Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Skydda funktionshindrades rätt till frihet!

Torbjörn Jerlerup

Det jagas just nu assistansfuskare i Sverige. Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att landstinget i Skåne utarbetat ett system att granska de potentiella fuskarna: Hässleholmsförsöket. De tvingar dem att genomgå en läkarundersökning på sjukhus där man spionerar på dem för att avgöra om de är fuskare.

Det ska nämligen jagas skattemiljoner. Man gör det svårare att få personlig assistans. Personer med funktionsnedsättningar granskas i detalj och tvingas lämna ut sitt privatliv för att få hjälp. Sen misstänkliggörs de ofta ändå, speciellt om de är invandrare. Då kan de mista assistansen, om de varit lyckliga nog att ens få det. (De fall av bidragsfusk som hittills uppdagats, tex i Södertälje, har ofta involverat invandrare.).

* För det första är det svårare att få personlig assistans. Timmarna dras ner. Det innebär att människors möjlighet till frihet begränsas.


* För det andra utsätts brukare som ansöker om assistans för integritetskränkningar. De tvingas lämna ut hela sina liv. I många fall tvingas de duscha nakna framför en kontrollör som räknar minuterna det tar för en dusch.

* För det tredje misstänkliggörs de ändå som sydsvenskans artiklar visar och kan kallas in till hemliga myndighetsgranskningar.

För icke funktionshindrade kan det vara svårt att förstå vad detta innebär. En del kanske resonerar så att ”assistans är dyrt”, att ”det är våra skattepengar” som går dit och att det därför både är rätt att granska funktionshindrade noga och minska assistansen av ”ekonomiska skäl” för att stoppa ”fusket”.

Ja fusket måste stoppas. men inte hur som helst. Att fusk finns inom assistansen är inte den assistansberättigades fel, det är stat och samhälle som brister i rutiner.

Om vi säger så här. Vi har en grupp människor som utsatts för fördomar, hat och strukturell diskriminering genom seklerna. Som tvångsvårdades, tvångssteriliserades, idiotförklarades, utsattes för massutrotning i Nazityskland. Vissa i gruppen, som CP-skadade fick rösträtt och rätt att gå i skolan så sent som på 60-talet. En del med psykiska funktionsnedsättningar 1989.

Under de senaste 30 åren har de erövrat sin frihet gradvis. Med sådant som personlig assistans, datorrevolutionen, färdtjänst och tillgängliggörandet av samhället. Men under de senaste åren har de fått se sin rätt till personlig assistans kringskuren och minskad.

”Husarrest” kallar de drabbade själva det. Utan personlig assistans kan nämligen inte personerna komma ut, de kan inte arbeta eller studera och inte ens bajsa och kissa när de vill.

Vilken annan grupp, utsatt för människors och samhällets hat och fördomar skulle under sekler skulle vi acceptera att personer av ”ekonomiska skäl” spärras in i hemmet? Tänk om judar eller homosexuella, som utsatts för samhällets strukturella hat under sekler, skulle sättas i husarrest 6 dagar i veckan?



”Vi har inte råd att låta homosexuella visas ute i samhället, ni får stanna hemma. Du får därför inte jobba heller.”



”Vi ska bedömma om denna lilla juden ska ha rätt att vistas utomhus, därför får hen klä av sig naken och duscha framför våra kontrollanter”.

”Du är muslim så du får bara kissa 3 ggr om dagen. Och vill du bajsa måste det ske 0800 på morgonen.”



Vilhelm Ekensteen, en av de främsta kämparna för funktionshindrades rättigheter, har beskrivit detta misstänkliggörande av personer med assistans så här:

”Det riskerar att skapas en sorts social rasism där man ser på varje assistansberättigad som en potentiell fuskare när det i själva verket är en ytterst liten del som ägnar sig åt det. Den formen av social rasism är oerhört farlig eftersom den diskriminerar människor på ett försåtligt sätt, säger han.”

Personlig assistans är en av de viktigaste liberala landvinningarna i Sverige under 1900-talet. Vi får inte låta denna liberala reform förstöras!

Torbjörn Jerlerup (krönikör på Frihetssmedjan ), Socialdemokratisk liberal samt medgrundare av den antirasistiska sajten Motargument.

%d bloggare gillar detta: