Senaste nytt

Leo Sundberg: Politisk bakgrund till fas 3

Leo Sundberg skriver i tre artiklar om livet som före detta arbetslös och vägen till ett arbete. Här är den tredje artikeln där Leo diskuterar den politiska bakgrunden för åtgärdsprogrammet Fas 3, vars syfte var att få långtidsarbetslösa i arbete. Artikelserien är en del av flera andra nyhetsartiklar och debatt/krönikor som kommer behandla ämnet arbete och fackliga åtgärder. Artikel ett går att läsa här och artikel två här.

Jag tror att det har funnits en delvis dold agenda bakom införandet av fas 3. Jag tror inte att fas 3 infördes för att de arbetslösa skulle komma ut i jobb lättare, i alla fall inte i första hand. En hel del talar ju för att fas 3 tränger ut vita jobb med subventionerad arbetskraft, och istället permanentar arbetslösheten (eftersom deltagare i fas 3 räknas som arbetslösa även när de jobbar heltid). Det kanske inte var en önskad effekt av fas 3 heller, men det har i alla fall inte gjorts någonting för att ta bort problemet.

Vad jag tror fas 3 egentligen handlar om är att skapa just en piska på de som går arbetslösa att de måste ta sig i kragen och börja göra någonting själva. Givet att det råder bred konsensus att vi ska ha en grundtrygghet åt alla, tyckte man att det var rimligt att de som inte kunde hitta jobb i alla fall fick göra någon form av motprestation för sina bidrag. Genom att införa fas 3 förstärkte man drivkrafterna att hitta ett vanligt jobb.

Om folk har att välja på att jobba 40 timmar i veckan i någon AMS-åtgärd eller 40 timmar på ett normalt jobb med normal lön, så kommer förstås fler vilja söka jobb än om man kan få bidrag bara för att sitta hemma. Det är nog ytterst få som faktiskt vill vara arbetslösa, men däremot trodde nog alliansregeringen att folk skulle kämpa hårdare för att få jobb om valet var fas 3 istället för att bara gå hemma. Jag är inte säker på att de fick rätt. Förvånansvärt många som kallar fas 3 slaveri verkar ändå tycka att det är bättre att vara ”slav” än att både starta företag och att studera till ett yrke där det är lätt att få jobb. Det kan ju inte vara så hemskt i alla fall då, tänker jag.

Till sist tror jag att mångas irritation över arbetslösheten delvis kan komma över direkt felaktiga eller oklara råd från olika jobbcoacher och arbetsförmedlare. Många av dessa har tyvärr ofta en låg kompetens inom sitt område, och jag har fått intrycket av att deras bransch är lite av en stor AMS-åtgärd själv. Många som hamnar där är personer som själva har varit långtidsarbetslösa och i vissa fall till och med gått i fas 3 innan de fått en anställning.

Det sägs att en blind inte kan leda en annan blind och det ligger väl tyvärr en del i detta. Det är ett stort problem att vårt utbildningssystem idag främst fungerar som en AMS-åtgärd. Många platser beviljas inte för att det råder något behov av den kompetensen på arbetsmarknaden, utan mer för att det är ett bra sätt att dölja arbetslösheten. Främst socialdemokratiska regeringar har en ambition att sätta planekonomiska mål om hur många som bör vara högutbildade av ingen annan anledning att ledningen har bestämt detta på något internt möte. Sanningen är att det viktiga inte är hur många som tillhör den breda gruppen högutbildade, utan om deras kompetens behövs på arbetsmarknaden eller ej.

Tyvärr kan vi konstatera att regeringar fortsätter skapa överskott av onödig kompetens med det ihåliga argumentet att de som har den i alla fall har en bättre position på arbetsmarknaden än de som saknar den. Men vem lider av att sakna kompetens som inte är efterfrågad? Den frågan kommer vi nog få vänta länge på att få svar på, eftersom svaret är: ingen!

Leo Sundberg, utbildad revisor och Libertarian

  • Visst har Fas 3 en politisk bakgrund. Kravet att de som genom arbetslöshetspolitiken gjorts arbetslösa skall göra någon form av motprestation för sina bidrag har en lång politisk historia. Från ”The Poor Law amendment” i England på 1830-talet via Nazitysklands Keine Wohlfahrtsunterstützung ohne Arbeit och Ny Demokratis motion om att arbetslösheten borde räknas som en tillgång till socialdemokraternas ”Kontrakt för arbete” och införandet av Aktivitetsgarantin och den nya Socialtjänstlagen, vilket redan det fick ILO att reagera mot Sveriges nya linje. http://www.ilo.org/public/english/protection/ses/download/docs/workfare.pdf
    Däremot har det inte förekommit några reaktioner vare sig från höger eller ”vänster” eller liberaler eller ”Libertarianer” mot att arbetslösa tvingas att arbeta med så kallade icke reguljära arbeten (samma jobb – andra villkor bara) på diskriminerande villkor. Arbetslöshetspolitiken och workfare är kanske obehagliga för dem som drabbas och kanske strider helt mot de uttalade idealen. Men det har utan tvekan lett till en oerhörd ökning av de förmögnas förmögenheter och inkomster.

  • marlies beushausen

    I Sverige på 1800 talet hade vi också folk som gratisarbetare. Statare o ch många andra som jobbade åt godsherrar

  • marlies beushausen

    Även borgare i våran stad tog ifrån folk sina marker, som dom hade fått tilldelat. Tycker vi ser framåt, inte ens den sista minuten kommer någonsin tillbaka.

  • marlies beushausen

    Jag tycker det är viktigt att dom som kan och vill får möjlighet att komma ut i ett sammanhang, behålla rutiner. Många mår psykiskt dåligt annars och känner sig värdelösa. Däremot har man inte ansvar som en ordinarie anställd i arbetsuppgifter. Därför ersättning, inte lön.

  • marlies beushausen

    Eftersom det är en stor belastning överallt med många arbetslösa, har handläggare, coacher fullt upp. Dom är inga robotar med allt dom ska hinna med. Mycket ansvar läggs därför på den enskilde. Dom som varit länge i arbete, haft flera yrkesinriktningar har vana både att söka jobb och ta kontakter och har en inlärd struktur i hur man tar sig fram, i vad som planeras, prioritering.
    Men dom som varit borta länge, eller aldrig kommit ut dom behöver lära sig grunden.
    Mycket bygger på självförtroende och motivation, struktur. En del har aldrig behövt kämpa för något. Äldre har kanske belastningsproblem efter många år i yrken eller sjukdom. Dom har kanske aldrig varit arbetslösa, och känner inte alls igen sej i dagens sätt att söka jobb. Det kan upplevas som stress att bara hamna i systemet för alla i den otroliga mängd av information som finns tillgänglig i arbeten, kurser och utbildningar, träffar, föreläsningar. Jag tycker alla ska försöka ta en sak i taget eftersom det inte finns någon klar linje framåt. Men jobb finns, man måste lära sig att se. Det åker förbi hur många fordon som helst med telefonnummer och annat.

%d bloggare gillar detta: