Senaste nytt

Folkpartiet; Skatterna, jämställdheten och den urvattnade liberalismen

Folkpartiet liberalerna blir bättre och bättre på att förklara för världen hur lite deras tolkning av ’liberalism’ verkligen betyder. Enkelt sammanfattat är den inte värd mycket mer än pappret partiprogrammet är utskrivet på.

Folkpartiet har länge varit motståndare mot den så kallade ”värnskatten”, vilket åtskilliga gånger det senaste året blivit uppmärksammat i media, nu senast i samband med vårmotionen och att ordförande för Liberala Kvinnor Gulan Avci & Riksdagsledamoten Robert Hannah i gårdagens Aftonbladet gjorde det till en jämställdhetsfråga genom att öppet motsätta sig partiets linje. Värnskatten är den extra 5% skatt som tas ut på inkomster något över 51 000/månad, utöver den redan högre marginalskatten om 20% som tas ut när man överskrider 36 000/månad. Den har länge varit omdiskuterad som en straffskatt på kompetens, att den hindrar utveckling och skulle kunna tas bort utan påföljder på statsbudgeten. Detta genom att människor vars inkomster idag är på dessa nivåer, (säg läkare, jurister eller andra välutbildade), medvetet arbetar mindre eller skriver ner sin tid eftersom inkomster utöver dessa nivåer mestadels går till staten. Tar man bort en sådan skatt, frigörs konsumtion, som sätter andra människor i arbete, och de 5 ”förlorade” miljarderna i inkomstskatt tas igen på andra håll, via moms, inkomstskatt eller fler arbetade timmar.

Den liberala ståndpunkten är att ju mer individer får behålla frukterna av sitt arbete, desto bättre, helt oavsett vilka fördelningspolitiska effekter det får. Det vill säga, det går att rättfärdiga en avskaffat värnskatt, även om 100% av ”skattesänkningen” går till en specifik grupp i samhället. Men inte ens det har Folkpartiet mäktat med, utan de har alltid pratat om värnskatten som skadlig för ekonomin, kompetens, innovation och utveckling – samt att statens inkomster skulle förbli desamma genom ökade momsintäkter eller högre arbetad tid som kan beskattas. Detta invänder Avci & Hannah mot och citerar följande statistik:

Skattelättnaden om 5,3 miljarder kronor kommer till 81 procent (ca 4,3 miljarder) att hamna i männens plånbok medan 19 procent (ca 1 miljard) i kvinnors.

I dag är kvinnors disponibla inkomst 76,2 procent av männens, skulle värnskatten avskaffas skulle siffran sjunka till 76 procent.

Angående det sista påståendet, hänvisar vi till tidigare debatt i frågan och det irrationella i sådana påståenden.

”Politik är att välja”, säger Avci & Hannah, och föreslår att Folkpartiet sätter jämställdhet framför avskaffad värnskatt. Eftersom mer pengar skulle landa i manliga plånböcker än kvinnliga, bör det inte göras. Som Malin Sahlén på Timbro snabbt insåg: män betalar ju redan mer inkomstskatt, alltså värnskatten agerar som en mansskatt – på välutbildade och kompetenta män, dessutom. Det schizofrena i Avcis och Hannahs kritik blir uppenbart: företrädare för Folkpartiet (Avci & Hannah), ett parti som tydligt avfärdat förslag om mansskatt på liberala grunder, argumenterar sedan emot avskaffandet av värnskatt (som alltså är en mansskatt) med anledningen att det skulle gynna män.

Men deras slutsatser är inte ens korrekta och kan sammanfattas i Se Längre än Näsan Räcker. Ja, av de dryga 5 miljarder en avskaffad värnskatt skulle öka disponibel inkomst, skulle en stor del komma män tillgodo – det betyder däremot inte att den skulle gynna män mer än kvinnor enbart för att män är överrepresenterad i gruppen som tjänar över brytpunkten för värnskatt. Vad Avci totalt missar är att dessa pengar mycket väl – och ganska troligt – kommer att spenderas i ekonomin när höginkomsttagare köper fler resor, massage, städhjälp eller kläder. Det vill säga, branscher där flest kvinnor är och med ökad efterfrågan skulle bli anställda. Om rika män får behålla någon tusenlapp extra i månaden, spenderar dessa på tjänster som gör att arbetslösa kvinnor får ett arbete, är jag inte helt säker på att slutsatsen håller; avskaffad värnskatt gynnar inte nödvändigtvis män mer än kvinnor. Är det troligt att dessa höginkomsttagare skulle köpa mer tjänster, och att kvinnor skulle gynnas? Kanske. Eftersom höginkomsttagare tenderar att spendera en större del av sin konsumtion av tjänster snarare än produkter, och att fler kvinnor än män arbetar inom tjänstesektorn, är det den bästa uppskattning vi kan göra (ekonomispråk: inkomstelasticitet för efterfrågan för tjänster är större än inkomstelasticiteten för efterfrågan för produkter).

Vidare visar Fredrik Johansson på SvD betydelsen av långsiktighet; skatteförslag kan inte utvärderas på 10 dagars sikt – eller i det här fallet för vad som hade hänt förra året. Istället måste de utvärderas med framtiden i sikte. Om majoriteten av de välutbildade på våra högskolor är kvinnor, och följaktligen kommer vara dem som har inkomster på dessa nivåer, betyder en värnskatt en skatt på framtida kvinnliga inkomster.

Ekonomiska utfall är sällan så enformiga som Avci & Hannah försöker få det att låta. Och fördelningspolitik är oväsentligt när vi pratar om att låta individer bestämma mer över sina egna liv. Skärpning, Folkpartiet.

%d bloggare gillar detta: