Senaste nytt

Handlandets eller reflektionens samhälle

Jag är en typiskt reflekterande människa som älskar att läsa, skriva och konversera för att förstå världen. Den reflekterande människan kan ställas mot den handlande som agerar i världen. Vår moderna värld värdesätter handlingen framför reflektionen. Vårt ekonomiska system, kapitalismen, ger direkt materiell avkastning till den som är handlingskraftig. De handlande människorna förkroppsligas av entreprenören medan de reflekterande av de intellektuella. Många intellektuella, så väl inom högern som vänstern, förkastar detta system. De efterlyser en värld där reflektionen värdesätts mer än handlandet. Det här kan också förklara varför så många intellektuella är antikapitalister.

Jag kan känna igen mig i denna frustration. Men jag inser att det tjänar mig bättre att världen värderar handlandet framför reflektion. Medan handlandet riktar sig utåt mot andra människor så riktar sig reflektionen inåt mot en själv. Med reflektion växer man som människa men man gör inget för andra människor. Strikt taget är det endast genom handlandet som man gör något åt andra. Förenklat kan man säga att det kapitalistiska systemet bygger på att man utför handlingar som man belönas för utifrån hur de värderas av människor via den abstraktion som kallas marknaden. För att man ska belönas för reflektion av marknaden måste man omvandla den till en handling – alltså rikta den utåt – som jag gör med den här texten. För att jag ska bli materiellt belönad för min reflektion måste den vara så tilltalande och intressant att människor är villiga att betala för den.

Reflektionen kan ta sig en mängd olika uttryck som vi samlar under begreppet kultur. Med kultur syftar jag här även på  filosofi och stora delar vetenskapen. Den kultur som många människor har lätt att ta till sig värderas relativt högt av marknaden. Tillräckligt många människor värderar den så mycket att de är villiga att betala för den vilket innebär att på en tillräckligt stor marknad kan man tjäna pengar. Oftast är den form av kultur som man kan tjäna mycket pengar på så pass urvattnad att den knappast kan kallas reflekterande. Den är i alla fall sällan berikande på ett sätt så att man når nya insikter och har istället övergått till ren underhållning.

Den kultur som verkligen är berikande är däremot svår att ta till sig. Det är först när kulturen genererar reflektion som man verkligen berikas och utvecklas. Denna utveckling innebär också att man förändras som människa. Ju större förändring desto större arbete vilket betyder att man måste prioritera. Det är helt enkelt allt för krävande att utvecklas inom för många områden samtidigt. Det innebär att de mest intressanta och berikande kulturyttringarna också per definition kommer att vara smala och således inte värdesättas allt för mycket av marknaden.

Men är det inte synd och skam att vi har ett system som inte värdesätter det som utvecklar och berikar oss mest? Det är ju just vad många antikapitalistiska intellektuella anser. Det är inte så konstigt. Deras reflekterande värdesätts ju inte. De ser hur vulgära entreprenörers handlande i världen värdesätts mångdubbelt mer än intellektuellas reflekterande om världen. Den ekonomiska strukturen tvingar oss reflekterande att arbeta med saker som andra värdesätter. Den tvingar oss att sälja oss själva och bli marknadens slavar.

Eller är det verkligen så? En bättre beskrivning är att detta handlingens sociala imperativ möjliggör att vi kan ägna oss åt reflektion och förkovran. Just att den sociala strukturen främjar handlande och materiell utveckling skapar ett överflöd av tid och andra resurser vilket är nödvändigt för att människor ska ha möjlighet att reflektera. Ett samhälle där reflektion är det sociala imperativet skulle inte detta överflöd finnas och därmed skulle färre människor kunna ägna sig åt reflektion. Vi skulle helt enkelt ha en mindre rik kultur. Ett fåtal personer med upphöjd social status skulle vara de enda som hade möjlighet att reflektera. Alltså som i det förmoderna samhället där en elit hade monopol på tanken och den djupa kulturen. Det moderna samhället har givit alla människor möjligheten att reflektera och med internet även möjligheten att enkelt sprida sina idéer.

En intressant utveckling som diskuteras allt mer är den nya våg av automatisering som blir allt starkare och som kan komma att slå ut många kvalificerade arbeten. Det kommer frigöra än mer tid och förhoppningsvis kan vi även finna ett sätt att sprida materiella resurser på ett bra sätt. Det skulle kunna leda till en kulturell förändring där reflektionen blir blir mer jämställd handlingen. Om människor får allt mer tid till annat än arbete så får vi också allt mer tid till att utveckla oss själva.

Många fruktar dock att automatiseringen skulle innebära att en elit fortsätter arbeta och tjäna allt mer pengar samtidigt som en allt större skara passivt genomlider livet endast med underhållande kultur. Ett annat minst lika rimligt scenario är att människor faktiskt ägnar sig allt mer åt reflekterande utveckling och vi får en allt mer berikande kultur. Människor utbildar sig allt mer och även om det snarare verkar vara en kvantitativ ökning än en kvalitativ så har aldrig så många människor haft så stora möjligheter att reflektera. Möjligen står vi inför ett paradigmskifte från handlandets till reflektions samhälle. Och det tack vare kapitalismens belönande av handling.

Länk: Robert Nozick – Why Do Intellectuals Oppose Capitalism?

 

Björn Axén

Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning.

https://bjornaxen.wordpress.com/

%d bloggare gillar detta: