Senaste nytt

Skolverket drabbat av begreppsbråk – professor hoppar av utredning i protest

2014 fick Skolverket i uppdrag av den förra regeringen att ta fram stödmaterial för skolans hantering av barn med särskilt hög begåvning. När utredningen snart är färdig har den dock drabbats av ett hårt bakslag då dess främste expert har hoppat av i protest.

Särbegåvning. Begåvade barn. Barn med särskilt hög begåvning. Högpresterande barn. Kärt barn har många namn och det är just begreppsdiskussionen som har lett till att Sveriges främste expert på området, Roland S Persson, i sista stund har hoppat av utredningen. Hans texter kommer således inte att vara med i Skolverkets stödmaterial, som kommer offentliggöras i slutet av maj

Det är inte första gången detta är en omstridd fråga. Enligt MENSA är från ungefär fem procent av befolkningen särbegåvade utifrån att de har ett högre IQ än resten av befolkningen. Av dessa beräknas 2-5 procent ha en funktionsnedsättning som exempelvis autism eller ADHD. Och enligt Roland S Perssons studie i ämnet uppger 92 procent av alla särbegåvade vuxna att deras skoltid var ”ett helvete”. Under deras arbetsliv vantrivdes 75 procent.

Det är viktigare att vara lik andra än olik. Det är villkoret för social överlevnad. Därför döljer många särbegåvade sin begåvning. De låtsas vara som alla andra. Särbegåvade är således långt ifrån så privilegierade som många vill göra gällande – tvärtom, säger han till Pedagog Stockholm.

Kännetecknen kan vara flera, men utifrån ett skolperspektiv visar det ofta sig i att eleven har en hög aktivitetsnivå och är extremt nyfiken på sin omvärld, men även att de visar på mycket stor koncentrationsförmåga och kan bearbeta information snabbt. De söker sig ofta till äldre personer och har ibland en dålig relation till skolan. Det är det senare som är ett av skälen till att frågan nu utreds i syfte att ta fram riktlinjer. Riktlinjer som kommer sakna Roland S Perssons medverkan.

Orsaken är att Persson inte anser att man ska använda ordet ”begåvning”. Skolverket kommer dock använda sig av begreppet ”särskild begåvning”.

Till Sveriges Radio kommenterar han detta med:

Om inte distinktion görs i projektet så är dessvärre projektet helt värdelöst.

Vem drabbar då denna begreppsfajt? Jo, de barn och lärare som nu inte kommer få ta del av Perssons forskning. De barn som beskriver sin skoltid som ett helvete och de barn som i arbetslivet kommer att vantrivas. Detta trots att all samlad forskning på området säger att tidiga insatser är avgörande för dessa barns fortsatta utveckling. Om man bara kan komma överens om vad det ska kallas.

Vad kan skolan göra för att hjälpa högpresterande barn?

  • Identifiera och bekräfta barnet och lägg tidigt upp en individuell utvecklingsplan.
  • Ge barnet uppgifter som utmanar barnets kunskap.
  • Ge barnet möjlighet att studera ett ämne utanför läroplanen, så att hen får tillräckligt med stimulans.
  • Bistå eleven med en mentor från ett närliggande universitet som är expert i ett ämne som barnet är intresserad av.
jessica [at] frihetssmedjan.se

  • marlies beushausen

    Angående alla skolbarn som inte är lagom. Jag hoppas Person tar sitt förnuft tillfånga. Inte klokt att hoppa av ur ett språkbegrepp. Jag har alltid protesterat mot amfetamin till ADHD barn. Att bedöva dom känslomässigt. Dom barnen har ett vidare perspektiv och ett annat kreativt tänkande som aldrig passat in färdiga strukturramar. Oftast är dom uttråkade, och rastlösa i skolan. Jag och min släkt hör till dom men utan dumma diagnoser. Vi ser matematik som ett praktiskt ämne, och tänker via ett pusselsystem. Vi kan svara på vad ett liv är via det. Att ingen vet hur det ser ut färdigt, och att man prövar bitar mot varandra. Ibland hänger dom i hop i stycken, att ibland får man låta det ¨vila för det otaliga bitar, men mera spännande än ett vanligt pussel. Sådana beskrivningar och uträkningar i bilder och flera sidor passar inte i skolan. Oftast är det dom barnen som ser möjligheter och lösningar som inte andra ser.

  • marlies beushausen

    Dessutom kan vi koncentrera oss i timmar om något är intressant och roligt, annars brukar sådana barn gå på toa, och hitta på något annat på lektioner.

  • marlies beushausen

    Oftast känner dom sig utanför och blir miss förstådda, för många hänger inte med i vad dom säger. Vi behöver hur många ADHD och andra som helst, som utvecklar saker. Dom är kreativa.

  • marlies beushausen

    Människor har varit individuella i alla tider, aldrig spolformade lika. Det är ett övergrepp att behandla alla lika. Dom som sticker ut tappar sitt självförtroende och självbild. Dom lär sig tidigt att dom inte accepteras som dom är. Socialdemokrater ser människor som grupp, vilket är förödande. Samma problem för dom med Asberger, som är otroligt intelligenta, och har ett stort fokus när dom jobbar, men inte kan tolka det sociala samspelet lika bra. I nutid borde alla kunna förhålla sig till alla. Som tur är har skolan i sig ett moderna synsätt mot förr, men fortfarande är dom utpekade enskilt i obegripliga samtal.

  • marlies beushausen

    Vi har delat in människor efter olikheter en längre period efter deras behov, istället för att blanda där det är möjligt. Oftast utvecklas individer bättre med ett större spektra och lär av varandra.
    Tidigare fanns döva barn i förskolan, så mina barn kunde teckenspråk när dom var små. Då fanns assistent närvarande. Ett kortsiktigt effektivitetstänkande har det blivit, som man har förlorat kunskaper på. Men man ska skilja om individer trivs bättre enskilt.

  • marlies beushausen

    Vad gäller diagnoser finns ingen enhetlig vetenskaplig grund. Man bedömer efter beteende och begränsningar. Vissa är helt emot uppfattningen, andra tycker det är ett stöd i livet. Sedan är vi olika känsliga i olika utvecklingsfaser, finns övrig belastning reagerar vi starkare. Så att bete sig olika har individer gjort i alla tider. Vi påverkas genetiskt, ur uppväxt och miljö. Idag är det för lätt att få diagnoser som ska baseras över lång tid. Det finns en lagomnorm som är ifrågasatt, eftersom en del är mer negativa, svårmodiga i personlighet, andra uppåt positiva, vissa känsliga åt båda håll. Det viktigaste är att man kan anpassa sig till situation, så jag tycker om att sydlänningar kommer in som inte har problem att visa känslor och som kan ryta i om det behövs.

  • marlies beushausen

    En del ADHD tål inte diskussioner, där gäller raka, korta, besked. Dom är supersnabba på att härma på samma sätt tillbaka. Dom reagerar blixtsnabbt i reaktioner. Dom har svar på allt.
    Dom måste ha fasta strukturer, annars spelar dom ut alla. Dom är otroligt vetgiriga, undersöker allt. Dom finner sig, och accepterar aldrig orättvisa, och ger sig inte om dom tror dom har rätt.
    Dom ger sig iväg på egna upptåg, och blir arga om man hindrar dom. För dom säger att dom klarar sig och hittar minsann själva. Dom är otroligt roliga att ha att göra med.

  • marlies beushausen

    Jag känner en tre åring i raden av flera. Den ständiga frågan heter. Vad beror det på ? Får jag papper ? – Dom är slut. – Vad beror det på ? Du gillar att måla. – Vad beror det på ? Du gillar färger. Får jag låna ficklampan ? – ok. – Den lyser inte. Vad beror det på ? – Batteriet är slut. – Vad beror det på ? – Den är inte laddad. – Vad beror det på ? Jag har inte hunnit. – Vad beror det på ?
    Du kom nyss. Den ungen behöver Persson senare. Dom talar på något sätt om , hur vi själva lever.

%d bloggare gillar detta: