Senaste nytt

18 sidor hybris, självgodhet och verklighetsförakt

Almedalen 2015

Politikerveckans i särklass längsta tal har hittills varit Jimmie Åkessons. 18 fullskrivna sidor upptog det i pressutskicket. Det märktes även under anförandet – redan halvvägs igenom började människor lämna Almedalen. Några sidor innan slutet började Twitter fyllas av uppgivna frågor om när han tänkte hålla tyst egentligen. Åkesson gjorde sig inte några nya vänner under kvällen.

Sverigedemokraternas partiledare äntrade med ett självgott leende scenen i Almedalen för att sola sig i glansen av ökande opinionssiffror. Siffror som fick SD-ledaren att belåtet prata om att Sveriges utrikesminister inte kommer att heta Jimmie Åkesson, utan att han tänkt utse någon annan på den posten den dagen det blir aktuellt. Publiken skrattade skadeglatt åt de andra partiernas naivitet.

Själv skrattade jag åt Jimmie. Han tror tydligen på allvar att SD kommer att kunna skaffa sig egen majoritet i riksdagen. Det är nämligen vad som krävs – inget annat parti i den svenska riksdagen kommer nämligen att stödja en regering med Åkesson som statsminister. Och precis som SD tänker rösta ner varje budget de inte har inflytande över, lär övriga partier hitta samarbeten som röstar ner alla upptänkliga SD-budgetar. SD-hybrisen har ett tag kvar innan den möter den hårda verkligheten, uppenbarligen, men ju högre en klättrar innan det händer, desto ondare gör det när en faller ner.

Som förväntat pratade Åkesson mycket om vem som är svensk och vem som inte är det. Daesh-krigare ska exempelvis inte anses vara svenskar. Åkesson tyckte att KD-ledarens utspel om att döma dem som stridit för Daesh till landsförräderi var intressant, men han hävdade att det ändå inte går eftersom de inte är ”våra” landsmän. Om det betyder att SD vill införa ett automatiskt återkallande av medborgarskap i dessa fall låter vi vara osagt, men det torde vara det enda sättet på vilket hans uttalande faktiskt är korrekt.

Många är de som hävdar att Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti. Det är de inte. Möjligen vill de vara det. Kanske är det därför Åkesson angrep borgerligheten hårdare än regeringen. Han kallade Alliansens regeringstid för ett kapitalt misslyckande på i princip alla viktiga politikområden. Trots att hans eget partis svar på alla utmaningar är ”minska invandringen”, som om detta på något sätt skulle göra att landet som i ett trollslag åter blir den perfekta folkhemsidyllen från 1950-talet som partiet längtar tillbaka till. Ett folkhem som var allt annat än borgerligt, då det byggdes upp av socialdemokratin. SD är många saker, men borgerliga är de inte.

Den som letar efter liberalism i Åkessons tal blir besviken. Å andra sidan, vem skulle göra det och på allvar tro att det skulle finnas någon? Det enda som möjligen kan förvåna på ett positivt sätt är att Jimmie Åkesson ordagrant sade ”Islam är en religion”.

Smaka på det, ”Sverigevänner”.

Islam är en religion. Inte en politisk ideologi. 

Åkesson gjorde tydlig skillnad på islam och islamism. Han lade förvisso in brasklappen att det kan diskuteras huruvida islam och andra religioner också är ideologier. Men ställningstagandet att det är islamism som måste bekämpas är principiellt viktigt. Hur kommer den så kallade svansen i kommentarsfälten att motta detta besked från den älskade ledaren? Slipper vi äntligen tjatet om att islam inte är en religion utan en ideologi? Eller kommer svansen börja prata om alla religioner som ideologier? Tyvärr är det nog inte sannolikt. Men nu har åtminstone övriga av oss fått ammunition att använda emot dem – att inte ens deras älskade Jimmie håller med dem.

Det, frihetsvänner, är nog den enda glädjande vi fick ut av den där timmen av vårt liv. Resten är för alltid bortslösad tid.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: