Senaste nytt

Alina Koltsova: Vi kan inte blunda

Ett öppet Europa håller på att gå mot ett mer instängt Europa. Många vill skylla på EU, men i detta fall är det EU och dess länder som i hög grad infekterats av olika nyanser av brunt. Det händer där, och det kan likväl hända här.

Förra veckan var det valyra i Danmark. Resultatet av detta folketingsval blev samma unkna bitter smak som vi fick av det finska riksdagsvalet två månader tidigare. Nämligen att ett rasistiskt parti åkt upp likt en raket, fått allt större inflytande och t.o.m. fått regeringsinflytande. Dolt bakom epitetet ”invandringskritisk” samlar dessa partier i olika länder, populistiskt uppsving som drabbar i synnerhet de människor som precis flytt från exempelvis Syrien och Irak.

Till slut kommer det även drabba de som har sin bakgrund från olika minoriteter. Om vi inte passar oss här i Sverige kommer vi inte heller vara något undantag. De nya opinionsmätningarna visar hur Sverigedemokraterna nått 20%, något som för de flesta av oss är en mardröm som inte får realiseras.



Ingen människa flyr för att det är roligt, spännande eller trevligt att åtnjuta något socialbidrag som vissa xenofobiska konspirationsteoretiker påstår.

Ingen människa lämnar frivilligt sitt hem och sin familj, sin omgivning.

Den som flyr gör alltid det av en anledning. Speciellt när en misogyn minoritetsfientlig terrorsekt som Daesh/ISIS härjar fritt.

Därför får vi inte bara stänga dörren för dem, även om flera andra länder i Europa nu gör det, och speciellt inte för de som råkar ha oturen att sakna dokument. Det är lätt för oss som har det bra och ånjuter flera rättigheter att tänka att det inte är ett så stort problem, samtidigt som vi tar våra rättigheter för absolut självklara. Dock är dessa självklarheter inte alls självklara för den flykting som fått allting förlorat för det som hände i hemlandet.

Det jag precis skrivit är vad flertalet näthatare på Twitter eller i flera kommentarsfält på nätet skulle klassa som ”floskler”. Vi kan inte vara hela världens socialkontor, brukar det heta. Nej, det kan vi inte, men vi är inte heller hela världens socialkontor. Alla vill inte till Sverige och alla kommer inte till Sverige. Faktum är det i Sverige kommer bara en bråkdel av de flyktingmassor som kommer till närområdena. Nyligen förklarade professor Hans Rosling det föredömligt i ett youtubeklipp som absolut är att rekommendera.

Vad som också är alarmerande är just hur gränsbevakningen i Medelhavet verkar ha blivit till enorma käppar i hjulet för de människoöden som just bevittnat islamistisk terror, bombade bostäder och allt annat vi här är så lyckligt förskonade från. På nyheterna kommer rapporter om massdöd efter massdöd och fullproppade utslitna båtar som förolyckas. Det är inte så konstigt alls att Medelhavet sorgligt nog benämns som ett Dödens hav.

Ännu värre blir det när just dessa så kallade ”invandringskritiska” partier kraftsamlar sig i olika EU-länder. Det räcker inte bara med att titta på Frankrikes Nationella Fronten som blivit störst i opinionsmätningarna. De senaste valen i våra grannländer (undantag Norge & Fremskrittspartiet, som trots regeringsställning sjunker som en sten i opinionssiffrorna) och våra färska svenska opinionssiffror är nog för att slå larm.

Vi kan inte blunda för vad Dansk Folkeparti och Sannfinländarna är benägna att pyssla med i sina respektive regeringar. Vi kan inte heller blunda för vad Sverigedemokraterna skulle göra om de skulle få sitta i nästa regering (tack Reinfeldt och Löfven för att ha stoppat detta parti från inflytande!), trots deras ambitiösa arbete för att försöka tvätta bort deras sanna jag. 



Det är sant att vi nu kommer få ett större tryck på oss, och det är absolut sant att integrationen är en avgörande pusselbit som vi måste ta tag i på riktigt. Men vi får aldrig någonsin blanda ihop det med att stänga dörren, låsa den och kasta nyckeln i sjön. Det vore också helt befängt att efterlikna våra grannländer samt de sydeuropeiska länderna. Istället vore det på sin plats att stötta de krafter som är en motvikt till dessa rasistiska partier. Som t.ex. Svenska Folkpartiet och Vihreät i Finland, eller som Radikale Venstre och Alternativet i Danmark. Som demokrat, människorättsvän och inte minst som liberal vore det på sin plats att stötta de krafter som vill fortsätta hålla dörren öppen.

Alina Koltsova är sekreterare för Miljöpartiet i Arvika. Hon är en socialliberalt sinnad grön liberalfeminist som starkt ifrågasätter höger och vänsterskalan.

%d bloggare gillar detta: