Senaste nytt

Niklas Lewenhard Gren: Alla hjältar måste dö

‘Gudarna har skapat världen och gjort sitt. Nu skall vi ställa den tillrätta!’

Orden är den klassiske hjälten Herakles ord. Herakles, som axlat uppgiften att rädda världen. En uppgift som inte bara kom att kosta honom hans frihet, utan även innebar ett liv av betydande personliga uppoffringar. Men det är ju så hjältar gör; offrar sig för det större.

För en tid sedan ingrep fyra svenska poliser på det mest heroiska manér när två män gick bärsärk på varandra vid en tunnelbanestation. Historien – vilken i sak ter sig platt – blev en viral succé delvis med anledning av att ingripandet skedde i New York och inte i Gubbängen eller i Skanstull. Staden New York, en världsmetropol. En stad i de stora hjältarnas land. Ett land vars hela identitet mångt och mycket bygger på en närmast osund idolisering av män och kvinnor vars handlingar vi alla – utan begrundan eller paus – tar för hjältemodiga.

I sak och mening utgör hjältemod ett uttryck för den yttersta medmänskligheten. Hjälten gör vad som förväntas av honom/henne helt enkelt därför att det är rätt sak att göra. Utan eftertanke kastar sig hjälten in i brinnande byggnader, övermannar illvilliga pistolmän och ställer sig framför vrålande bestar av järn när de på larvfötter rullar in på Himmelska fridens torg. Allt detta gör hjälten, aldrig för sin egen skull utan för någon annans. Det sistnämnda utgör hjältemodets brinnande kärna; att handlingen utförs utan vare sig baktanke eller hopp om personlig vinning.

Det är svårt att inte beundra människor vars moraliska kompass och obestridliga rättspatos är av sällan skådat slag. Men vår beundran får aldrig övergå till att ren blindhet, än mindre bör vi förbli okritiska till hur vi väljer att förhålla oss till människor som gör vad som är rätt och riktigt. För vad säger det om ett samhälle om dess befolkning avgudar de som utför goda handlingar, men själv kanske väljer att avstå?

Det vill säga: varför är hjältens gärning aktningsvärd, men inte självklar för oss alla?

Det är alltså inte vad hjälten gör som är det klandervärda, tvärtom. Ingen skugga ska falla på vare sig de svenska poliserna som ingrep i tunnelbanan eller den tappre Herakles. Det förkastliga ligger i vårt förhållningssätt till ‘att göra det rätta’. Som om vore ‘att göra det rätta’ något för oss alldeles främmande. Främmande, så till den milda grad att när så sker ska det firas med pompa, ståt och storslagna rubriker.

I vår egenskap av människor måste vi vara orädda nog att se oss själva i spegeln. Att ingripa, hjälpa till eller helt enkelt bara finnas där när någon så behöver är nämligen inte en fråga om hjältemod eller djärvhet utan en fråga om att vara medmänniska.

Alla hjältar måste dö; inte av tapperhet utan av skäl betydligt större än så.

Världen behöver inga hjältar. Världen behöver att du och jag ser varandra. Att vi ingriper när någon far illa vid en tunnelbanestation, i en park eller i lägenheten vars dörr vetter mot vår. Att vi finns där för våra medmänniskor när de kanske behöver oss som mest. Låt oss aldrig någonsin lägga det ansvaret på någon annan.

För liksom Herakles hade sina skäl att ifrågasätta gudarnas betydelse för sin tid har vi nu all anledning att ifrågasätta hjältens betydelse för vår. Hjältarna har gjort sitt, varför det är tid att vi alla gemensamt – i vår egenskap av helt vanliga dödliga – tar vårt ansvar och ställer världen till rätta.

Och det helt i avsaknad av pompa, ståt och storslagna rubriker.

Niklas har ett förflutet i de flesta allianspartier och har utöver sin juristexamen även studerat internationella relationer i Seattle och business i New York.

 

  • snobben

    I Sverige har vi lärt oss att inte ingripa. Vi ska aldrig utsätta oss för egen risk. Men folk glömmer att detta bara gäller när våld är inblandat. Samt brand. Vi har prioriteringar i agerandet. Vanligt folkvett, när folk ramlar, cyklar omkull, eller är vilsna i affärer och lämna plats på bänkar och bussar, låta folk gå före i köer som är stressade eller stela.
    En av mina ungar sov med fönstret öppet, och släppte in dom som var utelåsta eller tappat nycklar. Om det var så bra ? Spännande att hitta folk lite varstans.

  • snobben

    Gamla människor har svårt med långa promenader, eftersom det saknas bänkar att vila på nästan överallt, När det gäller omyndig ungdom har alla vuxna ett ansvar. Man får ta kontakt och ta reda på allt man behöver i kris. Vi levde några år som på en ungdomsgård hemma. Idag är folk stirrandes i sin mobiler och ser inte omgivningen runt omkring

  • snobben

    På något konstigt sätt är inte folk mottagliga för andras kunskaper. Vi har en bror duktig mentalitet. Vi har svårt att se utanför oss själva, och är misstänksamma inför andras information. Vi måste ha bevis på allt. Detta skapar också osäkerhet i hur vi ska bete oss i oväntade situationer. Antagligen är det därför vi har så stor stödverksamhet i vårat samhälle.

  • snobben

    I det sociala samhället beter vi oss som all sorts problematik och behov är helt för dagen nya. Ständigt ny forskning och utveckling, i rådgivning och övrigt. Men människans problem och behov har varit lika i alla tider. Alla generationer har upplevt samma saker, med senaste för tiden trend.

  • snobben

    När vi reagerar är vi som folk i Lottakåren, skjuter med ärtbössa, blundar går förbi och hoppas att olyckan inte drabbar oss. Annars stannar vi i flock som skator och tjattrar,och filmar hela händelseförloppet.

  • snobben

    Jag tycker absolut inte att folk ska vinna medaljer, pengar och rubriker när dom hjälper någon. Det finns ju dårar överallt som vill sätta snarskank för lite uppmärksamhet.

  • snobben

    Allvarliga händelser i brott, har idag blivit hotfullt att lägga sig i. Folk är rädda för att vittna och detta är ett stort hinder för oss alla att inte våga. Dom som drabbas värst är dom som begår brott samt dom som finns i deras närhet. Gränser för det tillåtna suddas ut i deras föreställningsvärld. Ibland finns dom utanför rättegångar för att skrämmas. Men dom gör det för att dom är räddast själva. Man ska totalt strunta i det,
    för vi har alla ungar, som annars kan dras in i brottslighet, om ingen åker dit.

%d bloggare gillar detta: