Senaste nytt

Andra bullar på Ingeborgs

Anton Nordenfur
Som Frihetssmedjan tidigare rapporterat så pågår det en konflikt mellan bageriet Ingeborgs i Linköping och Livsmedelsfacket. Konflikten gäller, som så ofta, att bageriet inte har kollektivavtal. Bageriets ägare säger själva att de i dagsläget inte har råd med ett kollektivavtal, utan behöver ca sex månaders anstånd för att få ekonomi i rörelsen först. Facket har enligt uppgift erbjudit två. Det finner ägarna omöjligt och de ser därför att konflikten står mellan att driva företaget utan kollektivavtal, eller begära det i konkurs. För facket innebär det alltså att de har sökt en konflikt för att se till att de anställda blir arbetslösa, istället för att jobba med avtal som inte är i enlighet med kollektivavtalet för branschen.

Den svenska modellen ger dem givetvis rätt att agera på det sättet. Det finns många saker facket har rätt att göra formellt, men som kanske inte alltid är det smartaste om de vill tillvarata varje enskild medlems intressen och inte bara se till den stora massan. I detta fall låter det som att de borde kunna komma fram till ett avtal där bageriet förbinder sig att skriva på ett kollektivavtal om senast sex månader, eller tidigare om ekonomin tillåter. Det vore ett rimligt, avvägt agerande som tyder på samarbetsvilja snarare än konfliktsökande. Tyvärr säger erfarenheten att förtroendet mellan fack och arbetsgivare minskat på senare år, speciellt vad gäller fackets förtroende för arbetsgivarsidan, så ett sådant agerande ter sig allt mindre sannolikt. Det är synd.

Den svenska modellen bygger på att båda parter har relativt jämbördiga maktförhållanden, respekterar spelreglerna och respekterar varandra. Om någon av dessa delar faller, börjar modellen falla samman. Det går att argumentera för att maktförhållandet redan är förskjutet till fackens fördel, men än allvarligare är att speciellt respekten från fackens sida gentemot arbetsgivarna i allmänhet har minskat till en oroväckande nivå. Dessutom verkar facket i vissa fall missa de enskilda arbetsgivarnas förutsättningar.

Ägarna till Ingeborgs café har kallat fackets metoder för ”maffiametoder”. Det är en olycklig retorik, men den är inte svår att förstå om en anlägger perspektivet för någon med en bakgrund utanför Sverige, vilket är fallet med caféets ägare. Maffian brukar använda olika former av utpressningsmetoder för att tvinga framför allt affärsidkare att betala pengar för att maffian ska ”beskydda” dem, egentligen från maffians egna attentat mot icke-betalande affärsidkare. Facket använder blockader och stoppande av leveranser för att tvinga arbetsgivare att skriva på kollektivavtal. Givetvis inte samma sak, men det är inte svårt att se hur någon kan göra den kopplingen. Den som inte för sitt liv kan förstå den tolkningen, även om hen inte håller med, är faktiskt rejält blind.

Facket borde i detta läge inte bli förbannade och dra till ännu hårdare metoder av samma slag för att tvinga in arbetsgivaren i ledet. Ägarnas kulturella bakgrund gör att de bara kommer att bli än mer fientligt inställda mot facket och bli än mindre benägna att skriva på några avtal med dem. Istället bör strategin förändras för att ta hänsyn till att dessa metoder upplevs som hotande och fientliga. Ett mer dialogbetonat angreppssätt bör anläggas istället och hoten om olika konfliktåtgärder läggas på is. Det är dock ett för facket helt ovant grepp i en konfliktsituation och tyvärr hyser jag inga större förhoppningar om att de ska pröva detta.

Den svenska modellen har blivit alltför enkelspårig, vilket är otroligt synd. Som liberal förespråkar jag att parterna kommer till egna avtal istället för att staten ska kliva in och reglera saker. Det gäller såväl arbetsmarknaden som de flesta andra områden. Då krävs det dock att parterna utvecklar sina modeller och vågar prova nya vägar när de gamla inte funkar – och att de visar varandra respekt och förståelse, även när de inte håller med varandra. Det vore glädjande om facket kunde svälja sin stolthet och faktiskt prova nya metoder i konflikten med Ingeborgs. Annars är risken att Ingeborgs – med det starka stöd de fått från en mängd håll, på ett sätt som åtminstone jag aldrig tidigare sett i en konflikt – går segrande ur konflikten på ett sätt som på sikt riskerar att underminera den svenska modellen på ett sätt som inte nödvändigtvis slutar konstruktivt.

Det kommer att bli andra bullar på Ingeborgs på ett eller annat sätt. Frågan är om facket är villiga att hjälpa till för att de ska bli goda snarare än bittra.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: