Senaste nytt

Socialdemokratisk inkörsport

Almedalen 2015

Seminarier, där någon ska försöka vara snabb och smart i sina svar, är en outsinlig källa för roliga citat. Här är ett från söndagen där Vidar Andersson från SSU berättade om en av Socialdemokraternas digitala kampanjer – och fick den att låta som dödsknark.

För många var det en inkörsport till tyngre socialdemokratiska grejer.

Vidar Andersson, SSU

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • snobben

    Många har tagit denna slagdänga högst bokstavligt. Demokrati i undre världen önskas omedelbart. Tyvärr har vi inga tillräckliga resurser för ALLAS trevnad. Behandlingshem med tvångsvård är inte uppskattat för närmaste grannar. FN är EMOT den höga upptrimmade psykologiska gränsen.

  • marlies

    Jag minns 60 tal ,då elever fortfarande gick lördag förmiddag i skolan till lunch. Jag tror det var endast ett år för mej innan det avskaffades.
    Då skulle man ställa sig på led utanför skoltrappan med fröken framför. Niga ta i hand och säga god morgon. Fröken neg också.
    Vi skulle stå bakom stolsryggar tysta tills fröken sa – Varsågod och sitt. Då satte hon sig också bakom katedern. Sedan ropade hon namn. När man svarade skulle man stå upp. Då sa hon – Välkommen.
    Efter detta hade vi roliga timmen med lekar och tävlingar.
    Det kallar jag social demokratiskt, på lika villkor. Det var ju lördag.
    Fröken hette Anna – Stina Jakobsson och bodde i Normlösa.
    Hon behövde ingen diciplin. Att bli sedd är avgörande.

  • marlies

    Det var ofattbart tungt med alla miljonbostäder att bygga upp, affärer i varje kvarter, post och bank. bänkar överallt. Ett plaskis nära husknutarna. En husmoderskampanj av värsta sort. Slätkammade med diadem och rutiga förkläden, med ett leende i slätstrukna blusar.
    Alla hushållsmaskiner tillverkades i raketfart, och dammsugare var långa som falukorvar.. Rostfritt blänkte som solen i Karlstad och fruarna grät hysteriskt av att aldrig mäkta med hela dygnskarusellen.
    De skulle komma prydliga till jobbet och niga och bocka till Chefen.
    Termosen kom att ta en slurk kaffe i omklädningsrummen, och smörgåsar togs med. Släkten då närboende med regelbundna besök.
    De gamla skulle hämtas till söndagssteken., och grabbar for runt i kortbyxor med hängslen. Tjejerna i vita knästrumpor klänning och rosett i håret, alla nybadade för veckan. Det fanns utrymmen i källare med badkar och duschar. Fortfarande kokades vittvätt med såpa på spisen, men tvättavdelningar fanns.. Ännu fick man hänga tvätten ute på gårdar.. De flesta vuxna cyklade till sina jobb. Syklubbar var populärt. Männen var de som bestämde, de hade idrott som tema,, familjens ekonomi. Man började få semester som
    planerades noga. Tält, sovtäcken ,kuddar och annat av nytta och nöje. Ibland surrades sådant fast bak eller på biltak.. Kolonier för barn fanns lite varstans. De som var kvar söndagar samlades i parker, lektorshagen och flera grönområden. Umgicks, spela dragspel, kort och fikade. Dansbanor var välbesökta. Folk kunde
    börja spara pengar för framtid. Mammaledighet var kortare då barnskötare var tvungna att ha spädbarnspraktik för behörighet.
    1974 fanns den regeln kvar då jag själv jobbade i tandläkarfamilj, ett sabbatsår., bra lön och gratis semester. En tid då ingen hade lust att amma. Semper var stort., en storasyster ingick. samt hushåll, lek och trädgård. Helg ibland med eget besök. Barnflicka var vanligt, men jag i förskola en period efter. Det räknades in som merit med skriftligt och betyg. Mer ansvar vara själv. Idag räknas det knappt mer än timpeng som barnvakt. I England gäller då Aupair i nutid. Plasten kom in i Lampor och dekoration, ryamattor,
    teakmöbler funktionella möbler i stort, med plats för mycket och många. Glas var självklara presenter, rakapparater,
    locktänger. Torkhuvar för hår,, stålpapiljotter, flytande hårtoningsfärger. Torrschampo i pulver. En tung tid med mycket nyproduktion. idag fynd. Som en Pontiac Firebird cab 68.

  • marlies

    I nutid är det ofattbart tungt att ro ihop ett socialdemokratiskt samhälle. Vårat BNP rasar, och motståndare runt om som inte ens har existensberättigande utan tvingas fly, andra att fara runt inom EU för jobb. Allt döps om som nya friska möjligheter, mångkultur och medmänsklighet. Bara det att andra ser friska möjligheter att suga ut det sista ur karamellen, som ett ökat försvar av den tusenåriga skulden. Basbelopp basunerar de om. Självklart gäller inte det de som redan har ätit sig fetast. Vi andra sätter i halsen av allt av tillskott av mat och produkter som ingen har krävt, samt en maxkapacitet de mäter av folks arbetsprestation för en robotmarknad, som ingen heller efterfrågat. Vi föds kreativa annars hade vi inte kunnat ställa oss upp, ta del av allt och utveckla allt. Materialet av resultat lämnas av oss att använda, senare tillägga och radera. Att inte vara behövd, saknad och efterfrågad är vårt värsta tillstånd att bemästra. Eftersom ingen framtidsvision är presenterad, och grunden för ideologin saknas, så finns inget att diskutera om ämnet.

%d bloggare gillar detta: