Senaste nytt

Busch Thor dissar identitetspolitiken

Almedalen 2015

Vi minns Martin Luther Kings dröm. Att hans fyra små barn en dag skulle leva i ett land där de inte döms efter sin hudfärg utan efter sin person. Drömmen om att bli sedd som människa. Att få vara en person med samma värde som andra. Jag tror att många av oss vill förverkliga den drömmen. Några som säger sig vilja detta vill använda identitetspolitiken som verktyg.

Orden är Ebba Busch Thors från kvällens partiledartal i Almedalen. Detta inleder den del av talet som kom att handla om identitetspolitik; någonting som Busch Thor beskriver som en ”förpackningsindustri”.

Vi sorteras in i fack efter kön, hudfärg, tro, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning. Färdigsorterad och stämplad blir du främst en representant för en kategori.

Och sådan är den, identitetspolitiken. Den kategoriserar och grupperar människor och om identitetspolitiken får bestämma tvingas alla representera alla i den kategori de, ibland av självutnämnda experter, bedöms tillhöra. Men så fungerar inte en så pass komplex varelse som människan ändå är. Alla är vi unika individer och ingen kan omöjligen fungera exakt likadant som någon annan.  Ingen har någon skyldighet att vara och tycka på ett speciellt sätt på grund av sitt kön, sin etnicitet, sin sexuella läggning etc. Det är en självklar mänsklig rättighet.

Identitetspolitiken handlar också om vilka som är välkomna att ta strid för vilka frågor. Busch Thor fortsätter:

Minns ni diskussionen om Tomas Ledin? Den handlade om huruvida han som vit medelålders man kan delta i kampen mot rasism? Identitetspolitikerna är tydliga – det får han inte. Enligt dem vet han inget om förtryck och diskriminering. Han tillhör fel grupp och ska därför exkluderas från den antirasistiska kampen. På så sätt exkluderas många goda krafter från kampen för bättre livsvillkor för de som är marginaliserade.

Här utestänger identitetspolitiken människor av helt absurda skäl: hudfärg, ålder och kön. Att exkludera goda och uppriktigt välmenande krafter är ingenting annat än ren och skär dumhet. Det enda vettiga skälet till att någon inte skulle kunna delta i kampen mot rasism torde vara att personen själv är rasist.

Vore det inte trevligare och mindre kontraproduktivt att inkludera utan att för den sakens skull behöva exkludera? Att bygga broar i stället för att sätta upp murar? Det är en frihetlig rättighet att få ses som den människa man är med egna unika egenskaper, inte som representant för en viss grupptillhörighet.

 

 

Andrea Daleflod är medlem i Liberalerna och har en kandidatexamen med inriktning på professionell svenska och lingvistik. Politiska hjärtefrågor är integration, skola, jobb och företagande.

%d bloggare gillar detta: