Recension: ”Omprövningar. Svenska vänster­intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal” av David Brolin

En fråga som jag själv grunnar på rätt mycket är den om varför man ställer sig bakom olika ideologier. Det handlar om att jag själv anser att idéer är mycket viktiga och att det är en dygd att ta ställning till vad som händer i samhället och ideologin är ett verktyg för det. Men det handlar uppenbarligen inte bara om rationella idéer och fakta som ställs mot varandra. Vi människor delar ständigt upp oss i olika lag och det ideologiska ställningstagandet handlar mångt och mycket även om identitet. Något som jag tycker är särskilt intressant är frågan om att överge sin ideologi och byta politisk hemvist. Kanske anser jag att det är särskilt intressant för att jag själv gjort resan från socialist till liberal. Det finns ett antal texter varav The God that Failed, skriven av desillusionerade socialister, lär vara den mest kända. Jag känner dock inte till annat än anekdotiska beskrivningar av personer som gått från höger till vänster (vilket skulle vara intressant att del av).

I alla fall så har David Brolin skrivit en intressant bok Omprövningar. Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal. Till skillnad från The God that Failed är det en utomstående som analyserar omvändelserna istället för att de som gjort själva omvändningen kommer till tals. Brolin analyserar sex vänsterintellektuellas texter från sent 60-tal till tidigt 90-tal. De sex intellektuella är Lars Gustavsson, Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Bo Gustavsson, Klas Eklund och Göran Rosenberg. De sex fallstudierna ramas in av en inledande del som ger en bild av det då rådande intellektuella och sociala klimatet och hur det förändras samt en avslutande del där författaren försöker förstå de bakomliggande orsakerna till de sex personernas respektive politiska förflyttning. En uttalad ambition med boken är att fördjupa förståelsen för de olika bakomliggande skälen till de ideologiska förflyttningarna istället för att bara förkasta dem som kappvändare. Något som lyfts fram är dels hur tidigt förändringarna började samt vad som är kontinuerligt i respektive persons politiska tänkande.

Bokens styrka är fallstudierna där man får bekanta sig med var och en av de sex personerna. Det är intressant både att få del av deras respektive enskilda världsbilder och hur de hänger samman som en del av en ideologisk rörelse. Just att följa de sex personernas intellektuella utveckling; vad förändras och vad som som inte gör det och hur de omprövade sina respektive världsbilder. Det är sex studier av sex intressanta svenska intellektuella personer som alla verkligen funderat kring världen – vilket är en nödvändighet för den som byter politisk sida.

Jag gillar särskilt att läsa om Lars Gustavsson som jag inte var bekant med innan. Antagligen för att jag känner igen mig i hans samhällsanalys. Brolin lyfter bland annat fram detta citat: ”En stat kan i bästa fall skapa fundamentala  skyddsnät. Den kan inte överta liv. Det terapeutiska samhället är totalitärt”. Han har även myntat de användbara begreppen ’mediavänstern’, ’problemformuleringsprivilegiet’ samt ’socialstaten’.

Brolins analys visar på hur stor skillnad det är mellan de sex personerna. De har inte riktigt samma ideologiska utgångspunkt som socialister och från deras brytning med den radikala vänstern går de åt rätt olika håll. Exempelvis går filosofen och författaren Lars Gustavsson och idéhistoriken Svante Nordin rätt långt till höger medan ekonomen Klas Eklund och ekonomihistorikern Bo Gustavsson blir socialdemokrater till höger respektive vänster inom partiet.

Denna bredd mellan de personer som analyseras är så klart intressant i sig och visar på att det inte går på något enkelt sätt förklara varför dessa personer ändrade sin politiska ståndpunkt. Men det är också just detta som gör den avslutande delen till bokens svaghet. Brolin prövar en rad olika sätt att förklara övergången. Det är så klart ett hopplöst företag eftersom enskilda fall aldrig fullständigt stämmer med övergripande teorier. Särskilt inte så pass komplicerade fall som enskilda människors tankar om världen. Nu vill jag inte påskina att Brolin skulle ha förhoppningen om att lyckats med ett sådan konststycke. Hans ansats verkar just ha varit att visa att det inte går att komma med enkla förklaringar till varför människor ändrar åsikt. Brolins styrka är beskrivandet av såväl tidsandan som de enskilda personers texter. Själva analysen av hur dessa hänger samman med olika fenomen förblir relativt ytlig om än korrekt. Den avslutande delen är bra och behövligt men det känns som att det saknas något. I avsaknad av en konkret sammanfattande förklaring till skiftena i ideologiska ställningstagandena skulle det behövas att Brolin försökte sig på en egen reflektion som går bortom gränserna för bokens material.

Sammanfattningsvis är det en intressant och välskriven bok som jag rekommenderar varmt. Men den håller sig på ytan av sin egen analys och jag saknar en kreativ reflektion som skulle kunna lyfta analysen från de enskilda fallen till något större och därmed göra den till något riktigt briljant.

En fråga som jag själv grunnar på rätt mycket är den om varför man ställer sig bakom olika ideologier. Det handlar om att jag själv anser att idéer är mycket...