Senaste nytt

Christian Engström: Citizenfour visar hur källskyddet urholkats av massövervakningen

Christian Engström

I dagarna visar SVT (och SVT Play) den Oscarsvinnande dokumentärfilmen Citizenfour. Den berättar historien om hur Edward Snowden gick till väga när han hade bestämt sig för att blåsa i visselpipan, och läcka materialet om USA:s massavlyssning av oss alla. Hur gör man rent praktiskt för att i förtroende kontakta en journalist och berätta att allt avlyssnas — när allt avlyssnas?

Datalagringen som pågår i både USA, Europa och resten av världen ställer till mycket stora praktiska svårigheter för visselblåsare som vill kontakta en journalist, och för journalister som vill skydda sina källor. Datalagringen fungerar inte mot terrorism och grov brottslighet. Det vet vi med säkerhet. Vare sig i Sverige eller i USA har det förekommit en enda gång att ett planerat terroristangrepp har avstyrts tack vare massövervakningen. FRA:s övervakning har inte lett till ett enda åtal för terrorism eller förberedelse till terrorism.

Men datalagring och massövervakning fungerar helt perfekt mot journalisters källor.

Datalagringen tuffar hela tiden på i bakgrunden och registrerar de digitala fotspåren för alla, inklusive alla journalister. Så länge det inte står något utöver det vanliga i tidningarna händer ingenting, och säkerhetstjänsterna behöver inte ens titta på övervakningsinformationen som samlas in.

Men så fort en story som bygger på en visselblåsares uppgifter blir publicerad, finns allt data lagrat. Vill säkerhetstjänsterna efterforska källan kan de göra det med några knapptryckningar. Vem journalisten som står för storyn är framgår av hennes byline. Och i databasen som säkerhetstjänsterna har tillgång till finns uppgifter om alla hon har haft kontakt med de senaste sex månaderna (minst). Om källan och journalisten har varit oförsiktiga nog att kommunicera oskyddat via mejl eller mobil kommer säkerhetstjänsterna hitta källan direkt.

Edward Snowden lyckades efter många turer etablera en säker krypterad kontakt med dokumentärfilmaren Laura Poitras, som kunde sätta honom i kontakt med journalisten Glenn Greenwald, som var den Snowden varit ute efter från början. Det ledde i sin tur till ett hotellrum i Hongkong, och den fortsatta rafflande historien som skildras i dokumentären Citizen Four.

Men även om just Snowden lyckades upprätta kontakt med journalisterna utan att bli avslöjad, var det alltså inte alls någon särskilt lätt operation. Och då ska man hålla i minnet att Snowden själv är NSA-utbildad expert på de globala övervakningssystemen, och att journalisterna han ville ha kontakt med redan hade arbetat med övervakningsfrågor. Ändå var det svårt.

Hur säker kan en vanlig visselblåsare, som inte själv är utbildad på hur massövervakningen fungerar, vara på att han verkligen har tänkt på allt när han tar kontakt med en journalist? Och hur säker kan han i så fall vara på att journalisten är tillräckligt kunnig och noggrann för att lyckas dölja sin källa från de allseende säkerhetstjänsterna?

Det här är verkligheten för källskyddet i både Sverige och resten av världen idag. Grundlagsskyddet för journalisters källor finns fortfarande kvar i lagboken. Men samtidigt vet vi att massövervakningen gör det möjligt att söka fram varje journalists alla kontakter med bara en knapptryckning. Den här frågan skulle traditionella media behöva ta tag i.

Christian Engström
EU-parlamentariker 2009-2014 för Piratpartiet

%d bloggare gillar detta: