Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: I drevens tid är alla dårar


Jag hade aldrig kunnat bli nazist i Hitlertyskland”

Jag sätter det svaga kaffet i halsen när orden slår mig över kinden som den lavett de är. ”Jag hade aldrig…”. Den grundlösa ignorans som bor i denna mening om bara åtta ord gör mig illamående. Och bara en dåre kan ta de för sanna.

Det är en farlig väg att hävda sig vara annorlunda sin näste. Annorlunda som i bemärkelsen bättre. Samtidigt får det antas vara ett på alla sätt mänskligt drag att tro sig vara förnuftigare än flertalet. I sak och mening är vi alla gudar i våra egna små – inte sällan fullständigt betydelselösa – universum där ingen skugga faller. I sinnet sol. I munnen – blott en dåres druckna ord.

Vi lever i dårarnas och drevens tid. En tid där vem som helst – när som helst – ges möjlighet att sprida sin gulbleka galla över världen. Dårarna är inte fler än tidigare, de har bara funnit ett torg där just deras hårda ord äntligen bereds utrymme att eka. I all oändlighet. På de sociala medierna haglar hatet, ilskan och vredens kalla ord. Svordomar och tillmälen byter av varandra i en aldrig avstannande dans där begreppet självcensur tas för en inskränkning av det fria ordet.

Och inget kunde vara mer fel.

Nätet är vår tids Reichsparteitagsgelände och de flesta av oss har inte ens vett att förstå det. Kanske är jämförelsen överdriven, måhända till och med överspelad, men faktum kvarstår: människor i grupp – om än så bara förbundna via nätkabel – är något att vara rädd för.

Tanken går till Nürnberg hösten 1934. Tusen och åter tusen män och kvinnor lät svära sin trohet till führern och führerns sak. I dagarna sex firades enighet, styrka och vilja – alltsamman noga dokumenterat i Leni Riefenstahls ökända propagandafilm Triumph des Willens. Den 118 minuter långa filmen är ett mästerverk av sin tid. Det senare en sanning kanske mer skrämmande än något.

En halv miljon ska enligt uppgift ha samlats i Nürnberg detta år för att fira den tyska viljans triumf. En halv miljon individer, samtliga funtade precis som du och jag. Människor som av en eller annan anledning funnit löftet om den ljusnande framtid sötare än socker. Kanske gick de dit med familj och vänner. Kanske med sin käresta. Sina barn. Men alldeles oavsett om de gick dit som individer blev de alla del av något långt mycket större och på alla sätt hotande. En enhet där man både tänker och agerar som en och där det personliga ansvaret alltid får stå tillbaka när mobbens ickeidentitet låter individer bli monster.

Då liksom nu går drevet och de flesta av oss gör allt för att stå på rätt sida. I sak och mening är mekanismerna desamma på dagens sociala medier som de var i Nürnberg hösten 1934, om än att det senare var betydligt mer bländande till sitt arrangemang. Det finns ett vi och det finns ett dom. Vi:et, moralens och den rätta vägens tappra män och kvinnor. Dom:et, osedlighetens och de vilsnas förlorade själar vars enda räddning är omvändelse eller frånfälle.

För ”allas bästa” som det så vackert heter. För allas bästa.

Åter går tanken till min väns åtta ord. ”Jag hade aldrig kunnat bli nazist i Hitlertyskland”. Min vän som vid flera tillfällen varit del av drev på sociala medier där hon gått till personangrepp på politiker, opinionsbildare och privatpersoner vars politiska övertygelser går stick i stäv med de egna. Hon ser inte själv det farliga – och på alla sätt klandervärda – i hennes beteende, men sen är hon ju bara människa. En dåre, likt alla oss andra.

Sakta tittar jag upp från min halvdruckna kaffekopp, möter vänligt min väns mycket ideologiskt färgade ögon och säger:

”Vi hade stått längst fram i ledet, du och jag. Tro aldrig annat.”

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

  • snobben

    En helt upplyst människa yttrar sig till den overkliga reala verkligheten.. Vi hjärntvättas på direkten av vältaliga furstar i dystra katastroftider. Vi tror som i kyrkan på den övermäktiga guden som ska ge oss allt bara vi TROR tillräckligt hårt. Evig frälsning ifrån synder lovas och alla kommer vi till den underbara himlen efteråt. Tråkigt nog står gravstenarnas tryck kvar, noga inpräntat.

%d bloggare gillar detta: