Senaste nytt

Borgerliga partier bör förorda en smalare men vassare välfärdsstat

Den svenska välfärdsstaten beskrivs av många som ett som är baserat på medborgarskap (se T.H. Marshall’s Social Citinzenship). Andra hävdar idag att den baseras på vart man bor, det vill säga att det räcker med att du har ett uppehållstillstånd för att få ta del av välfärdsstaten.

Skillnaden är alltså att medborgarskap utan motkrav ger rätt till medborgerliga rättigheter vilket inkluderar sociala positiva rättigheter som staten producerar till sina medborgare. Det enda krav som gäller är att man har turen att födas i Sverige av svenska medborgare. Men detta menar bland annat Diane Sainsbury ändrats. Idag baseras välfärdsstaten på vad hon benämner som residence, vart man har sin vistelse, eller som redan nämnt uppehållstillstånd. Med basera menas här vem som har rätt att nyttja de olika försäkrings – och bidragssystem som den svenska välfärdsstaten erbjuder.[1]

Sedan 1980-talet, tidigare i vissa och senare i andra välfärdsstater, har en stor invandring skett till de skandinaviska länderna. Många av de som har invandrat har kommit ifrån utomeuropeiska länder med kultur och språk som i flera fall särskiljer sig stort ifrån de värdländer som de invandrat till. Att utgå ifrån att denna utveckling korrelerar eller möjligen har lett till en välfärdsstat som bygger på uppehållstillstånd är inte långsökt.

Samtidigt har främlingsfientliga partier i flera skandinaviska länder vunnit ny terräng. Flera av dessa främlingspartier utgår ifrån välfärdschauvinistiska tankeställningar om samhället och välfärden. Man har argumenterat för att det egna landet och de privilegier som dessa stater erbjuder till sin befolkning skall enbart gå till de som är medborgare. Det socialdemokratiska partiet i Danmark har accepterat denna förställning som gjorts av det danska främlingsfientliga partiet Dansk Folkparti.

Bland väljarna i Sverige hörs krav att de andra partierna bör ta till sig Sverigedemokraternas syn på detta som tydligt och bäst uttrycktes i ett av deras valkampanjfilmer ifrån 2010. I kampanjfilmen ställs en gammal svensk dams behov gentemot ett dussintal muslimska kvinnors behov. Valfilmen är både upprörande och tilltalande för den som tror sig vara en förlorare på en generös invandring.

Reaktionen ifrån de borgerliga partierna på nämnda väljares krav har ännu inte slagit rot. Det har ännu inte gjorts några utspel eller föreslagits politik som vill frångå den utveckling som Sainsbury påstår har skett. Detta är beklagligt då borgerligheten har mest att förlora på att inte vilja reformera systemet. Både väljarmässigt och ideologiskt. Det finns många borgerligt sinnade som stödjer en generös, till och med generösare än den vi har nu,  invandring men som inte nödvändigt anser att finansieringen ska ske med alltför stora medel ifrån skattebetalarna. Ideologiskt finns det vinster att göra för de borgerliga partier som föreslår reformer. En smalare men vassare välfärdsstat är till godo för de som har behov av den och de som betalar för den men nyttjar den sporadiskt.

Ett reformförslag skulle kunna vara att den som tar del av välfärdsstatens nyttigheter också under en kontinuerlig tid betalt in till systemet. De människor som flytt till Sverige ska så klart inte stå hjälplösa när de väl tagit sig till Sverige. De bör få hjälp med basala behov under en viss tid samtidigt som övriga samhället är öppen för att underlätta deras etablering, detta betyder att arbetsmarknadsregler harmoniseras till fördel för de nyanlände men även också andra som har behov. En välfärdsstat som baseras efter vad man själv bidragit med bidrar till ett välfärdssamhälle som har mer legitimitet hos människors hjärtan såväl som plånbok.

Detta bör vara en borgerlig hållning!

[1]Sainsbury, Diane (1996). Gender, equality, and welfare states. Cambridge: Cambridge Univ.Press. Se sida 19, 27, 31-2

Telason Getachew

Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: