Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: Konsten att förfula konsten

Vad är konst? Frågan har gäckat filosofer i sekler. Ingen har lyckats definiera begreppet. Lite tyder på att någon någonsin kommer att göra det. Betraktaren skapar verket och inte ens den mest lärde av lärda är mer lämpad än du och jag att avgöra vad konst är.

För konsten står över världsliga lagar.

Konsten kan vara en provokatör, en älskare och ett jobbigt ämne. Den kan vara vacker, ful, tillgänglig, svår och omvälvande men är aldrig betydelselös. Ingen människa står likgiltig inför det konstnärliga uttrycket eftersom en sådan hållning går stick i stäv med människans värderande natur; även känslan av att ett konstverk inte ’gör något’ med oss lockar till tanke och vi dras med ens in i verkets sfär.

För konsten kan inte undvikas.

Än mindre kan konsten avfärdas, skuffas undan eller glömmas bort. Den finns, är och överlever människor, styren och civilisationer. Konstens varande är beständigt och dess stadga har gjort den till ett återkommande ämne för debatt sedan det första penseldraget. Inte sällan kretsar diskussionen kring moraliska ställningstaganden där tyckare av olika politiska slag finner det lämpligt att värdera konsten och konstens skapare. Det talas i termer som intentioner, avsikter och politiska syften.

Lars Vilks är ett exempel. Elisabeth Ohlson Wallin ett annat.

Kritiker menar att viss konst inte bör accepteras än mindre beredas plats i det offentliga rummet. Huvudargumentet är att konsten inte står fri från moraliskt ansvar, varför konst som kan upplevas moraliskt stötande bör förbjudas. Problemet är bara att moralen är lika flyktig som den är irrationell; vad vi bedömer som moraliskt riktigt i dag var moraliskt förkastligt i går och är det kanske åter i morgon.

Därvid stöter vi på ytterligare ett problem; att moralens definition är lika svårgreppbar som konstens.

Politik är inte konst men konst kan vara politik; inte så mycket verket som sådant utan snarare den efterföljande debatt verket skapar. Det är därför viktigt att man särskiljer betraktarens reaktioner från verket och därmed undviker att dras med i en diskussion vars utgångspunkter är direkt felaktig. Inte heller är det lämpligt att som vissa debattörer mena att för det fall man friskriver konsten moraliskt ansvar så innebär det att konstnärer kan begå vilka som helst vidrigheter i den estetiska verksamhetens namn. Det är ett direkt ohederligt påstående som knappast lämpar sig en intellektuell människa.

Men vad om konstnären är politisk? Hur ska vi som betraktare förhålla oss till ett verk vars skapare tagit politisk ställning?

Frågan är åter på agendan med anledning av att Centre Pompidou i Paris nyligen har haft en utställning om Le Corbusiers verk och gärning. Le Corbusier anses av många vara 1900-talets mest inflytelserika arkitekt. Ett vitsord han förtjänat, med den äran.

Le Corbusier verkade i en tid då hela den europeiska kontinenten skälvde. Hans samröre med franska fascister är känt sedan länge, liksom att hans föreläsningar om arkitektur i Rom på Mussolinis inbjudan. Nya rön ger även vid handen att Le Corbusiers band till fascismen var starkare än vad man tidigare trott, varför vissa nu anser att vi måste se hela hans konstnärsgärning i nytt ljus.

Men varför inte istället bara släcka den politiska lampan? Le Corbusiers verk blir knappast vackrare eller fulare på grund av hans ideologiska övertygelser.

Estetiken fungerar liksom inte så.

Politiker ska hålla sig ifrån konsten; dels därför att det är något de sällan begriper, dels därför att konst inte måste begripas för att få finnas. Varje konstverk – oavsett skapare – måste dömas var och en för sig och på sina egna meriter. En annan ordning är farlig, inte bara för demokratin utan även för världssamfundet som sådant.

För när demokratin börjar begränsas är konsten alltid den första som får stryka på foten.

Därefter, ett sluttande plan rakt ned i avgrunden.

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

%d bloggare gillar detta: