. Att grovt kriminella har ihjäl varandra från tid till annan ingår liksom i spelets regler. Den kriminelle vet att livet han lever innebär betydande risker; inte bara för honom själv utan även för människor i hans närhet. Så har det alltid varit – så kommer det alltid att vara – i en värld där samhällets lagar inte gäller.

Och för de flesta av oss utgör dessa få individer inte något som helst hot mot vårt eget liv och hälsa.

Morden i Martorp, Upplands Väsby och Västerås är emellertid av ett annat slag. De kom från ingenstans och ägde rum på platser som de flesta av oss upplever som säkra. Liken ligger plötsligt i vår egen farstu och vi kan inte hjälpa att undra hur fan det kunde bli så här.

Det är naturligtvis viktigt att påminna människor om att Sverige av i dag inte är otryggare än Sverige av i går. Rent statistiskt sett. Det är dock minst lika viktigt att påminna sig själv om att människans känslospektrum inte består av ettor och nollor. Rädsla, om än bara en inbillad sådan, upplevs minst lika starkt alldeles oavsett om den är befogad eller ej. 

För även om vi lever i statistikens tidevarv är vi till syvende och sist bara människor. Människor som känner, i kött och blod.

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

  • snobben

    Tack för en trygg artikel. Historiskt har statistiken över brott varit jämn. Men en tydlig skillnad finns, att fler människor drabbas av en enda person. Brottsoffren tror jag mej vara fler idag. Att kriminella får slå på varann är en samhällsbesparing. Inget att ödsla pengar på i onödan. Dom har sina utvalda som inte har med oss att göra. Först med egen motivation åker dom på rejäla straff, för en möjlig återanpassning i normalt spelrum. Därför är brottsoffer en mer rättvis bedömning i våldsutveckling.

  • snobben

    En grogrund till brottslighet är familjer med blandproblem. Socialen har samma metod sedan stenåldern. Bara dela ut pengar, noll insatser. I värsta fall förlorar barnen sina föräldrar. Det kommer alltid att finnas idioter som tjänar pengar på dom. Alla som jobbar med barn har anmälningsplikt. Det har aldrig varit barnens fel att dom senare inte fungerar som vuxna. I åratal vandrar dessa barn framför näsan på andra som har skyldigheter. I modern tid borde alla dessa bortslösade pengar läggas inom familjer, med stöd i olika former, barnskötare, assistenter för vidare vägledning. Uppföljning i stödfamiljer är en katastrof. Vet en tjej för många år sedan som jobbade som ogräsrensare, diskerska och städerska, dom egna barnen gjorde inte ett handtag.
    Att ha varit olydig en period straffar sig dubbelt. Att bli trodd i sådant, är att glömma på direkten. Dessutom delades social lägenheter ut med betald hyra, vad dom skulle
    skulle sysselsätta sig med var totalt ointressant.

  • snobben

    Otrygghet är en uråldrig vetskap. Missär, ögon som blundar, psykisk sjukdom, missbruk, misshandel, separationer, konflikter, outredda hinder som dyslexi, nyanländ med obehandlade trauman .noll sysselsättning, bristande samhällsinformation mm

  • snobben

    Jag tycker det är konstigt att folk överhuvudtaget reagerar på brottslighet, så som det fortgår i inga insatser. Unga som skickas till hem av olika slag blir flyktingar mellan olika hem. Ständigt rotlösa, sökandes efter sitt ursprung. I decennier har detta pågått.
    Vi har även fått FN:s varning för inlåsta ungdomar. Kanske dags att förnya inställning till vad som är betydelsefullt !

  • snobben

    En annan baksida är att utplacerade barn, får en strängare uppfostran än egna barn.
    Eftersom extra föräldrar observeras av myndigheter, så att dom klarar sin extra uppgift. En tragisk historia. Egna barn får svära, bråka och slåss, dom andra ska vara evigt tacksamma och snälla. Inget som egna barn behöver vara.

  • snobben

    Jag förstår inte varför just Malmö utpekas i media hela tiden. Göteborg kommer inte i
    samma spot light. Antagligen är upproret mot utanförskap lika i alla städer, där invandrare bor i samma område. Att vi i Linköping, Norrköping reagerar i tid innan även våra städer expanderar i så kallade specialområden. Det ligger ett stort ansvar
    på hyresvärdar att ta emot alla, utan urval. Samt blanda olikheter i byggnation där dom finns idag.

  • snobben

    Idag flyttar både svenskar och invandrare ut från specialområden, för barnens skull.
    Köpcentran förlorar kunder, med större köpkraft. Det blir svårare att hitta personal av alla typer som vill arbeta där. Vi får en kunskapsbank som blir helt isolerad. Det spelar ingen roll alls hur mycket insatser som tillkommer, eftersom grundproblemet finns kvar. Att just dom mest utsatta bor utanför övriga samhället. Hur dumma får politiker bli ? Sätt press på byggherrar och hyresvärdar. Ett område ska vara attraktivt att bo i.

%d bloggare gillar detta: