Senaste nytt

Alina Koltsova: Det meritokratiska systemet räcker inte till

Man brukar säga att det finns fördelar och nackdelar med allt. Vad gäller meritokrati finns det helt klart både och. Det har nuförtiden blivit väldigt populärt i borgerliga kretsar att förespråka just meritokrati som styrelseskick, så också här på Frihetssmedjan. Jag brukar vara enig med liberaler i det mesta, men den här gången måste jag verkligen få svära i den liberala kyrkan.  
 
Vår civilisation styrdes förr av en stark aristokrati, där socialt ursprung helt och hållet avgjorde ens framtid, yrke och status. Tack och lov har vi idag lyckats arbeta bort detta skick mer och mer, och många av oss föredrar dagens samhälle hundra gånger mer än det som var innan 1800-talet. Men det är klart, jag tillhör ju en av de människor som fortfarande inte alls är mätt, utan som konstant försöker arbeta för ett i mitt tycke bättre samhälle. Jag kan härmed också förstå varför meritokrati förespråkas inom vissa kretsar. 
 
Meritokrati betyder alltså att det som avgör din roll i samhället är din förmåga att prestera och hur mycket du presterar. När dina föräldrars yrke och klass förr i tiden avgjorde din framtid, möjliggör meritokratin klassresor för den som önskar. Det är t.o.m. så att svenska staten tillsatt tjänster enligt vad man kallar det ‘förtjänst och skicklighet’. Meritokrati som skick förekommer väldigt ofta i den privata sektorn. 
 
Nu vet jag att man inom det libertarianska hållet lätt stämplar mig som vänster. Inte nog med att jag är miljöpartist och frispråkig socialliberal (med extra stort social), jag kommer nu att komma med kritik mot meritokratin. Iallafall kommer jag kritisera total meritokrati. En dos meritokrati skadar inte, jag är helt klart för belöning av hårt arbete. Människan som väsen är imponerande, då hen åstadkommit så mycket, och har en urstark förmåga att anstränga sig. Det finns det bevis på så gott som överallt.  
 
Men alla kan inte prestera lika mycket eller lika bra alla gånger. Det ska aldrig glömmas bort att vår arbetskapacitet är helt individuellt. Inte nog med att vi är bra på olika saker, vi presterar också på olika sätt. Och människan är, trots sin enorma ansträngningsförmåga, inte ett dugg opåverkbar. Det kan hända att t.ex. ens nära anhörig helt plötsligt får cancer. Eller att man drabbas av en depression p.g.a. skilsmässa, stressig vardag, inbrott eller liknande.  
 
Vilken människa som helst kan knäckas av en livskris, vad det än må vara. Orkar man då jobba lika hårt när konstanta ångestattacker låter sig angripa en? Vissa klarar av det, men andra inte. Här menar jag att det gäller att ha ett grundläggande respekt för människans väsen och människans sårbarhet. Vi kan inte straffa någon för bristande strävsamhet förrän vi verkligen vet att hen på riktigt bara är lat och inte vill bidra.  
 
Staten ska självfallet inte vara fastklistrad överallt vad än vi gör och var vi än är, men man ska i mitt tycke kunna vända sig till den när livet väl skiter sig totalt. Staten ska inte vara en strikt övervakande pekpinne, men gärna en skyddande hand som man kan sträcka sig till vid behov. Det är iallafall min utgångspunkt i min socialliberalism. Jag tror på samarbete mellan stat och marknad, och jag tror på en stat som litar på att människor är individer med olika förmågor, styrkor och svagheter. Arbete ska löna sig, men ingen ska behöva vara rädd för att känna sig utanför och otillräcklig.  
 
Så egentligen handlar min kritik, rent förenklat, om att inkludera individen. Vi är olika känsliga inför olika omständigheter, och det är därför 100% meritokrati inte fungerar i längden. Och man behöver faktiskt inte vara vänster på något sätt för att tycka det. Jag positionerar mig fortfarande i mitten. Eftersom jag anser att det är nyttigt med balans även rent politiskt.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.  

  • snobben

    Som artikeln beskriver har många i nutid, hamnat utanför multimeritlistan. Idag är en arbetsmarknad sällsynt för människor med mindre fokus. Förr kunde man vara en
    supersnabb snabbköpskassörska, fenomenal med stort ansvar i liten butik.
    Eller helt enastående på Linkopia sorterande negativ med bomullsvantar, och färg
    bestämma allt i skenande hastighet vid svart vit filmrulle avdelningen.
    Inte ens ett normalt städjobb finns, utan dom ska fara som raketer mellan olika adresser och miljöer. Så lite humanitet har aldrig skadat. Anpassa arbeten för individer, inte tvärtom med psykpiller och panodil till hands.

  • snobben

    Vad jag erfarit har chefer minimal insikt i personals kunskaper, erfarenheter, samarbetsförmåga, social kompetens. Man kan vara hur skicklig som helst med goda meriter, men totalt handikappad i annat som ibland är helt avgörande i hur resultat kommer att se ut.

%d bloggare gillar detta: