Senaste nytt

Ademir Žilić: Västra Balkan får inte glömmas

Ademir Žilić

Vår omvärld har blivit allt mer våldsam, med allt fler militära konflikter. Syrienkriget är inne på sitt fjärde år, Ukrainakrisen ser inte ut att få ett snart slut, den oändliga Israel-Palestina-konflikten fortsätter vara djupt infekterad och IS fortsätter sätta skräck i Syriens och Iraks befolkning.

Även här på hemmaplan har Ryssland intensifierat sin militära muskeldemonstration i Östersjön och i vissa fall på svenskt territorium.

I skuggan av dessa utmaningar, riskerar småutmaningar att glömmas bort helt och hållet. En sådan håller på att växa sig allt större just nu på Västra Balkan. Senaste tidens dödsskjutningar i Kumanovo (Makedonien) visar på att den etniska splittringen mellan albaner och makedonier är fortfarande djup.

Makedonien lyckades undkomma de blodiga Jugoslavienkrigen på 1990-talet, men kom väldigt nära ett öppet inbördeskrig med Kosovos befrielsearmé 2001. Då lyckades man undvika ett inbördeskrig efter tuffa förhandlingar. Båda partena nådde då en överenskommelse som innebar att albaner fick mer inflytande i makedonsk politik, och att befrielsearmén skulle lägga ner sina vapen helt och hållet. Det här var fredsprojektet EUs största bedrift på Balkan – man lyckades stoppa ännu en militär konflikt, baserad på etnonationalistiska grunder.

Idag, 14 år efter överenskommelsen som räddade Makedonien, är läget återigen svårt. En del av landets albanska minoritet anklagar de styrande för att inte ha levt upp till överenskommelsen från 2001 överhuvudtaget. Den socialdemokratiska oppositionen anklagar högerstyret för korruption och maktmissbruk och man tänker hålla en stor demonstration mot regeringen 17 maj i huvudstaden Skopje. Ett instabilt Makedonien växer fram. Vi får inte lyfta blicken från detta lilla land och övriga Balkan i falskt tro om att allt är fint och lugnt därnere bara för att de militära styrkorna tystnat. Kumanovo, där 22 personer dödades och 30 greps för terrorbrott, får aldrig mer upprepas. Här har vi i EU och NATO ett särskilt ansvar.

Vad kan vi göra då? Det absolut viktigaste är att EU:s och NATO:s utvidgning fortsätter. Albanien gick med i NATO 2009 och har en unik möjlighet att spela en konstruktiv fredsroll i Makedonien mellan landets albanska minoritet och regeringen. Det här är också en kraftig uppmaning till de övriga länderna i regionen – att göra allt man kan för att minska etnonationalistiska spänningar i sitt land och i grannländerna.

EU måste fortsätta utvidgas. Makedonien och de övriga i regionen som alla har EU-medlemskap som mål måste få den assistans och hjälp de förtjänar för att så snabbt som möjligt uppfylla medlemskapskraven. Den bästa garanten mot framtida konflikter är en anslutning till fredsprojektet. Då måste EU ta ännu tuffare tag mot korruptionen och den organiserade brottsligheten. Alla investeringar i världen kommer inte hjälpa Makedonien in i EU om samma investeringar äts upp av korrumperade nationalistpolitiker, som sen spelar ut de etniska folkgrupperna mot varandra när statskassan börjar bli tom.

Om det så krävs, så får EU medla igen, precis som man gjorde 2001 och som man gör mellan Serbien och Kosovo just nu, för att hålla Makedonien fortsatt stabilt. Det är mycket som står på spel här och nu, inte minst EU:s trovärdighet som en stark röst för demokrati, etnisk mångfald, gemenskap och framförallt fred. Vi har inte råd med ännu ett brinnande grannland i EU:s närområde. Därför får vi aldrig glömma Balkan – oavsett vad som händer i omvärlden.

Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan)
Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

  • snobben

    Jag tror varken EU eller Nato kan ha ansvaret för alla jordens länder, hur önskvärt det än vore.
    En utopi att alla länder alltid kommer att vara fredliga. Ständigt kommer nya dårar att styra och få makten. Har det funnits organisationer för fredstänkande och revolutioner så har dom tagit makten. Ser fint och vackert ut ett tag. En fadderverksamhet som i skolan kanske går åt !

%d bloggare gillar detta: