Senaste nytt

Ademir Žilić: Europas svarta sommar

Grekisk finanskris, som gått över till politisk kris. Ryska mobbnings- och utpressningsmetoder mot Baltstaterna, som nu trappats upp till att inkludera kidnappning av statstjänstemän. Den värsta flyktingkrisen sen Andra världskriget på europeisk mark, som nu även kommit till Balkan. Det har varit en lång och händelserik sommar. En svart sommar.

I höstens första krönika har jag tänkt fokusera på den mest aktuella krisen – flyktingkrisen och Ungern. Just nu beräknas ungefär 3000 människor, på flykt från krig och folkmord i Syrien, passera den grekisk-makedonska gränsen. Notera att jag skriver människor och inte illegala flyktingar. Hur man kan stämpla en annan människa som “illegal“ har jag aldrig förstått. Men så länge vi saknar sympatier för varandra till den så pass höga graden, så kommer vi aldrig förstå varandras lidande. Och de som nu försöker komma över Ungerns inhumana nya metoder på att hålla människor utanför lider. De lider oerhört mycket.

Det fanns en tid för inte så längesen då ungrare kämpade mot elstängsel, militären och aggressiva gränshundar för att få komma till friheten och säkerheten. För att få komma bort från det kommunistiska förtrycket. Idag har man en ledare som anser att “demokratin är ett förlegat system“ och att vi bör se upp till “Rysslands och Kinas styrelseskick“. Någon som inte ens kan respektera sina egna medborgares mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter kommer knappast någonsin kunna respektera flyende människors mänskliga rättigheter. Viktor Orban och hans regim är hela Europas utmaning, inte bara Ungerns.

Det är nu EU måste agera. Tyskland och Sverige har redan tagit ett stort ansvar. Det är väldigt bra och beundransvärt. När det gäller Ungern, måste Bryssel våga sätta ner foten. 2014 avslutades och 2015 inleddes med kraftiga protester på Budapests gator mot Orbans styre. Människor gick ut i tiotusentals och viftade med den europeiska flaggan. Signalerade att man vill vara ett modernt, europeiskt och demokratiskt land, kvar i den Europeiska unionen. Men det var även ett rop på hjälp. Strax efteråt förlorade nämligen Orban sin 2/3-majoritet i parlamentet, i ett extraval i ett av landets valdistrikt. Utan dessa 2/3-majoritet kan Orban inte ändra konstitutionen längre på egen hand. Det ungerska folket har talat – mindre Orban, mer EU, mer demokrati och mer frihet. Det finns med andra ord ingen anledning längre för Bryssel att tåla Orbans antidemokratiska åtgärder. Nu gäller det att agera. Ett första steg är att våga dra in Ungerns rösträtt i Europeiska rådet.

För om EU inte agerar nu, så skickar man indirekt signalerna om att brott mot mänskliga rättigheter är okej. Det är inte något EU prioriterar på hemmaplan. Så varför skulle någon på bortaplan bry sig om dessa då? Någon som t.ex. på Västra Balkan. EU förlorar sin trovärdighet i dessa viktiga frågor. Och därmed står hela utvidgningsprocessens viktiga syfte hotat – att ett land ska genomföra djupgående reformer på mänskliga rättigheter-planet. Efter en svart sommar är det mycket som står på spel här. Inte bara för Ungern, utan för hela Europa. Våga agera, EU. Nu.
Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan)
Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

%d bloggare gillar detta: