Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: Sverige – ett land att dö i

Svensken är ett folk och hon bor i prohibitionernas land

detta land är en banna och ett förbud.Under det förbudet kuvas svenskarnas tankar ibland

man klär dessa bannor i välviljans skrud.

Sverige; ett land av möjligheter, där skolgången är gratis från ABC till universitetsexamen. Ett land där jämställdhet och jämlikhet är hjärtefrågor och där den sjuke inte tvingas välja död före bot till följd av en knaper privatekonomi. Välfärdsstaten lever och till hennes påstådda frånfälle är det länge än.

Sverige är ett tråkigt land. Ett land där befolkningen låter sig kuvas under korkade bestämmelser och institutioner. Ett land där man inte får röka på krogen, köpa närproducerade alkoholdrycker direkt av tillverkaren eller ens dansa utan tillstånd. Förbudsstaten lever och till hennes påstådda frånfälle är det länge än.

Hur blev det så här?

I mina kontakter med utländska medborgare får jag ibland frågan om Sverige är ett bra land att leva i. Mitt svar är alltid detsamma: Sverige är ett bra land att dö i. För hur mycket jag än älskar att leva i ett land där människor – om än så bara institutionellt – ges lika möjligheter kan jag inte påstå att jag tycker om att bo här.

Att vara vuxen i Sverige är att vara barn. Påståendet kan te sig naivt; men är det inte. Att vara svensk medborgare är nämligen att – från vagga till grav – ständigt få det talat om för sig att man ytterst sällan är i stånd att fatta egna beslut. I vårt land är livet dig bara till låns fram till den dagen du dör.

Och nåde den som inte lämnar efter sig ett vackert lik.

Sverige är ett av de mest sekulära länderna i världen; en sanning vi inte sällan är noga att poängtera i de flesta sammanhang. Ofta säger vi det med en viss stolthet i rösten, eftersom vi inbillar oss att vår obefintliga tro på det övernaturliga gör oss till förnuftiga och resonliga varelser. För vem är Gud att tala om för svenskarna hur de ska leva sina liv?

För vad vet väl Gud om dig och mig?

I mätning efter mätning placerar sig Sverige överst på rankingen över länder där medborgarna har högt förtroende för sina myndigheter. Få andra hyser sådan tilltro till det offentliga som svensken. I Sverige är staten Gud och hans ord står att läsa i lagen. Lagen, denna heliga skrift vars paragrafer är livets bud. Placeringen är på intet sätt oförtjänt, snarare tvärtom. I jämförelse med många andra länder har vi ett rättsväsende i världsklass. Och det finns det naturligtvis all anledning att vara glad över.

Men vad om lagen har fel?

Jag minns särskilt åren strax efter det att rökförbudet på serveringar inomhus trädde i kraft i EU. Förbudet började gälla från och med den 1 juni 2005; dagen efter fanns inte en enda rökande svensk att sikta på en enda svensk krog.

Annat var det nere på kontinenten. När jag besökte en liten by i Frankrike våren 2006, det vill säga ett år efter det att förbudet börjat gälla, hade restaurangerna visserligen satt upp förbudsskyltar på väggarna, men likväl ställde de ut askkoppar vid varje bord. “Om mina gäster vill röka, ska de få röka” lät krögaren förklara när jag – på svenskaste manér – inte kunde hålla mig från att fråga om saken. “Det här är min restaurang” konstaterade han. Själv försvann jag in i ett grubbel om äganderätten.

Äganderätt, där har ni för övrigt något som alls inte finns i landet Sverige. Kanske är det därför svensken inte är i stånd att skilja på det offentliga rummet och det privata? Frågan blir särskilt tydlig just när det kommer till rökning på serveringar.

Många menar att den som äger en servering inte ska ha rätt att bestämma över densamma; och det helt oaktat om de själva någonsin ens kommer att besöka inrättningen. De säger sig ha rätt till en rökfri miljö men tycks helt glömma bort att det inte finns något som säger att just DE behöver besöka just DEN serveringen, där rökning tillåts.

Men sådana tankar tycks sällan tänkas i Sverige. Vilket kanske inte heller behövs när förbudsivrare tänker åt oss.

Sverige är ett bra land att dö i. Är man däremot intresserad av att leva – på riktigt leva – finns all anledning att se sig om i världen. För det handlar inte om rökning, alkohol eller att ‘rulla en fet’ efter en hård arbetsdag; det handlar om möjligheten. Att man som vuxen och tänkande människa själv tillåts bestämma över det enda liv man någonsin kommer få.

För nej, jag vill inte leva – men jag kan gott tänka mig att en gång dö – i Sverige.

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

%d bloggare gillar detta: