Senaste nytt

Alina Koltsova: När PK blir PK

Vissa uttryck tenderar att bli fullständigt missbrukade till sådan grad att kontexten blir extremt utspädd. Ett klart exempel på det är begreppet ”politiskt korrekt”. Det räcker med att vara emot rasism eller övrig diskriminering för att få en hederlig PK-stämpel. Men är det verkligen eftersträvansvärt att fixera sig vid begreppet och vara så politiskt inkorrekt det bara går? 

Sluta vara så jävla PK!, Håll käften, PK-hora!, eller varför inte ta det här: Så säger du bara för att bli omtyckt av PK-maffian.

Känns det igen?

Det kan verka som att detta uttryck endast luftas fritt i Flashback Forum, men då kan man ta en titt på det som skrivs mot exempelvis Zara Larsson eller Adam Tensta. Nog för att folk skriver lite hur de vill i kommentarsfälten (t.o.m. hat och hot), må så vara, men att säga att någon är politiskt korrekt verkar mycket vanligare än att säga ”jag håller inte med” och sakligt komma med motargument.  
 
Jag får väl erkänna att jag många gånger fått den bekanta PK-stämpeln på mig, att jag endast har mina åsikter för att jag är ”hjärntvättad”. Förvisso är jag av utländsk bakgrund och allt det där som hör till, men det finns mycket mer än så som går att bocka av. Rent åsiktsmässigt är det försent att rädda mig, jag har bokstavligen drunknat i det där fasansfulla PK-träsket. Jag är bl.a. feminist, antirasist, miljöpartist, socialliberal och använder gärna god ton. Inte ens att jag definierar mig som mitten av höger- och vänsterskalan befriar mig från stämpeln. Inte ens mina starka socialliberala influenser befriar mig heller från PK-stämplarnas bestämda uppfattning. Och inte heller att jag har en annan åsikt än de flesta partikamrater i exempelvis surrogatmödraskap. 
 
Men jag ser ingen vinst i att försöka glänsa i deras ögon. De som stämplat mig är ändå övertygande, jag tillhör den där hemska PK-maffian som ruinerar vårt land. Och de får mycket gärna tycka så för mig.

Dock ser jag en stor logisk miss i PK-stämplingen, förutom att den är kryddad med hat och hot.  
 
PK-stämplingen idag i Sverige är extremt paradoxal på många håll. Folk som stämplar säger sig ofta göra det av en slags demokratisk välvilja att låta alla åsikter få komma till tals. Gott så, det kan nog extremt många här i Sverige skriva under. Men förklaringen från dessa ivriga stämplare är ofta att Sverige är ett ”kulturmarxistiskt” land med ”instängt debattklimat”.

För mig, och många andra vars familjer växte upp i diktaturer med VERKLIG marxism samt instängdhet, är det ett skrattretande påstående om ett av världens mest demokratiska länder enligt väldigt många mätningar.  
 
Med politisk korrekthet menas språkbruk samt beteende styrt av politik och idéer som råder i samhället. Pratar man om diktaturer är det t.o.m. lag på åsikter och tankar som är ovälkomna. Men som tidigare nämnt är det skrattretande att påstå att Sverige skulle ligga på sådan nivå. Dessutom går det att fundera på en till sak. Skapas inte det en norm hos så kallade ”politiskt inkorrekta” som i praktiken prompt förbjuder en att ha någon form av åsikt eller uttalande som faller under PK-ramen? Blir det inte samma åsiktsmässiga hegemoniskapelse, fast från andra sidan? Och inte kan jag väl rå för att mina egna uppfattningar idag är det som uppfattas som politiskt korrekt, eller? 
 
Ingen kunde ha sagt det bättre än Niklas Ekdal, dåvarande ledarskribent för Dagens Nyheter. Redan år 2006 sade han såhär: 

Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ‘Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel n***rvitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare. 

Med andra ord, fixeringen vid att vara så politiskt inkorrekt som möjligt kan liknas vid att pinka revir på frågor som t.ex. migration och jämställdhet. Där har vi den kanske största paradoxen, när politiskt inkorrekt blir till sin värsta mardröm, dvs politiskt korrekt. Då kan vi verkligen prata om ett missbrukat uttryck. Vare sig det var det vi önskat eller inte.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

  • snobben

    Det finns ett uttryck som vill du veta sanningen, fråga dina fienden. Vill du bara ha medhåll, fråga dina vänner ! Ibland vill man ha reaktioner, att piska på något allmänt känsligt väcker folk att säga vad dom verkligen tycker. En paradox, som artikeln beskriver.

  • goranlundbom

    Jo, och om PK-begreppet är utslitet, överanvänt och värdelöst åt ena hållet, så är epitetet ”rasist” lika överanvänt åt andra hållet.

  • snobben

    Det bästa sättet att slopa alla dåliga kommentarer är att vara totalt nonchalant och inte bry sej. Dom flesta gillar när andra går igång på knäppgökar. Alla har inget vettigt att säga, och retas kan man ju alltid i brist på annat ! Det är frivilligt att ta åt sig.
    Samtidigt är ett skratt avväpnande. Vi har Norgehistorier, ,
    Skämt om kvinnor och män, samt om barns tankar och uttalanden. I Media skämtas det grovt på alla plan. En historia har ingen poäng, innan den träffar.

%d bloggare gillar detta: