Senaste nytt

Sophia Barthelson: Skolplikt är förlegat, inför läroplikt istället

Lärare mot skolplikt – låter inte det som en självmotsägelse? Nej, faktiskt inte. Alldeles frånsett att det finns lärare som jag (övertygad libertarian och motståndare till alla pliktlagar) så är det vi lärare som ser de praktiska konsekvenserna av att barn tvingas gå i skolan.

För många barn fungerar det förstås alldeles utmärkt. Jag har själv en nioåring som älskar skolan. Inte bara för att det är kul att leka med kompisar på rasterna, utan han gillar verkligen själva undervisningen. Kan komma hem och vara riktigt besviken på att det var någon sorts jippodag och alla barn fick leka organiserade lekar på skolgården. ”Mamma, det var ju bara slöseri med tid, vi hann inte ens ha matte!”.

Alla är kanske inte fullt så entusiastiska, men många tycker ändå att skolan är rätt OK. Pratar man med elever så säger de flesta att de nog skulle gå i skolan även om den inte var obligatorisk. Kanske inte varje dag eller kanske inte läsa exakt lika mycket av samma ämnen, men själva tanken på att lära sig saker i grupp känns mer eller mindre rätt.

Men så finns också de barn som helt enkelt mår dåligt av skolmiljön. Som inte klarar att utsättas för så många intryck eller som bara blir stressade av att skoldagen är uppdelad i bestämda tider för bestämda ämnen. En del av de här barnen kan ha någon form av inlärningssvårigheter, men många är normalbegåvade och skulle kunna lära sig allt de behöver om de bara fick göra det på sitt sätt och i rätt miljö. 

För mig är alla dessa barn, var och en på sitt sätt, argument mot skolplikt. 20090914182155!Homeschoolers_playing_Dutch_Blitz_at_picnic_gathering

Låt oss börja med den sistnämnda gruppen. Visserligen har vi i skolan ett ansvar att möta varje barn där de är och hjälpa dem att nå målen. Men ibland är det helt enkelt inte möjligt. Det finns barn som inte på några villkor kan koncentrera sig i ett klassrum med 25 jämnåriga. Det behöver inte vara särskilt stökigt, det räcker att de andra barnen bara finns där.

En del tycker att det är oerhört jobbigt att behöva relatera till mer än ett fåtal personer i taget. I viss mån går det att lösa detta genom att låta barnet gå i en mindre grupp, men redan där har vi faktiskt börjat tulla lite på skollag och läroplan. Och varför ska vi tvinga barn att vistas i en miljö som inte är bra för dem, där de inte trivs och där de sannolikt lär sig mindre än de skulle ha gjort om de t ex fick studera över nätet eller bli hemskolade?

Mellangruppen, de som inte älskar skolan men ändå anser att det den är rätt OK, skulle antagligen gå i något som liknar dagens skola även om det inte vore plikt. Kanske skulle det dyka upp skolor som hade undervisning bara två-tre dagar i veckan och sedan självstudier i övrigt? Kanske skulle vi få skolor där man tidigare än idag specialiserade sig och började läsa färre ämnen?

Här i Sverige pratar vi mest om att göra fler ämnen obligatoriska längre, men jämför vi med andra länder så läser våra barn väldigt många ämnen väldigt långt upp i åldrarna. En del skolor skulle kanske ha tydliga kunskapskrav och obligatoriska examinationer, men sedan låta eleverna och deras föräldrar avgöra själva hur ofta de skulle vistas i skolan. Andra skulle sannolikt ha stränga närvarokrav. Det vore frivilligt att anmäla sig till skolan, men den som väl var antagen skulle behöva vara på plats varje dag. Den här mångfalden är omöjlig att få in under ett system med skolplikt. Därmed kommer med nödvändighet en del barn att tvingas in i ett system som inte passar dem så länge vi har en pliktlag.

Slutligen gruppen som verkligen, verkligen gillar att gå i skolan.

© Glenn Francis Skådespelerska Hayden Panettiere, hemskolad efter att hon gick ut åttonde klass. http://www.people.com/people/hayden_panettiere/biography

© Glenn Francis
Skådespelerskan Hayden Panettiere, hemskolades efter att hon gick ut åttonde klass. http://www.people.com/people/hayden_panettiere/biography

En del av dessa skulle sannolikt vilja ha längre skoldagar, studera i snabbare takt eller på en högre nivå än idag. Ett problem är att de här barnen ofta tröttnar på en skola som inte erbjuder tillräckliga utmaningar. En del av dem är allmänt högt begåvade och lär sig snabbare än alla andra. De skulle kanske kunna genomgå grundskolan på fem eller sex år istället för dagens nio.

Att barn ligger något före sina klasskamrater är i allmänhet inget problem i skolan, men i en del fall ligger de så långt fram att läraren helt enkelt inte har mer att erbjuda dem. De behöver få komma vidare till en helt annan nivå. Andra kan ha en mer ojämn begåvning. De kanske är väldigt duktiga på matte, men ligger efter i sin motorik. Ett sådant barn skulle kunna ha lite mindre matte och istället få arbeta med specialgymnastik, handstilsövningar eller vad som nu behövs. Allt sådant är svårt i ett system med skolplikt.

Till saken hör också att barn som inte passar in inom pliktskolans ramar ofta blir stökiga och på olika sätt förstör för andra elever. Inte för att de är elaka eller dumma, utan för att de inte riktigt kan hantera den situation vi tvingar in dem i. Barnet självt är olyckligt och förstår kanske inte riktigt varför allt blir så fel. Föräldrarna är frustrerade över att skolan inte fungerar för deras barn. Övriga elever blir störda och är kanske också rädda för att råka komma i vägen när det här barnet ger utlopp för sin förtvivlan eller aggression. Och lärarna känner sig misslyckade för att de inte når den här eleven. Alla förlorar. 

Vän av ordning invänder kanske ungefär nu att visst, det är jobbigt för barn som hamnar i en skolform där de inte passar in, men tänk på alla de barn som inte skulle få gå i skolan alls om vi inte hade skolplikt! Tja, vilka är de barnen? Finns de ens?

Två av våra grannländer, Finland och Danmark, har en läroplikt istället för en skolplikt.

Barn måste alltså lära sig vissa saker, men tvingas inte gå i skolan. Ändå får lika stor andel av barnen i Finland och Danmark undervisning som i Sverige (att de sedan dessutom lyckas bättre i t ex PISA är intressant i sig, men ligger lite utanför ämnet).

De flesta finska och danska barn går i traditionella skolor. Några hemskolas. Andra går i skolor som inte riktigt liknar det vi kallar skolor i Sverige. På samma sätt ser det ut i de flesta länder som inte har vår skolplikt.

Homeschooler_with_Project Historiskt har det inte varit införandet av pliktlagar som lett till att alla barn fått gå i skola. Tvärtom har sådana lagar oftast varit en anpassning till den utveckling som redan skett i takt med ökat välstånd. Möjligen har det också funnits ett element av att staten ville ha kontroll över den utbildning som i princip alla barn redan fick.

Vad vi däremot kan se är att många barn här hos oss inte går i skolan trots plikten.Alltifrån skoltrötta tonårspojkar som stannar hemma och spelar dataspel ett par dagar i veckan till de så kallade ”hemmasittarna”, barn som mår så dåligt i skolmiljön att de helt enkelt drabbas av depressioner och inte orkar gå till skolan av den anledningen. 

Vill vi göra allvar av föresatsen att låta varje barn utvecklas på den nivå och det sätt som de behöver så kan vi antingen skriva om skollagen så grundligt, ta bort så mycket att tvånget, att den blir meningslös som pliktlag. Allt vi då har kvar är ett tvång på att barn ska lära sig saker. Och eftersom barns hjärnor är ”programmerade” för att ta in kunskap så kan vi i så fall lika gärna införa en andningsplikt, en lekplikt eller plikt kring något annat barn kommer att göra vare sig vi vill eller inte. Eller så kan vi avskaffa plikten. Låta barn och deras föräldrar själva hur, vad och när (och om!) de vill lära sig saker. Jag vet vad jag väljer. Och faktum är att många av mina lärarkollegor håller med mig.

Sophia Barthelson, Liberal språklärare på mellan- och högstadiet och jobbar på en kommunal grundskola på Lidingö.

 

  • snobben

    Bra artikel. Den beskriver att innehållet är avgörande för lusten att lära. Dom flesta barn är inte okoncentrerade ifrån början, utan blir miljöskadade där. En del kräver tystnad för att lära och tänka, andra behöver plocka med något samtidigt, somliga fungerar bäst med lugn musik när dom lär sig. Ibland räcker det med en skön fåtölj i ett hörn. Dom är exakt så olika som vi vuxna när vi lär in något. En del vuxna ligger raklånga i sängen när dom går igenom uppgifter.

  • snobben

    Största hotet för inlärning är för många elever i klasser. Det blir inga ytor kvar för individuella behov. Sedan borde det finnas en utforskningssal där elever kan prova praktiskt när teori inte räcker till.

  • snobben

    Själv gillar jag att knapra på något gott när jag pluggar in fakta. Jag stal alltid kakor i frysen, som jag gömde i skrivbordslådan. Huvudsaken är att skolan är flexibel. En del barn har en annan dygnsrytm, och vaknar inte förrän vid 10 tiden. Gäspar sig fram till dess. Jag bodde på landet, gick upp svintidigt, promenad, skolbuss, först på tom skolgård, sist, senast hemma. Sedan har vissa många syskon hemma, och ingen lugn läxläsnings miljö.

  • snobben

    Skolan har blivit mer kreativ, men det är fortfarande styrt efter gemensamma riktlinjer.
    Alla barn ska ha godkänt i grundkunskap i alla ämnen. Klassbeteckning och ålder utan betydelse. Annars ligger dom efter på heltid. Bara i skolvärlden ska alla ha samma ålder, så ser det inte ut varken i deras hem eller i samhället. På det sättet lär vi av varandra, och tillför naturligt. Att ungar får utbrott, retar varandra och lärare är en frisk reaktion på att det inte fungerar för dom. Bara förståndshandikappade finner sig i allt.
    Vuxna behöver se sig själva i spegeln i främmande situation med nya krav, i en bedövande ljudnivå. Därför blev aga förbjudet.

%d bloggare gillar detta: