Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Vi måste komma över opiofobin

I veckan kunde vi läsa i Metro om ännu en person med kronisk smärta som fått sitt liv förändrat tack vara medicinsk cannabis. På grund av polis och rättsväsende får han inte vara smärtfri längre. Cannabisplantor är förbjudna i hemmen.

Lagarna mot medicinsk cannabis har mildrats, en del får lov att ta preparaten hemma nu. men ännu lider vi av opiofobi, fördomar mot narkotikaprodukter, i Sverige vilket får sina konsekvenser.

Hur många av de som tar sina liv varje år på grund av smärta hade kunnat överleva om inte samhället hade haft denna fobi?

Vad är då opiofobi?



Jo, inom vården pratar man om begreppet opiofobi en hel del. Fram tills 90-talet var man ganska restriktiv i att dela ut morfin och andra opiater inom vården till patienter med svår smärta. Anledningen var att man trodde att de skulle bli beroende.

Detta har inom vården främst debatterats i samband med vård för äldre människor som är döende och cancerpatienter, men antalet drabbade grupper är fler. Och det är först nu på 2000-talet som det ändrats. Det anses inte längre att det finns en ”god smärta” som en patient måste genomlida. Numera utbildas sköterskor och doktorer till att ha smärtkompetens inom vården. Men det händer trots detta ganska ofta att personer inte får tillräckligt med smärtstillande på grund av vårdpersonalens rädslor. 

Pratar man med sköterskor som är lite gamla i gemet kan de ofta berätta om hur det var förr.

Jag jobbade som vårdbiträde på flera servicehus på 90-talet i Stockholm och minns opiofobin på den tiden ganska väl. Sjuksköterskor kallades till dödsbädd där en äldre person vred sig av smärta. Men hon delade inte ut morfin för att hon ”fick inte”, som hon beskrev det. Och läkaren sa samma sak, de ”fick inte” heller. När man frågade hur i helskotta det kunde komma sig sa de ”Det finns strikta regler. Morfin blir man beroende av”.

Detta var inte vetenskapligt bevisat. Man har länge vetat att risken att en person som behandlas för smärta utvecklar ett beroende är litet. 1/3000 säger forskningen. För övrigt är det ofta personer med kronisk smärta i livets slut som behövt morfin men som inte fått det, och vad gör det ens då om de blir beroende?



Termen opiofobi myntades av läkaren John Morgan i USA i mitten av 80-talet. En del läkare fick WHO att inse problemet och de formulerade den berömda smärttrappan, som än idag är standard vid all vårdutbildning i världen.

Från 1985 till 2005 ökade användningen av opiater i vården från 3 till 30 ton globalt.

Man fann att morfin lindrade lidande vid livets slutskede. Men man fann att personer med svår smärta efter olyckor också tillfrisknade snabbare om de fick adekvat behandling mot smärta. Det senare är inte så konstigt eftersom en person som är uppe och rör sig tillfrisknar snabbare.



Morfin är med andra ord ett BRA och VIKTIGT läkemedel.

Så om det inte var medicinskt befogat, varifrån kom opiofobin då?

Jo från politiken. Från 50 år av restriktiv narkotikapolitik som inte alltid utgått från vad som vari medicinskt och vetenskapligt bevisat, utan från moralpanik.



Jag undrar om inte det är dags att börja diskutera opiofobi igen i samband med medicinsk cannabis i Sverige, precis som sker i USA. Inom vården idag pratas det förvånansvärt lite om medicinsk cannabis.

Samma person som kan vara mycket mot forna tiders opiofobi då patienter fick ligga och vrida sig i smärta för att det fanns en risk på 3000 att denne skulle bli beroende, kan idag vara MYCKET mot medicinsk cannabis.

Det är inte bara lustigt och ironiskt, det är en livsfarlig inkonsekvens!

Låt oss prata mer om opiofobin i samhället och vad det har för konsekvenser!

Torbjörn Jerlerup (krönikör på Frihetssmedjan ), Socialdemokratisk liberal samt medgrundare av den antirasistiska sajten Motargument.

Förlag på lösning.

http://ltarkiv.lakartidningen.se/1997/temp/pda15145.pdf
http://www.lakemedelsvarlden.se/nyheter/orsaken-bakom-sm%C3%A4rtan-styr-strategi-f%C3%B6r-behandlingen-2707
http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2003/04/28/bristande-smartutbildning-orsak-till-att-patienter-far-lida-i-onodan/
http://www.bokus.com/bok/9789144009490/tro-pa-patienten/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14650454

http://www.opiophobia.blogspot.se/

http://www.doctordeluca.com/Library/Pain/MorphineKillsPainNotPatients07.pdf 

http://doctordeluca.com/wordpress/archive/overcoming-opiophobia/

  • Jacob Hallén

    1998 var jag ute för en svår bilolycka i Florida. När jag några dagar efter olyckan vaknade upp ur koma hade jag oerhört ont. Klämda nerver gjorde så ont att jag knappt kände att jag hade ett 20-tal brott på revben och ett brutet nyckelben. Eftersom jag också hade punkterad lunga dröjde det 6 veckor innan jag kunde transporteras hem till Sverige. Under hela tiden i USA gick jag på maximal mängd opiater man kan ta utan att få leverskador. Direkt efter morfindosen kunde jag sova 2 timmar i sträck. Annars blev det max 30 minuter innan jag var tvungen att gå upp och gå en runda för att få mina stackars nervtrådar att lugna sig lite grand. Det krävdes även morfin för att jag skulle klara transporten hem till Sverige. När smärtan väl började släppa var det inga problem att sluta med opiaterna. Jag kände inget sug efter droger – det var snarare en befrielse att kunna uthärda smärtan utan ta mediciner. Man känner också mycket lättare hur man gör framsteg med sjukgymnastik och läkning när man inte är drogad.

    • snobben

      jag förstår, drabbas man utomlands, vilket jag också gjort, bröt benet i en ubåt
      är det för djävligt. Fick bäras, vänta på ambulans som sen körde rally på smala klippvägar med djupa stup nedanför. Sedan hamna jag i en byhåla på en liten vårdcentral som inget gjorde. Sedan flera mil till storstad, röntgades i en gammal röntgen som inget såg. Fick fixa själv rullstol och kryckor. Ett elefantben fick jag. Någon sorts bra medicin på ett dystert apotek. Jag härdade ut en vecka och var bedövad. På US här såg dom direkt att benet var av, men jag precis som du tränade upp mej med lite hjälp i början. Men kryckor var inget för mej. Jag hade en köksstol som jag kunde lasta med allt brukligt.

      • snobban

        Samtidigt har vi välutrustade ambulanser, kunnig personal, bra vägar,
        och en betydligt lugnare sjukhusmiljö, och tillgång till mediciner på direkten redan när hjälp dyker upp. En olycka som din är förutom alla skador ett chocktillstånd för hela kroppen. Själv fick jag en reaktiv psykos av ett chockbesked, och minns inget innan operation. Av operationen en organisk psykos. Men kroppen har en fantastik egen läkningsprocess, och den mänskliga mentala styrkan är enorm.
        Något man inte förstår innan man prövas.

  • snobben

    Smärta är något som ska behandlas snabbt. Jag fick lära mej att om svår smärta inte behandlas kan den sätta sig i hjärnan som psykologisk smärta. 3 månader var gräns då. Spelar ingen roll om skadan ,sjukdom är helt läkt, den kan bli kronisk.
    En anhörig fick skelettcancer, sägs den mest djävulska smärtan. Behandlingen bestod av både morfin och marijuana. Personen var helt smärtfri ända till slutet, drogad och glad, med maxdoser hela tiden på gränsen. Men det spelar i sådant läge ingen roll.
    Men sådant gäller bara i specialfall.

  • snobben

    Idag har många psykosomatisk smärta, vilket är en inbillad smärta. Hjärnan har sparat en olycka, en skada för länge. Det är minnet av det som drar igång den smärtan,
    Smärtan är verklig, trots att den inte finns kvar biologiskt. Då måste man ta kontrollen och försöka styra tankarna över till något positivt. Man ska vakta över sina tankar.

  • snobben

    Jag kan inte uttala mej om hur olika preparat används i Sverige, i dom värsta situationer .Det jag beskrev hände i Hamburg, och min bror hade eget ansvar i vården, och fria händer. I palliativ vård ges alltid smärtlindring och lugnande, och jag har aldrig upplevt något dramatiskt i den vård vi har.

  • snobben

    Idag har vi smärtdosor som patienten själv kan reglera och ta bort smärta med, laddade med morfin. Dom prövas ut av tillsammans med läkare. Droger ska användas under övervakning, inte något man ska ha hemma i garderoben. Vi bombarderas med droger från bla. USA, och har fullt upp med att ta hand om, och rädda dom som drabbas.

%d bloggare gillar detta: