Senaste nytt

Ademir Žilić: Varför Palestina, men inte Västsahara?

Socialdemokraterna har under en väldigt lång tid haft Västsahara högt på sin dagordning. Under samtliga utrikespolitiska debatter i Riksdagen 2010-2014 passade partiet på att lyfta Västsaharas status och det faktum att Sverige måste erkänna detta territorium som illegalt ockuperats av Marocko.

Carl Bildts passivitet i konflikten fick utstå mycket kritik. Palestinafrågan diskuterades också, men man hörde alltid mer om Västsahara än om Palestina från socialdemokratiskt håll. Därför är det nya beskedet från Löfvénregeringen om att man inte tänker agera och erkänna Västsahara just nu väldigt överraskande.

Knappt en månad hade hunnit passera sen den nya rödgröna regeringen började arbeta innan man beslutade att erkänna Palestina. Oavsett vad socialdemokraterna har för hållning i frågan, kom det här som en stor överraskning. Socialdemokraterna har under en väldigt lång tid talat om vikten av blocköverskridande överenskommelser inom områden som är avgörande för Sveriges roll i världen och framtiden.

Utrikespolitiken har traditionellt sett varit ett sådant område och särskilt Israel-Palestina-konflikten, där det länge funnits en konsensus bland de svenska partierna om att agera neutralt och förespråka en två-stats-lösning efter överenskommelse mellan Israel och Palestina själva. Det är det minst destruktiva förhållningssättet. Det här övergav socialdemokraterna. Och vi har inte längre konsensus i en av världens mest infekterade konflikter.

Men varför då Palestina just och inte Västsahara också? Speciellt med tanke på att Västsahara uppfyller villkoren för att vara en självständig stat enligt folkrätten betydligt bättre än Palestina. Enligt Montevideo konventionen från 1933, som idag är vägledande i avgörandet av huruvida ett territorium kan utlysa statlighet, finns fyra villkor som måste uppfyllas först:

  • En permanent befolkning
  • Ett definierat territorium
  • Ett styre
  • Kapacitet för att inträda relationer med andra stater

Dessa fyra villkor har ifrågasatts en hel del sen de presenterades för 82 år sen. Men om man bedömer Palestina, respektive Västsahara, så inser man snabbt att Västsahara uppfyller villkoren för självständighet bättre än Palestina. Men politiskt kan man förstå att Socialdemokraterna inte vill stöta sig mer än vad man redan gjort med de arabiskt talande länderna. I det här fallet vill man inte reta upp Marocko nu också, efter fiaskot med Saudiarabien. I slutändan lämnas man kvar med ännu ett brutet löfte som man gav innan valet. Och all den kritik man framförde mot Carl Bildts passivitet i Västsaharafrågan är helt plötsligt väldigt skrattretande.

Idag erbjuder Marocko ekonomiskt och politiskt självstyre till Västsahara. Men Polisario, en organisation som bildades 1973 ur självständighetsrörelsen, kräver att FNs avkolonialiseringsdeklaration från 1960 ska tas i hänsyn helt och hållet och då har Västsahara rätt till självbestämmande och självständighet. Så avslutningsvis, idag har vi en situation där Marocko tvingar Västsahara till underkastelse, genom bland annat våld och där grova brott mot mänskliga rättigheter begås mot Västsaharas befolkning från Marockos regim. En FN-omröstning utlovades 1991 om Västsaharas status, men denna har Marocko hindrat hela tiden sen dess. Nu viker sig vår regering inför en regim och det är inte första och förmodligen inte sista gången heller vi får se sådan socialdemokratisk utrikespolitik. Tyvärr.

Ademir Žilić (krönikör hos Frihetssmedjan)
Statsvetare med masterexamen i internationella relationer

  • marlies beushausen

    Idag har vi inga politiker med pondus, som är tydliga och raka i sin framställning. Inte heller har vi
    ministrar som klarar möten på ett smidigt och seriöst sätt. Förtroende måste byggas upp, inte slå näven i bordet direkt. Palestina löstes ur ett historiskt gammalt dåligt samvete.

  • marlies beushausen

    Vi lägger ner hur mycket pengar som helst på att borra efter olja. Med lite vatten blomstrar öknar också, istället breder dom ut sig. Dom ser väl inget värde att slåss för sand.

  • marlies beushausen

    Vi har inga starka ministrar, som kan påtala åsikter på ett sätt som hörsammas. Dom har en fientlig attityd som ogillas. På det sättet har ingen lyckats med övertalning.

  • marlies beushausen

    Carl B hade en annan retorik, Margot var som en ledsen mamma, som dom reta sig på.

  • Pingback: Ademir Žilić: Erkänn Västsahara! | Frihetssmedjan()

%d bloggare gillar detta: