Senaste nytt

18 sidor hybris, självgodhet och verklighetsförakt

Almedalen 2015

Politikerveckans i särklass längsta tal har hittills varit Jimmie Åkessons. 18 fullskrivna sidor upptog det i pressutskicket. Det märktes även under anförandet – redan halvvägs igenom började människor lämna Almedalen. Några sidor innan slutet började Twitter fyllas av uppgivna frågor om när han tänkte hålla tyst egentligen. Åkesson gjorde sig inte några nya vänner under kvällen.

Sverigedemokraternas partiledare äntrade med ett självgott leende scenen i Almedalen för att sola sig i glansen av ökande opinionssiffror. Siffror som fick SD-ledaren att belåtet prata om att Sveriges utrikesminister inte kommer att heta Jimmie Åkesson, utan att han tänkt utse någon annan på den posten den dagen det blir aktuellt. Publiken skrattade skadeglatt åt de andra partiernas naivitet.

Själv skrattade jag åt Jimmie. Han tror tydligen på allvar att SD kommer att kunna skaffa sig egen majoritet i riksdagen. Det är nämligen vad som krävs – inget annat parti i den svenska riksdagen kommer nämligen att stödja en regering med Åkesson som statsminister. Och precis som SD tänker rösta ner varje budget de inte har inflytande över, lär övriga partier hitta samarbeten som röstar ner alla upptänkliga SD-budgetar. SD-hybrisen har ett tag kvar innan den möter den hårda verkligheten, uppenbarligen, men ju högre en klättrar innan det händer, desto ondare gör det när en faller ner.

Som förväntat pratade Åkesson mycket om vem som är svensk och vem som inte är det. Daesh-krigare ska exempelvis inte anses vara svenskar. Åkesson tyckte att KD-ledarens utspel om att döma dem som stridit för Daesh till landsförräderi var intressant, men han hävdade att det ändå inte går eftersom de inte är ”våra” landsmän. Om det betyder att SD vill införa ett automatiskt återkallande av medborgarskap i dessa fall låter vi vara osagt, men det torde vara det enda sättet på vilket hans uttalande faktiskt är korrekt.

Många är de som hävdar att Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti. Det är de inte. Möjligen vill de vara det. Kanske är det därför Åkesson angrep borgerligheten hårdare än regeringen. Han kallade Alliansens regeringstid för ett kapitalt misslyckande på i princip alla viktiga politikområden. Trots att hans eget partis svar på alla utmaningar är ”minska invandringen”, som om detta på något sätt skulle göra att landet som i ett trollslag åter blir den perfekta folkhemsidyllen från 1950-talet som partiet längtar tillbaka till. Ett folkhem som var allt annat än borgerligt, då det byggdes upp av socialdemokratin. SD är många saker, men borgerliga är de inte.

Den som letar efter liberalism i Åkessons tal blir besviken. Å andra sidan, vem skulle göra det och på allvar tro att det skulle finnas någon? Det enda som möjligen kan förvåna på ett positivt sätt är att Jimmie Åkesson ordagrant sade ”Islam är en religion”.

Smaka på det, ”Sverigevänner”.

Islam är en religion. Inte en politisk ideologi. 

Åkesson gjorde tydlig skillnad på islam och islamism. Han lade förvisso in brasklappen att det kan diskuteras huruvida islam och andra religioner också är ideologier. Men ställningstagandet att det är islamism som måste bekämpas är principiellt viktigt. Hur kommer den så kallade svansen i kommentarsfälten att motta detta besked från den älskade ledaren? Slipper vi äntligen tjatet om att islam inte är en religion utan en ideologi? Eller kommer svansen börja prata om alla religioner som ideologier? Tyvärr är det nog inte sannolikt. Men nu har åtminstone övriga av oss fått ammunition att använda emot dem – att inte ens deras älskade Jimmie håller med dem.

Det, frihetsvänner, är nog den enda glädjande vi fick ut av den där timmen av vårt liv. Resten är för alltid bortslösad tid.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • Pernilla

    Åkesson gjorde sig kanske inga nya vänner.
    Men har kvar dom han redan har.

    • snobben

      Ja, när pyramiden byggs för högt, brukar några bitar rasa. Jag tänker att SD inte är traditionsenlig i politiken som nytt Parti. Dessutom har dom mobbats och fått stryk från början. Men jag beundrar deras styrka till ett friare tänkande i frågor som besvaras i nya perspektiv. Att ramarna är lite vingliga är nog en fråga till oss, hur vi tycker. Jag tror dom sortera bort vartefter. Man kan inte förvänta sig vettiga svar från andra partier helt heller. Att dom inte är helt emot invandring, men efterlyser en hållbar plan. Att dom sätter grupper mot varann för våran reaktion. Stödet vill dom säkert inte förlora. Men kastar ägg gör dom allihop i Kindergarten.

      • snobben

        Som väl är har ingen skapat sig själv, och alla påverkas av omgivning.
        Känsliga, utsatta individer råkar illa ut överallt, och vissa straffas senare av samhället. Ingen är skyldig. Men dom som vi avlönar som ansvar för översikt, begär jag har kunskaper i sina partiprogram.

      • Ratatosk_SE

        Hur kan ett parti växa från ett ynkligt litet marginalparti som kanske några tusen lade sin valsedel på i valet 2002, till att de kom in i Riksdagen 2010, dubblade sitt stöd till 2014 och härom sistone, hamnade som största parti i en opinionsundersökning? Nu tänker du säkert på hur nedyxat opinionsinstitutet blev efter publiceringen. Och visst, Yougov kanske inte har hundraprocentigt på fötterna vad gäller urvalet av de frågade. Men det deras undersökning togs helt okritiskt för dagsens sanning härom året, då de, tack och lov felaktigt, placerade in F! som ett riksdagsparti. Och det innebär inte att de omöjligtvis kan ha rätt heller. Yougov kom näst närmast Sverigedemokraternas valresultat; endast Sentio var närmare, och även de hade då ett underbud av slutresultatet.
        Så hur går detta alltså till, ett miniparti tävlar på några futtiga år från sin resa uppåt plötsligt om platsen som största svenska parti? Är Åkesson en skön snubbe för männen, svärmorsdrömmen för kvinnorna? Knappast. Saken är den att Sverigedemokrater säger vad runt en fjärdedel av Sveriges befolkning tycker och känner. Saken är den att andra partier känns som om de sitter på en piedestal och inte ser ned till vad som händer i samhället, med välfärden, med skatter och i omvärlden. Svensson är ju inte helt dum i huvudet. Svensson ser – och reagerar. Om endast ett parti tar tag i problemen och uppvisar en möjlig väg till lösning, så uppstår ett så kallat förtroende för det partiet. Med påföljd att en röst till går deras väg.
        Men är det då ett populistiskt parti? Ett parti som ”bara finner enkla lösningar”? Svaret är – kanske. Men det är ju trots allt folkstyre i en demokrati, det innebär att populasen tenderar rösta på det parti som de tror mest bra om. Och om SD inte skulle existera, skulle en fjärdedel av Sveriges befolkning vara tvingade att rösta på det parti som de trodde minst dåligt om. Och – vad är det för skum demokrati? Eller – demokratur?

  • Richard

    Åkesson gick visserligen till angrepp på Jan Björklund och Folkpartiets omvändning i föräldraförsäkringen. Just i denna fråga råder det inget tvivel om att SD står närmre oss frihetliga än vad Folkpartiet ”Liberalerna” exempelvis gör. Sedan tycker jag som frihetligt sinnad att mycket av det som Åkesson säger faktiskt kategoriseras som sunt förnuft. Som att återkalla medborgarskap. Det är en bra utgångspunkt. Sedan måste man hitta en praktiskt lösning för detta.

    • snobben

      Jag undrar vilket årtal dom skriver ihop ett program, i förslag och beslut alla är eniga om, till att börja med. Hur lösningar ser ut har dom annat folk att utvärdera i specialkunskaper. Sedan borde dom bygga på ur prioritering och budget. Dom kanske alla levt som ensamstående ? Man brukar få börja med veckopeng och spargris ! Inte ett evigt tjafsande.

%d bloggare gillar detta: