Senaste nytt

Leo Sundberg: Bitterhet hos arbetslösa – men inte handling

Leo Sundberg skriver i tre artiklar om livet som före detta arbetslös och vägen till ett arbete. Här är andra artikeln som handlar om Leos kontakt med andra arbetslösa och deras bitterhet utan handling. Artikelserien är en del av flera andra nyhetsartiklar och debatt/krönikor som kommer behandla ämnet arbete och fackliga åtgärder. Den första artikeln går att läsa här.

Jag har aldrig varit i fas 3, men jag fortsatte intressera mig för ämnet. Var det så hemskt, vad gjorde de som var där och varför var det så svårt att komma därifrån?

Jag fick syn på en facebookgrupp med syftet att arbetslösa skulle peppa varandra och ge stöd i jobbsökandet med olika tips. Det tyckte jag verkade bra, så jag gick med i facebookgruppen. Jag märkte dock direkt att det var väldigt lite konstruktiva diskussioner om hur man skulle göra för att hitta ett arbete, och väldigt mycket fokus på att allting var någon annans fel. Framför allt var det moderaterna som fick skulden för att de hade infört fas 3. Andra reaktioner var att det inte fanns jobb åt alla, så det var ingen idé att försöka.

Just det här tyckte jag var en väldigt konstig inställning egentligen. För även om det var sant att det inte fanns jobb åt alla, så borde ju folk åtminstone försöka bemanna de jobb som faktiskt fanns hellre än att vara i fas 3. Jag gav också andra tips till folk, varav några var ”skaffa dig en kort utbildning och ta ett jobb där det råder bättre arbetsmarknad” eller ”ta längre utbildning med CSN-lån och skaffa en YH-utbildning”.

Men oavsett vilka tips jag gav folk så hade folk alltid en ursäkt till varför det inte var möjligt för dem. Antingen så var de för gamla, eller så hade de barn som de skulle ta hand om, eller så hade de redan försökt en gång innan, eller så var det någonting annat som stod i vägen. Många av de som hade fastnat i fas 3 uttryckte det som att ”de inte fick något jobb”. Jag försökte då förklara att jobb inte är någonting man främst ska räkna med att få, utan någonting man i första hand själv bör skaffa sig. Detta gav en del arga reaktioner. Någon kontrade med att han minsann hade tjatat på både Arbetsförmedlingen och en privat aktör att de skulle hjälpa honom hitta jobb. Tydligen kunde de bara hitta ett enda jobb åt honom. Detta visar i och för sig att de företag och myndigheter som får pengar för att hantera arbetslösheten troligen saknar drivkrafter att få den att försvinna, vilket visserligen är cyniskt men kanske inte så förvånande. Men det visar också att många har en väldigt naiv syn på att de faktiskt ska få ett jobb serverat av andra.

Tips från AF och jobbcoacher kan vara ”tänk positivt så går det lättare”. Den typen av tips kan tyvärr vara dels meningslösa och dels en aning provocerande för en person som har haft många motgångar och mötts av många nej på sina skickade jobbansökningar. Jag har själv varit i den sitsen och att tänka positivt är i bästa fall något man gör emellanåt, aldrig hela tiden. Eftersom jag kom in med en positiv attityd av typen ”det går faktiskt om man vill” så fick jag till en början massa förfrågningar från folk om vad de skulle göra med sina liv. När jag försökte svara helt okända människor så gott jag kunde, blev många arga. De berättade då något jag inte kände till om dem och sen blev de arga för de råd jag gav dem. Men eftersom jag har varit arbetslös själv i långa perioder och vet att det suger, så lät jag faktiskt folk hållas, i hopp om att jag förr eller senare skulle få i alla fall någon att ta sig i kragen. Men till slut blev andra deltagare i facebookgruppen så arga på mig att jag blev bannad från gruppen.

Leo Sundberg, utbildad revisor och Libertarian

  • Fas 3 är något som anhängare av frihet borde reagera ganska skarpt mot. Det är en verksamhet där arbetslösa tvingas att utföra ”icke reguljärt” arbete med en ersättning som regleras av staten, inte av avtal mellan arbetsgivare (anordnare) och arbetande (deltagare). Det ”icke reguljära” med arbetet är enbart ett par ord utan förankring i verkligheten. Detta har rapporterats i enskilda fall, och det framgår det av olycksfallsstatistiken att de enskilda fallen inte varit undantag utan regel. Anordnarna profiterar på deltagarnas arbete på samma sätt som vanliga arbetsgivare på anställda.
    Förutom att ersättningen regleras av staten till en nivå som närmast är jämförbar med socialens försörjningsstöd har statsmakten berövat fas-3arna alla andra förmåner som enligt lag gäller för arbetstagare. Sådant som rätten till semester till exempel. Men för den som är anhängare av total frihet från alla typer av statliga regleringar kanske sådan diskriminering är mindre viktigt.
    Arbetslinjens ”Det måste löna sig att arbeta” är inte heller något som tillämpas när det gäller fas 3, men det är ju ingens ansvar?
    Det avgörande för en verklig liberal borde dock vara rätten till avtal mellan den som utför arbete åt någon annan för att få inkomster och den som får arbetet utfört. Liberaler har åtminstone tidigare hävdat att detta avtal om arbetets innehåll, tid, ersättningen och övriga villkor är den begränsning som skiljer lönearbete från slaveri. Det är dock oklart hur dagens ny- (eller rättare neo-) liberaler ser på detta. Faktiskt även hur de ser på slaveri i allmänhet om detta anses nödvändigt för att rädda företagsklimatet. Workfare som fas 3 är ju faktiskt en typ av reform som är typisk för Thatcherism och Reaganomics.

    • marlies beushausen

      Jag tycker det är både arbetsgivare och arbetslösas auktionsmarknad. Billigt går iväg först.
      Det som kan vara positivt är att man får en uppfattning om andra arbeten som man inte tänkt på innan. Man har rätt till 20 dagar ledigt, men måste vara anträffbar inom 48 timmar. jag anser att antingen är man ledig, eller inte. Ett ovärdigt arbete i ersättning.
      En del kanske hittar platser som man har nytta av i fortsatt jobbsökande.

  • Susanna Svensson

    För att lyckas med ett arbetssökande måste man först fokusera på vad som hindrar. Utbildning om man redan har en utbildning och förbrukat max terminerna med CSN alternativt är för gammal för att få lån är ett hinder när det gäller den biten. Då gäller det att identifiera andra hinder som finns och ett stort hinder är att många jobb trängs undan pga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som innebär gratis eller starkt subventionerad personal till a givarna. En lösning som arbetslös som på sikt kan hjälpa är givetvis att genom debatt och liknande få politikerna att inse att bidrag till arbetsgivare i form av gratis personal är betydligt värre än om enskilda personer lever på försäkringsersättningar. Bort med bidragen till företagen så att marknaden får sköta sig själv måste väl ändå platsa som åsikt på en sån här sida eller? Det bästa för oss som är arbetslösa är att de lediga jobb som finns annonseras ut så vi kan söka samt att det blir nolltornerans när det gäller bortträngningseffekter.

    • marlies beushausen

      Det är tuffare idag med så många konkurrenter om jobb. Själv har jag bra grunder och långt CV, men mycket handlar om sin egen presentation som stämmer överens med vad man har med sig som anknyter till jobbet man söker. Man ska vara kort och tydlig.
      Likadant på interjuv, Kunna läsa av personen man möter och anpassa sig till den.
      Dom har blivit tuffare på social kompetens.

      • marlies beushausen

        Bästa sättet att komma in i jobb är att gå runt själv och söka, skicka CV, och ringa samt återkoppla. Sedan finns visitkort överallt att bära hem. På vägen kan man få nya tips. Det är bättre att ta ett steg själv än inget alls och bygga på.
        Samtidigt får man en uppfattning om miljön, personal. Man får leva som grodan på hoppet. Idag kan man inte kräva allt, eftersom utbudet är mindre och handläggare
        på ABF inte har tid.

  • Pingback: Leo Sundberg: Politisk bakgrund till fas 3 | Frihetssmedjan()

  • marlies beushausen

    Systemen passar dåligt överens med dagens arbetssituation. Antar att detta nu, är en övergångslösning, innan vi vet hur arbetsmarknaden ser ut framåt. Jag tycker också att arbetsgivare fått för stor makt, beroende på att utbudet är stort. Men dom har gränser på hur lång tid dom får använda arbetslösa. Samtidigt har fler på grund av det, fått möjlighet att komma ut i arbete. Att bli helt avstängd ifrån samhället skapar psykisk problematik-

  • marlies beushausen

    Att många arbetssökande FAS3 känner sig utnyttjade beror på att informationen inte nått ut.
    Dessa har föreskrifter om vad dom ska utföra. Som att inte utföra arbetsuppgifter som en ordinarie anställd skulle kunna gjort. Därav skillnad i ersättning. Tror inte att arbetsgivare heller känner till detta. Alla hoppas på anställning och därför visar dom framfötterna så mycket dom orkar.

  • marlies beushausen

    En stor stress förutom att söka arbete är dessa ständiga rapporteringar. ALLA har rätt till
    ÖVERLEVNAD i SVERIGE. Därför finns socialbidrag. Skulle man missa ett bestämt datum blir
    det AVDRAG på direkten. AVDRAGET ÖKAS PÅ vartefter. DOM måste vara galna i skallen,
    som beslutar detta. Vi klarar oss knappt med det vi får. Dessutom kostar resor till och från
    arbetssökande. PLUS att folk lägger ner all sin energi på att vara engagerade på sina
    tilldelade platser. INGEN kan heller tvingas till arbete, som inte har förutsättningar.
    Dessutom har handläggare fått så många kunder på ABF att dom inte hinner ha den
    kontakten, för att systemet ska fungera. Är dom av naturliga anledningar inte anträffbara finns
    ingen ersättare.

  • marlies beushausen

    Det är inte första gången i historien man använder människor maximalt under dystra tider,
    det mesta som varit absolut nödvändigt har gått till så, som kanaler och slussar, järnvägar, som senare blir till nytta för alla. Jag kan jämföra med stormakters bildande, fall, uppdelningar i tårtbitar, och nya stormakter vartefter. Så har vi levt hela tiden, eftersom behovet hela tiden förändras. Antar vi kommer ur denna FAS också.

%d bloggare gillar detta: