Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: När larmet går på en avdelning ska jag gå dit och ge vård: Del ett av två

Torbjörn Jerlerup

Kristdemokraternas senaste utspel om att att att abortmotståndare ska kunna jobba fritt inom vården och slippa göra abort i vården är farligt. Det går mot en av vårdens viktigaste principer: professionalismen. 

När larmet går på sjukhuset. Någon kommer in på akuten. Då ska jag som undersköterska göra mitt jobb utan att ha betänkligheter om den eventuella person som ligger på båren och vad han behöver för vård. Om läkare ska prioritera fall är det personens status vårdmässigt man ska utgå från, inte ovidkommande saker som om personen man har framför sig är kristdemokrat, ateist, mördare, pedofil eller muslim.

Ni har kanske hört att kristdemokraterna pratar om en samvetsklausul. Den beskrivs ofta som att Kd vill tillåta personer som är mot abort att jobba inom vården. Men den beskrivningen är fel. Redan idag får abortmotståndare jobba fritt inom vården som sjuksköterskor, läkare och undersköterskor, med mera. De får röntga, fixa benbrott, hjälpa barn som ska opereras, etc.

Kd:s förslag handlar inte om det utan den handlar om att tillåta abortmotståndare att jobba som barnmorskor och liknande, alltså kunna välja bort aborten i yrken där idag man utför abort.

Samvetsklausulen kan verka bestickande men är livsfarlig.

Under 200 år har vi arbetat fram en modern syn på vård som är ganska unik. Alla ska ha samma rätt till vård, oavsett bakgrund, ideer, åsikter, social status, etc.

För bara 60 – 70 år sen var detta ingen självklarhet. Kvinnor som hade för mycket sex, kvinnor som utfört abort eller män som var luffare, homosexuella eller från underklassen fick inte samma vård som nån från överklassen. 



Jag mötte en gång en person i hemtjänsten som berättade om hur hon gjorde illegal abort för många år sen i Sverige, men blev sjuk efter försöket. Efteråt hamnade hon på sjukhus. Läkarna och sköterskorna såg ner på henne och lät henne ligga i smutsiga kläder, hånade henne och gav henne sämre, eller ingen, vård.

Steg för steg har vi arbetat bort mycket av denna gamla, unkna, syn på vård. Istället betonas allas lika rätt till vård. Inom vårdyrket kallar vi detta professionalism.

Vad det betyder är att vi som arbetar inom vården får lägga bort våra personliga åsikter, tankar och känslor om den vi vårdar. Vi ska behandla alla lika. Har vi åsikter om patientens livsföring, idrottsutövande, läggning,alkohol, religion eller annat måste vi lägga dem åt sidan  och jobba professionellt. Dvs ge alla lika vård oavsett åsikter.

En del jämför abortdebatten med att man tillåter kvinnor med hijab att jobba i vården. Det är helsnurrigt.  Vi kan vara generösa med hur folk ser ut inom vården. Att vi hittar sätten att låta någon med hijab, tatueringar, turban eller långa ärmar jobba inom vården är inte fel. Det som är det avgörande är inte om någon som ger vård bär hijab eller långa ärmar (och plasthandskar som täcker ärmarna på kläderna) så länge vården är säker. Det avgörande är hur man GER vården.

Börjar vi tumma på principen om att de som jobbar inom vården ska ge lika vård till alla så öppnar vi dörren för fler samvetsklausuler. Vems syn på vilken vård man inte vill ge till vem, ska anses ok?



Många religiösa applåderar kristdemokraternas flirt med dem, men de borde vara oroliga. För steget är kort mellan att tillåta abortmotståndare att inte ge vård till de som behöver abort och att tillåta sverigedemokrater att inte vårda muslimer, eller ateister att inte vårda kristna.

Det är ju egentligen i grunden samma sak: det folk anser vara samvetsfrågor.

När larmet går på en avdelning ska jag gå dit och ge vård och stöd oavsett om personen är alkoholist, mördare, lärare, ambulansförare, riksdagsman, hemlös, nazist, muslim eller kanske en kristdemokrat som vill förbjuda aborter.

Tumma inte på den principen!

Torbjörn Jerlerup (krönikör på Frihetssmedjan ), Socialdemokratisk liberal Undersköterska samt medgrundare av den antirasistiska sajten Motargument.

%d bloggare gillar detta: