Senaste nytt

Är socialismen individens frihet?

Johan Ehrenberg skriver på ETC att socialismen är vägen till individens frihet. Va! Har jag missat allt? Jag som trodde att det var liberalismen som stod för individens frihet och att socialism står för statens förtryck i den sociala rättvisans kollektiva namn.

Ehrenberg är så kallad frihetlig socialist. Som sådan står han nära liberaler. Skillnaden är att han inte tror på kapitalismen och istället anser han att kapitalismen förstör den fria marknaden. Han håller med liberaler om att målet är fria individer (i alla fall nominellt) men har en annan idé om vilka medel som är bäst lämpade. Så vad säger han egentligen? Vilka är hans argument för att socialismen är vägen till individuell frihet?

En fundamental skillnad mellan liberaler och Ehrenberg är dock hur man ser på vad frihet är. Textens ingress lyder: “Socialism betyder att man utvärderar ett politiskt förslag utifrån om det ökar eller minskar en social rättvisa.” Det tyder på att frihet enligt honom faktiskt handlar om något annat – nämligen social rättvisa. Han ser social rättvisa som medlet för frihet och skriver: “Individens frihet skapas genom gemensam trygghet och lika rättigheter.”

Här visar Ehrenberg på varför socialister och liberaler så lätt talar förbi varandra. Medan socialister ser på detta samband mellan trygghet och frihet som oproblematiskt så anser liberaler att trygghet och frihet är olika saker som ofta står mot varandra. Ökad trygghet innebär allt som oftast mindre frihet. Som liberal erkänner jag att det finns ett visst grundläggande behov av trygghet. Det är därför jag är för en stat med våldsmonopol som har ensamrätt på att utdöma rättvisa. Det är mycket tydlig inskränkning i ens frihet men ett pris de flesta är villiga att betala. Det är just detta som är liberalismens insikt: att vi måste acceptera en viss grad av inskränkning av vår frihet för att få ett fritt samhälle.

Det kan tyckas vara hårklyveri huruvida trygghet är en förutsättning för frihet eller om frihet och trygghet kräver en balans. Men det är en mycket viktig principiell skillnad som historien visat gång på gång och som i praktiken inneburit skillnaden mellan ett fritt och öppet samhälle å ena sidan och förtryck å andra sidan. Problemet med att inte klart skilja mellan trygghet och rättvisa å ena sidan och frihet å andra sidan är nämligen att man missar att ju mer trygghet och social rättvisa desto mindre blir utrymmet att utöva frihet på. Frihet handlar ju per definition om att kunna göra olika val. Det betyder att man måste acceptera suboptimala handlingar och resultat. Människor måste helt enkelt få misslyckas. Sedan har vi frågan om vad som är ett misslyckande. Vem avgör det?

I alla fall, för att återgå till Ehernbergs text. Han fokuserar som sagt på kapitalismen som han anser vara problemet. Han slår fast att “frihet handlar om valmöjligheter, inte om kapitalets tvångssystem”. Han skriver att kapitalism handlar om att stödja kapitalet och inte om att stödja frihet. Här visar Eherenberg på att han inte förstått att liberalismen gör skillnad mellan kapitalister (kapitalet) och kapitalismen. Redan Adam Smith påpekade att kapitalister försöker skapa monopol och roffa åt sig så stora fördelar som möjligt. Det är just därför vi behöver kapitalism och fria marknader så att kapitalisterna kan konkurrera mot varandra. Jag brukar säga att kapitalism utan liberalism är just den mardröm som socialister predikar emot. För att kapitalismen ska komma samhället till del måste den tyglas genom en stark (ej omfattande) rättsstat som begränsar maktutövandet och ser till att makten inte utövas godtyckligt. I och med detta öppnas möjligheterna upp för människor att investera i sina liv och förbättra sina livsförhållanden.

När Ehrenberg argumenterar mot kapitalismen blir det riktigt intressant.

Kapitalism handlar inte om att driva företag, det handlar om att äga och styra marknader, gärna monopol eller karteller och gärna på ett sätt så det slår ut konkurrerande idéer. Det är inte en slump att vi bara har fyra storbanker, det är inte en slump att några få styr telebranschen, det är inte en slump att en ägarfamilj kontrollerar över 2 000 miljarder kronor i svenskt börsvärde (gissa vilken) och inte en slump att några få globala aktörer äger medierna eller att livsmedelsbranschens jättar räknas på ena handens fingrar. Och gissa varför energiföretagen är så få och gigantiska? (Ett oljebolag är som en liten nation i ekonomisk storlek.)”

Det här skulle nämligen kunna vara en liberal som skrev. Det finns en liberal kritik just mot hur stora företag lierar sig med statsmakten och skapar sig fördelar vilket blir lättare deseto större företag. Än mer intressant blir det när han beskriver en socialistisk företagspolitik som handlar “om att slå sönder maktmonopol och skapa friare marknader”. Jag trodde faktiskt att socialistisk företagspolitik handlade om att förstatliga olika verksamheter och göra det svårt att tjäna pengar som företagare.

Men menar Ehrenberg verkligen vad han säger? Eller använder han bara ett ord på ett annat sätt än vad vi är vana vid? Han skriver:

Om distributionen av medier är gemensamt ägd kan alla sprida och distribuera tidningar och böcker på ett rättvist sätt.

Om internet ägs och utvecklas gemensamt och om bredband och 5G är en gemensamt betald infrastruktur så kommer kreativiteten handla om innehållet, inte om kontroll över marknaden och beteenden.

[S]ocialistisk politik handlar också om att befria ägandet.

Jag måste säga att det här låter som verkligt klassisk socialistisk politik genom förstatligande och statlig styrning. Återigen talar han inte om frihet utan om statlig styrning. Så är socialismen vägen till individuell frihet? Ja får man väl säga, om man med frihet menar att staten styr en.

Björn Axén
Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning.

https://bjornaxen.wordpress.com/

  • marlies beushausen

    Intressant med motsatta mål, som är beroende av varann. Oftast sitter dom på flera stolar för översikt. Men som alltid för människors frihet är utbrytare avgörande, dom är vågskålen för hur långt dom kan begränsa individers utrymme. Hur stor makt dom får beror på hur hotade och tillbakadrivna vanligt folk blir. Socialdemokraterna förlorade makten året efter det 18 åriga Vietnamkriget tog slut. Dom förkastade svensk ungdoms anslutning till gerillarörelsen FNL.
    Sådant straffar sig när hela världens ungdom protesterar.

  • marlies beushausen

    Så fort något är gemensamt och allmänt giltigt, kommer kontrollen in i bilden, som uppföljning i hur vi reagerar, och i vad som är lönsamt, för allas vårt bästa med begränsning. Men dom som sticker ut skapar förändring i stort och smått. Så dom ska vi stötta.

  • snobben

    Privat ägande kan även ses som skydd i eget ägande som skog, mark mot staten. Annars är tanken fortfarande fri och frihet har vi att välja vad som är negativt eller positivt. Att delta eller inte
    Till överlevnad får alla. Det är intressen och valuta som avgör vad styrande tycker är väsentligt.

  • snobben

    Människan har ofta fingerklåda, att ständigt utveckla kopior av allt som redan finns i alla sorters varor. Ett evigt resursslöseri. I framtiden kommer vi att begränsas till vad som är nödvändigt. Det är vi själva som bestämmer vad, i vårt sätt att välja bland konsumtionsvaror. Att ett värde blir något vi kan bevara, och kapital något vi förvaltar. Kreativitet kommer att få en annan djupare, hållbar innebörd för många. Idag styr egot i vad vi väljer.

%d bloggare gillar detta: