Senaste nytt

Det Amerikanska presidentvalet – Analys över det republikanska startfältet: Don’t tread on me

Med över FEMHUNDRA dagar kvar till det amerikanska presidentvalet har valet redan skapat rubriker och tyckarstorm i USA, vilket inte är så förvånande, och i alla amerikaniserade länder.

Det republikanska partiet har varit borta från presidentmakten i över 8 år och är revanschsugna. Det demokratiska partiet är sugna på att välja den första kvinnliga presidenten.

Artikeln är del tre av fler kommande artiklar om det amerikanska presidentvalet 2016. Artikeln behandlar den mindre falangen av de tre större falangerna som existerar inom det republikanska partiet.

Tidigare artiklar går att läsa i följd här och här


Det libertarianska alternativet

Libertarianismen som politisk rörelse har sett olika ut i USA. Som tidigare nämnts i tidigare artiklar var det Republikanska partiet grundat av radikaler som bland annat motsatte sig slaveriet. Man tyckte inte att konstitutionen levde upp till sitt ord om inte de svarta frigjordes.

Mason-dixon-lineVid bildandet av det Republikanska partiet 1850-talet hade alla dåvarande stater i norr, bort om Mason-Dixon linjen avskaffat slaveriet. Många av de radikaler som kom att utgöra det Republikanska partiet var religiösa, en hel del var Kväkare som var pacifister. Andra var humanister och välutbildade som hade tagit inspiration ifrån upplysningsidéerna. Många var bosatta i New England.

Förutom att Syd hade slaveri och stora plantage fanns andra skillnader mellan Nord och Syd. Nord ett industriellt landskap med storstäder hade en vit arbetarklass. Syd glesbefolkat med svarta slavar i majoritet som plockade bomull, var beroende av utrikeshandel, främst med europeiska länder där Storbritannien var den främsta exportmarknaden. Medan Nord var beroende av inhemsk handel. Detta gick inte ihop sig då Nord ville införa tullar och Syd ville ha fortsatt frihandel.

Samtidigt som denna konflikt pågick gjorde Abraham Lincoln politisk karriär och kom att 1860 bli republikanernas presidentkandidat. Trots hot ifrån delstater i södern om att man skulle utträda ur unionen om Lincoln blev vald så blev han vald och kort därefter påbörjades utträdet.

Abraham Lincoln 1862 vid Antietam battlefield,

Abraham Lincoln 1862 vid Antietam battlefield,

Det är med bakgrund till denna historia som man ska förstå dagens amerikanska libertarianska rörelse. Till skillnad ifrån den tidigare rörelsen den innan 1960-talet är hatet mot Lincoln, Republikanska partiets förste president, mycket stor nästan större än hatet till FDR. Lincolnhatet har inte så mycket att göra – även om det delvis skett en viss infiltration ifrån Neo-konfedrationsgrupper av den Libertarianska rörelsen både vad gäller värderingar och fysiska sympatisörer – med att han avslutade slaveriet, utan det var hur han gick tillväga som ger många libertarianer det onda ögat mot Lincoln.

Libertarianer menar att de delstater som gick ur unionen hade all laglig rätt att göra det oberoende om de höll slaver eller ej.

  • I konstitutionen som unionen byggde på gavs alla delstater rätten att utträda om de önskade
  • Slaveri var lagligt söder om Mason-Dixon linjen det vill säga det fanns ingen federal lag som förbjöd det.
  • Med andra ord så bröt inte delstaterna mot någon lag när de tillät slaveri och därmed var Lincolns krigsförklaring en aggression och detta bryter mot NAP.

För den libertarianska rörelsen världen över är Texas känt för att vara Ron Pauls hemstat, en av de mest inflytelserika libertarianerna som fortfarande lever. I över 40 år har den före detta kongressledamoten Ron Paul hållit den libertarianska ställningen inom det republikanska partiet – en plats som tidigare hölls av Barry Goldwater som enligt många förlorade striden men vann kriget när han utklassades i presidentvalet 1964 av Demokraten Lyndon B Johnson(första presidenten ifrån Texas).
800px-ElectoralCollege1964.svgPaul har även också varit representant för det Libertarianska partiet. Pauls politiska plattform har alltid varit att ifrågasätta statens utbredning och dess existens på många områden. Han drev en icke interventionistisk utrikespolitik, varnade långt innan många proffstyckare om risken för en bostadskrasch Här, här och här. Han har alltid ansett att politiska beslut bäst lämpar sig så nära väljaren som möjligt nästan oavsett vilken fråga det gäller.

Trots Pauls långa politiska karriär så har han inte fått igenom mycket av sin politik – och inte heller har den renläriga libertarianska rörelsen gjort något konkret avstamp.
The_Purist_(Ron_Paul)
Men Paul har heller aldrig haft som mål att få igenom sin politik då det förutsätter att man kompromissar vilket inte går ihop med hans smeknamn ”Dr NO”.
Pauls roll har varit att ge syre till den libertarianska rörelsen världen över.

Paul har visat att kompromisslöhet inte behöver leda till att man inte kan vara framgångsrik. Återkommande gånger har han visat att man kan bli återvald som kongressledamot i över flera decennier och det har säkert inspirerat en hel del libertarianer att söka politiska uppdrag trots hatet till den politiska processen.

Utöver sin politiska karriär så har Paul gett sin rörelse en efterträdare som tagit i det avstamp som Paul avslutade sin karriär vid. Pauls efterträdare är hans son Rand Paul, som sin far är Paul d.y. läkare till yrket och som sin far är även han väldigt populär bland libertarianer och även bland hos vissa liberaler.

Goldwaters revansch?
Rand Pauls genombrott i den nationella politiken skedde 2010 när han valdes till senator för delstaten Kentucky. Efter att Barack Obama blev vald till president 2008 började någonting ske inom den libertarianska rörelsen. Människor samlades runt om i landet för att protestera mot den samhällsutveckling som skett och eller den som man oroade sig skulle ske. Den nya rörelsen som kom att

© C. Bedford Crenshaw

© C. Bedford Crenshaw. Ett av de första demonstrationerna som Tea Party rörelsen initierade, 2009.

bli känd som Tea Party rörelsen (inspiration ifrån Boston Tea Party) blev större och större. I mellanårsvalet 2010 lyckades rörelsen mobilisera sig till en politisk aktionsgrupp med syfte att ändra om den politiska kartan och delvis också den ideologiska.

Med Obama vald till president hade det Demokratiska partiet alla federala maktinstanser förutom Högsta Domstolen. Detta ville Tea Party rörelsen ändra på men inte genom att rösta på republikanska politiker som tillhörde etablissemanget. Istället sökte man efter nybörjare eller relativt okända på federal nivå som Rand Paul, Marco Rubio, Mike Lee och Justin Amash. Man lyckades få nämnda kandidater samt andra att bli valda. Man visade Washington folket att man var en kraft att räkna med och även en kraft att frukta. Det sistnämnda visade sig stämma när man i valet 2012 lyckades få många säkra kandidater att förlora mot en motståndare som var okänd men som vara råbarkad anti-etablissemanget.

Konstigt nog syntes inte Tea Party rörelsen till under de åren som George W Bush var president, den ekonomiska kris och utveckling som man vände sig emot började inte med Obama och var mer påtaglig under Bushs tid som president.

Rörelsen anklagades av Meinstream media, borträknat Fox, för att vara en organisation med dubiösa mål.

Var det verkligen en gräsrotsrörelse eller var det bara en fasad för big business och hur kom det sig att rörelsen kom till just när den första svarta presidenten äntrat Vita Huset?

Frågor som dessa och många andra ställdes om och om igen. Rörelsen existens betydde mer pengar för alla inblandade, demokrater och moderata republikaner och deras olika megafoner exploaterade rörelsen för sin egen vinning. Man kunde samla in stora pengar till sina krigskassor. Tv-kanalerna skapade nya Talk Show program som enbart ägnade sig åt demagogi och political hacking.President_Obama_Monkeys-thumb-480x341

Visst fanns det en del rasistiska förtecken inom rörelsen och visst var det så att en och annan miljardär stödde delar av rörelsen. Och även om rörelsen bemöttes med häftig kritik om att man var en rörelse för vita så lyckades man få en handfull minoriteter valda. Men på det hela taget verkar rörelsen likt Howard Beale vaknat till en dag och var trött på vad man fick se och höra och nu hade man fått nog.

Rörelsen var en ingen enhetlig svetsad rörelse som man kunder tro. Det fanns olika avdelningar med olika agendor, det fanns Tea Party grupper som var mer traditionalister och andra som enbart andades efter devisen ”Dont Tread On Me”.

Inför mellanårsvalet 2014 hade rörelsen minskat avsevärt, en del avdelningar hade etablerat sina kontakter med radikala delar av etablissemanget inom republikanerna andra hade samlat sig kring TV-personligheter som Glenn Beck. Men de kandidater som man hade hjälpt till att bli valda fanns fortfarande kvar och de tillsammans med andra hade institutionaliserat den libertarianska rörelsen inom det republikanska partiet på nytt, men även också vitaliserat den libertarianska rörelsen i sin helhet. Innan 2010 var det enbart Ron Paul som var den nationellt kända libertarianska politikern idag kan libertarianska kandidater avsätta republikanska majoritetsledare i kongressen med små medel.

Frågan är om man kommer lyckas nå presidentmakten 2016.

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • Det här var en jättekonstig artikel. Republikaner, republikaner, republikaner! Det är givetvist intressant att kolla på dem, men att använda dem som utgångspunkt för en diskussion om dagens libertarianska rörelse är helt upp-och-ned. Varför ens blanda med libertarianismen om artikeln skall handla om republikanerna?

    Att utmåla republikaner som libertarianer är inte passande. Det är sant att när de startades så ville de avskaffa slaveriet. Men annars var de ett rätt anti-liberalt parti:

    ”Most of the state Republican parties accepted the antislavery goal except Kentucky. In Congress, the party passed major legislation to promote rapid modernization, including a national banking system, high tariffs, the first temporary income tax, many excise taxes, paper money issued without backing (”greenbacks”), a huge national debt, homestead laws, railroads, and aid to education and agriculture.”
    https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_United_States_Republican_Party#The_Civil_War_and_an_era_of_Republican_dominance:_1860.E2.80.931896

    När de skriver ”uppmuntra utveckling” läs ”stötta vissa industrier på bekostnad av alla andra”. Deras bidrag till järnvägarna ledde till en mycket dyrare järnväg, och de järnvägar som tog bidrag floppade nästan alla, banksystemet innebar att banker blev begränsade till sin lokala stat vilket gjorde att de inte kunde säkra sig från lokala katastrofer (vilket man däremot kunde i Kanada, som hade ett fritt banksystem nästan helt utan några krascher, vilka var vanliga i USA).

    Sedan var de en pietistisk rörelse som ville slå ned på ”demon rum”, katolicism och andra invandrare. Om det inte vore för att de stöttade slaveriet skulle demokraterna vara en mycket mer vettig utgångspunkt, fram till ungefär 1896, då de togs över av bryaniter.

    Vad gäller Lincoln så verkar det som om de flesta libertarianer ogillar honom inte bara för att hans krig ledde till att secession försvann ifrån den politiska agendan, utan också för att han utmålas som ett helgon i USA. Sedan införde han en hel del interventioner som höll i sig ett bra tag – sakerna ovan – och kriget i sig var en katastrof (totalt dog en miljon människor).

    Vad gäller tea-party-rörelsen så är inte den heller libertariansk. Visst, det finns en del libertarianska element i den, men de är uppblandade med konservativa delar.

    ”The movement opposes government sponsored programs such as universal healthcare[3] and has been described as a mix of libertarian,[4] populist,[5] and conservative[6] activists.”

    ”An October 2010 Washington Post canvass of 647 local Tea Party organizers asked ”which national figure best represents your groups?” and got the following responses: no one 34%, Sarah Palin 14%, Glenn Beck 7%, Jim DeMint 6%, Ron Paul 6%, Michele Bachmann 4%.[69]”
    https://en.wikipedia.org/wiki/Tea_Party_movement

    • snobben

      Jag tycker USA är en enda röra, gemensamma ramar men alla dessa delstater med egna åsikter gör att folk måste välja in sej i boendet efter var dom själva passar in. Skillnad om stater har bestämmanderätt ur näringslivs
      perspektiv, vilket finns i Hamburg. Idag ingen betydelse vad styrande där tycker eftersom EU har makt. Tyvärr har Sverige apat efter all känd problematik som USA har. En helt ofattbar utveckling. Det brukar ta ett par år så hamnar all deras skit här, trots att deras problem varit tydliga.

      • snobbar

        Ett exempel, bostadsmarknadens inkasso på kredit, det skreks i media, ändå har vi fått samma skit. illegala vapen och droghandeln.
        Nu skylls regering för ökad önskan om fria droger, deras fel att folk blivit beroende. Som om politiker går hem till folk och tvingar i dom det !! Storebror USA var berömd på 60 talet. Sverige kan inte leva efter gamla filmstjärnor från forntida dagar!!!!! Nu ska våra döttrar ha rätt att bli surrogatmammor ! Mer pengar till silikonbröst och Viagra än till Alzheimer och andra livsavgörande sjukdomar !! Halleluja USA !!!!

        • snobben

          OM MAN VILL VETA VAD USA TYCKER OM PENGAR ÄR DET BARA ATT TITTA PÅ VILKA DOM GETT DOM TILL.
          ANTAR ATT POLITIK ÄR GRUNDAT PÅ DET.

  • Pingback: Det Amerikanska valet 2016: Etablissemanget/Östkustrepublikanerna | Frihetssmedjan()

%d bloggare gillar detta: