Senaste nytt

Reflektioner om Folkpartiet och jämställdhet

För att följa upp gårdagens skattetekniska ekonominörderi med mer ord och idéer samt bredda diskussionen något. Jämställda löner vaknade lite fort till igen, efter att Gulan Avci och Robert Hannah öppet kritiserat Folkpartiets linje om avskaffad värnskatt. Timbro var såklart sura, och Fredrik Johansson på SvD var som vanligt övertygande. Jag ville däremot bredda diskussionen lite kring att handla om feminism som alltför lönediskriminerings-fokuserade. Och särskilt vill jag ifrågasätta vad som händer när liberalism och jämställdhet krockar – vad gör påstått liberala partiet som Folkpartiet då?

Liberalismens principer kan inte bestämmas av fördelningspolitik, som vi slog fast igår. Vem skattesänkningar gynnar eller missgynnar uppdelat på kön är oväsentligt. Och nu, innan mina kära upplysta intersektionellt skolade vänner bankar på tangentbordets ”ctrl+w” och svär över vita, privilegierade män och deras avsaknad av strukturanalys, läs gärna några meningar till – det finns något slags poäng här.

Folkpartiet är Folkpartiet Liberalerna. De ska åtminstone försöka företräda någon form av individualism-liberalism där människor vet bättre och mer om sina egna liv än staten, där skatter ska sänkas och regler förenklas. Samtidigt är Folkpartiet Folkpartiet Feministerna, där alla feminister som inte omfamnar kollektivistiska och socialistiska övertygelser med licens att moralisera över andra människors val och dess konsekvenser, ska välkomnas och organiseras för jämställdhet. Feminism utan socialism, som det så bekant hette i förra valrörelsen:

STOCKHOLM 20140805  "Feminism utan socialism" blir ett av budskapen på Folkpartiets valaffischer. Skolan får dock åter huvudrollen i partiets affischkampanj. "Viktigaste framtidsfrågan är skolan", säger partiledaren Jan Björklund. Foto: Peter Wallberg / TT / kod 10510

STOCKHOLM 20140805
”Feminism utan socialism” var ett av budskapen på Folkpartiets valaffischer.

Men vad händer den dagen dessa principer går emot varandra? Vilken är starkast, vilken vinner? Ett av politikens stora problem är nödvändigheten att kompromissa. Det vill säga, alla företrädare för alla partier måste kompromissa med sin ideologi – någonting måste ge vika för någonting annat. Vad gör Folkpartiet då? Tänk om jämställda löner bara kan genomföras på oliberalt sätt? Tänk om ojämställda löner är en konsekvens av medvetna val människor gör?

Låt mig ta ett personligt exempel. Min mammas sambo tjänar mer än min mamma. För att han är man? Nej, för att han är en kompetent erfaren maskiningenjör och min mamma är ekonomiassistent. Hans tjänster och kunskaper är så djupt eftertraktade att hans arbetsgivare är villig att betala en hög premie för hans bidrag, en premie som långt överstiger vad min mammas arbetsgivare är villig att betala för hennes tjänster (självklart styrs lönebildning av fler parametrar än så: konkurrens mellan arbetsgivare, förhandlingskraft, brist/överskott av vissa färdigheter osv: gå vidare).  För några år sedan gick min mamma ner i tid, för att ha mer ledig tid över att baka bröd, ta hand om sitt hem, handla, dansa eller shoppa – alla saker som hon uppskattar och gärna vill göra. Det är ganska enkelt att måla upp en ”feministernas dystopia” här, där det strukturella förtrycket och sociala pressen hindrade min mamma från att någonsin bli bra på matte, hindrade henne från att söka ingenjörsutbildningar och socialt bestraffade henne om hon ville göra samma (välbetalda) saker som en man. Och nu tvingas hon också ta hand om städning och hushållning. Eller så kan det lika gärna vara fallet att hon värderade olika saker. Att den person som hon blev, självklart påverkad och ihopblandad av summan av hennes intryck, värderade vissa saker över andra. Och när hon gör den värderingen ser det i feministernas ögon ut som att deras strukturella analys är bekräftad.

Poängen är att det inte går att utläsa vilka delar av hennes personlighet som kom ifrån sådana sociala bestraffningar och förväntningar om agerande baserat på kön – och vilken del som är hennes unika, individuella mix. Alla våra idéer, drömmar och önskningar kommer såklart någonstans ifrån och är såklart blandade i vårt huvud. Men det gör dem inte mindre våra. Det är fortfarande min mamma som älskar att baka bröd och ta hand om sitt hem, oavsett hur mycket den feministiska rörelsen klankar ner på kvinnor som vill göra traditionellt kvinnliga grejer. När de då slänger runt ”struktur”-kortet som om det vore en perfekt catch-all för alla förklaringar de inte klarar av att ge oss, går det såklart för långt.

Men vet ni vad. Det kom ingen Herr Struktur och knackade på dörren en dag med meddelandet om att min mamma borde välja ett visst yrke, jobba mindre eller städa mer. Det var ingen struktur som mobbade och förtryckte henne in i sin yrkesroll. Hon gjorde ett antal val, där hon värderade möjligheten att ha mer tid över åt sådant hon värdesätter och mindre tid åt fakturor för hennes arbetsgivare.

Feminister säger alltid ”det är inte individen vi ska skuldbelägga, det är systemet och de strukturella förtrycket som vi motsätter oss”. Men strukturer och system är bara grupper av människor, sammanslagningar av individer. Om individer inte är att skuldbelägga, kan inte heller grupper vara det eftersom de enbart består av individer. Var kommer i så fall detta strukturella förtryck ifrån?

Det är här Folkpartiets så kallade liberalism faller. För deras försök till jämställdhet baserar sig på samma gamla kollektivistiska och strukturbaserade föreställningar som tidigare. När de går omkring och kallar sig feminister, slänger omkring obefogade och irrelevanta påståenden om att kvinnor som grupp tjänar mindre än män, gör de våld på sin egen påstådda ideologi. Det är lite ”Ni får välja era liv själva, men väljer ni fel tänker vi bestraffa er” över det hela. Det är inte liberalism. Det är ett enda stort intellektuellt självmål. Folkpartiet måste tänka om. Och de måste inse att individualistiska ideologier som liberalism alltid och överallt står i motstånd till kollektivistiska sådana – där feminism ingår. När det kommer till kritan måste Folkpartiet välja mellan Folkpartiet Liberalerna och Folkpartiet Feministerna.

  • snobben

    Jag tror jämställdhet och dess innehåll förändras efter hur samhällets möjligheter ser ut. När så gott som alla hade tillgång till arbete var kvinnor representerade i fler yrken. Innan dess hette deras yrken ” Ett kall” som gratis sjukvård och annat. Det fanns mängder med hushållsskolor, det fanns inget kvinnor förväntades att inte kunna. Sedan kom all elektrisk utveckling i hemarbetet, för effektivare arbete så dom var utvilade till nästa dag. Innan dess räckte ena partens lön för en familjs försörjning.
    Just nu är allt vad gäller heminredning, kokkonst, och pysselarbete otroligt populärt igen. Så tillgång till arbeten och utveckling avgör.

  • snobben

    Jag kände en kvinna, bondhustru som inte alls passade in i perioden då kvinnor förväntades vara allkonstnärer i hemmet. Livrädd för höns och kor, Hatade baka bullar och sju sorters kakor, väva mattor och kunna sy, odla alla sorters grönsaker och blommor. Hon kände sig misslyckad hela livet Hon var livrädd när hennes släkt och bekanta kom på besök. Silvret skulle blänka, och allt vara putsat och rent. När hon blev pensionär flyttade hon till villa i samhället och var lycklig några år. Men maken höll på att bli galen, och fortsatte att hjälpa alla andra bönder. En ständig tävling i vem som var duktigast. När grisarna slaktades drog hon ner rullgardinerna och grät. Allt är inte så som det ser ut i fantasin.

  • snobben

    Samhällets krav, ekonomi, behov avgör. Drar alla män ut i krig tar kvinnor över hela samhället utan problem. Dom krigar lika bra också i stater där behov finns .Antar att bästa jämställda tiden var 60, 70 tal. Det var en tid med full utveckling. Alla fick jobb, kunde byta jobb, ha flera jobb. Ungar hoppade av i 8an om dom var 15, fick jobb.
    Ville någon vara hemma var det fullt möjligt också. Småbarns kvinnor jobbade deltid,
    kom hem på eftermiddagen, tjattrade med andra kvinnor tillsammans ute med allas barn, plaskis, lekparker, närbutiker överallt. KL.17.00 ät alla middag, mer social samvaro. Alla hade samma vardag, och klasskillnad var undantag. Ute satt folk i parker på helger, spela dragspel, festa, hade kaffetermos och fika med sig. Sedan kom dom söta små husvagnarna. Idag lever folk mer isolerat och roar sig med prylar mer, än varandra.

  • snobben

    Dom flesta spel utvecklades då. FIA, Chinaschack, domino, monopol, svarta petter,
    löjliga familjen, kricket, pingis. Viktigt med hälsa. Ungar for på kollo, agan förbjöds,
    gympahallar på företag, simskolor även på landet, kött och fiskbilar åkte runt på landsbygd. kollektivtrafik körde efter mjölkpallar. Idag ett samhälle för låtsaspengar.
    Matbussar levererar i storstäder till dom med gott om pengar. landsbygd är död, skokartonger till hus för mindre rika. till andra radhus utan innerväggar och utetrapp,
    och utan förvaring. Vi köper och slänger. Ingen vidare jämställdhet med övrig global befolkning.

  • snobben

    Sedan struntar jag fullkomligt i att någon är ingenjör, en annan kock, undersköterska,
    För den som är kunnig i sitt yrke anstränger sig inte mer än någon annan. Sjuka värderingar behöver vård. Så länge den efterfrågade marknaden inte erkänner andras kompetens, borde dom ersätta skillnaden. Inte ens den mest begåvade klarar sig utan att gå fram till kassörskan. Jämställdhet handlar om allas lika rätt till utbildning till en
    kostnad som alla har råd att betala. En partner var geni i elektronik, teknik. Detta krävde ingen ansträngning, fixa allt på nolltid, men utan mej hade den haft sin säng där, och svultit ihjäl, räkningar på hög. Vad säger marknaden om vi struntar i dom ?
    Andra har flera jobb och är breda i kunskaper, hur ska dom serveras med låga löner ?
    Välkommen in i verkligheten !!!

  • snobben

    Kvinnor äger biologiskt ett grundförstånd, som avgör val. Män gör det som är roligt, intressant och utvecklar i saker. Allt utanför som måste fungera. Kvinnor ser till omvårdnad, att alla har kläder på kroppen, har hälsan, inte är hungriga, och utvecklar i det. Dom fattar vad som är viktigast när allt annat försvinner utanför. Naturligtvis finns en blandning mellan könen i förutsättningar och lämplighet. Marknad ska inte avgöra människors levnadsförhållanden. Kvinnor har lika rätt att ha det bra, som har ansvaret för det rent mänskliga. Vi har störst makt. Vi kan helt sluta föda fler till den oviktiga marknaden.

  • snobben

    Att kvinnor än idag står för inköp av mat, presenter och shoppar till trevnad i hemmet, beror på att män inte är lika intresserade och begåvade i det, undantag finns åt båda håll. Vi låter inte män bo i sopor för det, och äta billiga rester samt låter dom leva med urusel pension. Tråkigt att politiker inte har märkt det, efter alla århundranden. Antar att dom också behöver vård, få fötter omskötta och hygieniskt omkring sig. Kärlek finns att köpa, om det inte belönas. Jag är inte feminist. Jag gillar män, som vi kan välja själva. Sådana som hjärnan i behåll.

  • snobben

    Jämställdhet bygger på att männen själva öppnar ögonen och reagerar på kvinnors skitlöner, skitpensioner. Vi jobbar lika hårt om inte värre, jämfört med hur vi är biologiskt byggda. Fortfarande tar kvinnor därutöver ansvaret för hemarbetets planering, sjuka gamla föräldrar, med något mer undantag idag, då vi fostrar våra barn lika oavsett kön. Män är mer delaktiga idag, sedan förväntas vi ta jobb som innebär att städa bort skiten åt redan subventionerat rikt folk. Att ha ett feministiskt parti av detta, är en skam att behöva ha. Alla partier antar jag har kvinnor i sin närhet. Styrande tycker att kvinnor i service som dom själva är i mest behov av, ska se detta som en VÄLGÖRENHET. Förtrycket finns uppifrån och ner. Idag är så gott som alla individer välutbildade. Jag ger hellre inköp, massage, hårklipp, städ, trädgårdsarbete helt gratis till folk som respekterar lika värden. Tjänster och gentjänster.

  • snobben

    Det bästa vore om alla kvinnor stannar hemma några år så männen får ägna sig åt dubbelarbete. När jag tittar ut genom fönstret jobbar män i grupp. Alla håller i var sitt redskap, har tid att prata, ta fikapauser, ha normala lunchraster, Vad fackförbund gjort för kvinnors arbetsmiljö är lika med noll. Vi hade Ylva i kommunal som skulle ta strid,
    men backade av motstånd. Kvinnor springer en och en, har knappa pauser, 30 min.
    lunch varav hälften går bort i kö och förflyttning. I vård har dom infört industriackord,
    utdelade individer i antal, efter behov räknat i minuter. Snacka om effektivitet.
    LO styrs av män. Relationer idag bryts stup i kvarten, för varken kvinnor eller män orkar med varandra hemma. Dom flesta gillar bäst att ta hand om sig själva efter jobb.
    Människor är inga maskiner åt maktens sparade kapital . Sedan har vi hur många arbetslösa som helst som också utnyttjas till slavlöner. Jag undrar VAR ligger det sparade kapitalet, i den intjänade effektiviteten ?

  • snobben

    Jag jobbade inom Hotel och Restaurang i många år. Skillnaden är som natt och dag. Jag levde i chock hela tiden under Kommunal, i förhandlingar och allt. Jag var van vid ett samlat synsätt, män, kvinnor chefer och fack. Vi förändrade ständigt och gick framåt. Kommunal gick stadigt ifrån allt och försämrade, och lyssnade inte ens på personalen. Enbart kvinnor har inte i jobb att göra, inte i fack heller. Mesiga. Kvinnor gillar inte kvinnor som är starka och sätter ner foten Privata aktörer i vård har även män som chefer. Dom är sakliga och håller sig till fakta och resultat. Skiter i känslor och trams. Några få bra kvinnliga chefer har jag haft, några valde att sluta. Motarbetade.
    En tråkig erfarenhet. Så detta visar att blandat är nödvändigt i toppen.

%d bloggare gillar detta: