Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: Ingen är intellektuell

’Att man skulle behöva uppleva att en opinionsbildare hyllar metalband som sjunger om vikingatid och asatron 2015’.

Så skriver en kulturredaktör för en facklig tidning och jag slås av hur en redan låg debattnivå plötsligt blivit lägre.

Uttalandet – vilket i veckan publicerades på mikrobloggen twitter – kan te sig lika taktlöst som harmlöst. I grunden illustrerar det dock ett återkommande problem som riskerar att förfula hela det offentliga samtalet; det illvilliga misstänkliggörandet av medmänniskor.

I sak är det hela mycket enkelt. Är vi inte i stånd att bemöta meningsmotståndarens argument kan vi alltid kompromettera dennes person. En sådan övning kan med fördel utföras med ohederliga medel eftersom målet är att på ett så effektivt sätt som möjligt svärta ner ett namn.

Att insinuera klandervärdhet är nämligen en mycket enkel sak för den som är villig att tumma på egen redbarhet.

Det hävdas ofta att tonen är hård på nätet. Säkert är det sant. Men ofta är den även förvånansvärt dum. Dum så till vida att tänkande – och alldeles säkert mycket förnuftiga – människor plötsligt resonerar på en dåres vis. Inte sällan är det som att tala till ett litet barn där varje ord och stavelse måste artikuleras så till den milda grad att meningen snart tappat både takt och känsla.

Allt för att så långt möjligt minimera risken för att plötsligt stämplas som något man inte är.

I det offentliga samtalet måste man utgå från att människor inte förstår. Det är ett hemskt men nödvändigt förhållningssätt. Fascinerande nog spelar det ingen större roll om de du diskuterar med är journalister, akademiker, arbetare, politiker eller ens jurister. I vissa politiska frågor är de nämligen lika delar irrationella, lika delar rabiata i sin föreställning om sakers faktiska tillstånd.

Och egentligen kanske det bara är så att de inte är insatta i ämnet.

För egen del kan jag ytterst lite om någonting och alldeles oaktat om det är sant eller ej så ger det mig åtminstone möjlighet att lära mig mer. Av alla goda egenskaper är kanske vetgirighet den finaste och dess skönhet ligger i en innerlig önskan om att dra lärdom av en medmänniskas kunskaper.

För vem vore jag att avfärda min nästa?

Min nästas musiksmak kan jag visserligen ha åsikter om, liksom hennes syn på världen. Men vad den förra beträffar är jag åtminstone karl nog att erkänna att min egen musiksmak med stor sannolikhet skulle kunna uppröra vilken kulturredaktör som helst.

Det förstår väl vem som helst att någon som lyssnar på Kartellen, anser att Eddie Meduza delvis är missförstådd, menar att Kent är Sveriges bästa band och som alltid återkommer till Thåström är en i grunden mycket sjuk människa.

Eller som Sebbe Staxx kanske skulle uttryckt saken:

‘Fucking yes, jag är kontroversiell mannen’.

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

  • snobben

    Helt rätt ! Vi kommer aldrig ur apstadiet. Vi gillar att både dela åsikter och bete oss unikt. Dess emellan frångå alla regler, leka vilt med allt som finns, reta varann, skratta när vi lyckas, så länge vi har tak över huvudet och mat att äta. I annat fall tar vi makt, vässar klorna och anfaller.

  • snobben

    Men människan har även list. Har vi ett mål är vi smarta nog att manipulera och hitta genvägar till uträknat syfte, både på kort och lång sikt. Vi kan leka vän med fiende, för information till ett senare motiv. Ibland enbart för maktbalans. Den listen är nödvändig för vår överlevnad, eftersom vi kan bli varandras enda fienden.

  • snobben

    Det finns en anledning till tortyr, vi erkänner inget i första taget. Landet framför allt.
    Sista andetaget tas i dödsstraff i totalt tigande. Förhörsmetoder i sig är manipulativa,
    allt för att vi ska göra bort oss. Som tur är så är vi humana. Så intelligens har vi när det krävs.

  • snobben

    Vad gäller stil och smak samt val tror jag ålder avgör i hur mycket man tagit del av, lärt
    sig och utvecklat. Vi kan ta in hur mycket som helst ur eget intresse, men alla har gränser i vad vi vill ta del av. Det finns en anledning till varför folk blir äldre, annars skulle vi dö i trettioårs åldern. Unga tänker, äldre begriper inget nytt, men hur mycket som varit nytt har inte vi lärt oss. Alla system har samma grund, men innehållet förändras. Det mänskliga har alltid varit sig likt. Bara förpackning förändras ständigt.

  • snobben

    Att vilja få folk intellektuella tror jag måste grundas på mångkultur. Men inte som idag, när kulturer delas upp gruppvis i boendemiljö. Skulle nog kalla dagens situation som extrem vänster radikal. Att alla ska bo i enskilda kollektiv, utan naturlig kontakt med olika. Att vandra mellan historik och inbillat mode har ingen framtidsvision om hur vi förändrar något alls av värde. Snarare motsatt effekt. Tillbaka till motsättningar istället för möjligt samförstånd.

  • snobben

    Att priser på bostadsrätter stigit och snart slår i taket, beror på obefintliga normala hyreslägenheter. En sketen lägenhet ska inte kosta som ett mindre hus. Min lägenhet är finare, mer utrymme, mer funktionell än dyrgripar mitt emot. Att dom rasar i värde den dagen valmöjligheter kommer, är dom livrädda för när lån ska betalas. All otrygghet handlar i botten om ekonomi.

  • snobben

    Eftersom vi styrs mer av tankar och fantasi, än sunt förnuft, är vi känslomänniskor.
    Därför har artister av alla slag framgång. Vi gillar att känna igen oss i desperados, kärlekskranka, förtvivlade, lyckliga och sånger om fred på jorden. Vi är alla periodvis fanatiker.

  • snobben

    Dom mest hopplösa att samtala med, är dom med en färdig manual i skallen,
    allt utanför är totalt obegripligt och onödigt, otänkbart.

  • snobben

    Vill man gå hårt åt envist folk, ska man ställa varför frågor. Få dom att reflektera i varför dom gör, och agerar som dom gör. Enklast är att inte bry sig alls.

%d bloggare gillar detta: