Senaste nytt

Leo Sundberg: Bitterhet hos arbetslösa – men inte handling

Leo Sundberg skriver i tre artiklar om livet som före detta arbetslös och vägen till ett arbete. Här är andra artikeln som handlar om Leos kontakt med andra arbetslösa och deras bitterhet utan handling. Artikelserien är en del av flera andra nyhetsartiklar och debatt/krönikor som kommer behandla ämnet arbete och fackliga åtgärder. Den första artikeln går att läsa här.

Jag har aldrig varit i fas 3, men jag fortsatte intressera mig för ämnet. Var det så hemskt, vad gjorde de som var där och varför var det så svårt att komma därifrån?

Jag fick syn på en facebookgrupp med syftet att arbetslösa skulle peppa varandra och ge stöd i jobbsökandet med olika tips. Det tyckte jag verkade bra, så jag gick med i facebookgruppen. Jag märkte dock direkt att det var väldigt lite konstruktiva diskussioner om hur man skulle göra för att hitta ett arbete, och väldigt mycket fokus på att allting var någon annans fel. Framför allt var det moderaterna som fick skulden för att de hade infört fas 3. Andra reaktioner var att det inte fanns jobb åt alla, så det var ingen idé att försöka.

Just det här tyckte jag var en väldigt konstig inställning egentligen. För även om det var sant att det inte fanns jobb åt alla, så borde ju folk åtminstone försöka bemanna de jobb som faktiskt fanns hellre än att vara i fas 3. Jag gav också andra tips till folk, varav några var ”skaffa dig en kort utbildning och ta ett jobb där det råder bättre arbetsmarknad” eller ”ta längre utbildning med CSN-lån och skaffa en YH-utbildning”.

Men oavsett vilka tips jag gav folk så hade folk alltid en ursäkt till varför det inte var möjligt för dem. Antingen så var de för gamla, eller så hade de barn som de skulle ta hand om, eller så hade de redan försökt en gång innan, eller så var det någonting annat som stod i vägen. Många av de som hade fastnat i fas 3 uttryckte det som att ”de inte fick något jobb”. Jag försökte då förklara att jobb inte är någonting man främst ska räkna med att få, utan någonting man i första hand själv bör skaffa sig. Detta gav en del arga reaktioner. Någon kontrade med att han minsann hade tjatat på både Arbetsförmedlingen och en privat aktör att de skulle hjälpa honom hitta jobb. Tydligen kunde de bara hitta ett enda jobb åt honom. Detta visar i och för sig att de företag och myndigheter som får pengar för att hantera arbetslösheten troligen saknar drivkrafter att få den att försvinna, vilket visserligen är cyniskt men kanske inte så förvånande. Men det visar också att många har en väldigt naiv syn på att de faktiskt ska få ett jobb serverat av andra.

Tips från AF och jobbcoacher kan vara ”tänk positivt så går det lättare”. Den typen av tips kan tyvärr vara dels meningslösa och dels en aning provocerande för en person som har haft många motgångar och mötts av många nej på sina skickade jobbansökningar. Jag har själv varit i den sitsen och att tänka positivt är i bästa fall något man gör emellanåt, aldrig hela tiden. Eftersom jag kom in med en positiv attityd av typen ”det går faktiskt om man vill” så fick jag till en början massa förfrågningar från folk om vad de skulle göra med sina liv. När jag försökte svara helt okända människor så gott jag kunde, blev många arga. De berättade då något jag inte kände till om dem och sen blev de arga för de råd jag gav dem. Men eftersom jag har varit arbetslös själv i långa perioder och vet att det suger, så lät jag faktiskt folk hållas, i hopp om att jag förr eller senare skulle få i alla fall någon att ta sig i kragen. Men till slut blev andra deltagare i facebookgruppen så arga på mig att jag blev bannad från gruppen.

Leo Sundberg, utbildad revisor och Libertarian

%d bloggare gillar detta: