Senaste nytt

Nuvarande samhällsdebatt förgiftar demokratins källa

Cecilia Uddéns,  Sveriges Radio Mellanöstern korrespondent, fick i veckan utstå hård kritik som snabbt utmynnade till en kritikerstorm i socialmedier.

Kritiken leddes av en folkpartistisk riksdagsledamot. Kritiken gällde Uddéns analys  av Islamiska Statens (IS) framgångar i samhällsmagasinet Agenda, i söndags.

De hårda reaktionerna på Uddéns analys utgör ett ytterligare bevis på att debatt och samtalsnivån sjunkit till en nivå där intellektuell hederlighet förpassats till att komma i andra hand.

I första hand kommer istället den som kan misstolka, medvetet eller omedvetet, om vad som har sagts och skrivits.

I kampen och eller i bristen på att framlägga ideologiska skillnader mellan olika ideologier och politiska partier har samhällsdebatten blivit en sandlåda. Där enskilda aktörer så som journalister, samhällsdebattörer och politiker fått klä skott för massans frustration.

I en kommentar till Uddéns analys om IS kunde man läsa följande:

Subban borde flytta ner till barnamördarna ett tag. En sån sopa skulle dom inte ens våldta,bara hugga huvudet av henne direkt. Issympatisörer är lika äckliga som råttorna själva.

Det ska tilläggas att kommentaren skrevs av en privatperson som befinner sig i sidlinjen av samhällsdebatten och ej av någon samhällskritisk debattör av rang och inflytande. Men det betyder inte att debattörer och andra aktörer av rang och inflytande går fria för de skott som avlossas ifrån de som sitter vid sidlinjen.

Genom att kritisera enskilda personer verkar många samhällskritiker av både höger och vänster snitt tro sig ägna sig åt systemkritik. Men de har fel.

Visst kan man ägna sig åt att samla skalper ifrån de som representerar systemet och glädjas åt sina troféer likt en jägare på savannen. För att sedan vissa upp jaktbytet för pöbeln som likt Pavlovs hundar kommer komma utsöndrade av saliv så fort jägarna uppvisat sitt byte eller visar tecken på att de har ett byte i kikarsiktet.

Men vad händer när jägarna inte hittar några fler byten eller när jaktsäsongen avtar. Hur ska pöbeln tillfredsställas då? Och vad händer då med systemkritiken?

Pöbeln kommer att skrika efter mer.

För några dagar sedan anklagades den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali för att gå i Breiviks spår. En mycket allvarlig anklagelse som enligt anklagarna (det var andra som valde att gå ännu längre) Bali gjort sig förtjänt av när han i Aftonbladet TV sade sig vilja avislamisera Sverige.
Vid ett senare tillfälle förtydligade Bali att han menade islamister det vill säga extremister så som IS.

Att kritisera Bali för vad han sade i Aftonbladet TV är rimligt. Att kritisera vad han sedan skrev i Expressen debatt var riktigt och behövligt.

Men att likna Bali med Breivik är inget annat än ohederligt då den ena hatar allt vad som har med mångkultur och Islam att göra vilket han visade genom sina terrordåd. Den andra är för mångkultur och har ett muslimskt ursprung och inget av hans gärningar – än ett felvalt uttryck i Aftonbladet TV, tyder på att han skulle dela Breviks problembild eller problemformulering.

De två exempel som beskrivs ovan är ifrån de två politiska lägren. Kritiken mot Uddén kom främst ifrån högerdebattörer, borgerliga, medan kritiken mot Bali kom främst ifrån vänstern.

Kritik ifrån högerdebattörer mot Uddén har framhållits flera gånger tidigare.
Ett av dessa var när den liberala debattören Johan Norberg kritiserade Uddén för hennes partiskhet i egenskap som SR:s USA korrespondent i sin rapportering av det amerikanska presidentvalet 2004. Norberg hävdade att rapporteringen av valet i svenska medier var tydligt snedvriden åt demokraternas fördel.

Kritiken ifrån Norberg började inte med att utpeka enskilda personer utan kritiken gick direkt på systemet, i detta fall svenska medier. Norbergs kritik hade också till skillnad ifrån den senaste kritiken substans. En sådan strategi är vad dagens höger och eller liberala debattörer bör anamma.

När det gäller vänsterns strategi så bör de välja sina ord noga och undvika att skriva i affekt. Det som sägs och skrivs blir svårt att ta tillbaka.

Det handlar alltså om höja debattnivån ett snäpp högre. Inte att cyniskt utnyttja de som sitter vid sidlinjen.

Telason Getachew

Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: