Senaste nytt

Vänsterns besinningslösa hat

Ett bland många störande fenomen i svensk samhällsdebatt är vänsterns till synes besinningslösa hat. Det tar sig uttryck i censur av, och inte sällan även våldsbruk mot, oliktänkande, och har funnits i Sverige i princip lika länge som vänstern. Hat finns tveklöst på båda sidor av vänster-högerskalan – trots allt, hur ofta har inte ni hört någon borgerligt sinnad förklara hur mycket vederbörande ”hatar sossar”?

Högerns hat är i sin karaktär distinkt från vänsterns hat. Medan det inte är särskilt ovanligt att höra en högersympatisör kungöra sitt hat för sossar, händer det, åtminstone enligt min kännedom, ytterst sällan att personer eller grupper på högern behandlar vänstersympatisörer såsom vänstern behandlar högersympatisörer – och i de sällsynta fallen är gärningsmännen nästan uteslutande nynazister (vars enda konservativa kvalitet kan påstås vara deras nationalism, och till och med den har de lyckats vulgarisera). Så hur kommer det sig att bara vänstern hyser ett så starkt hat för sina meningsmotståndare att de måste tysta ner dem?

Svaret, misstänker jag, är ganska simpelt. Vänstern definierar sig själv som oppositionell. Om man frågar en medlem av vänstern vad vederbörande står för, får man i nio fall utav tio ett svar formulerat helt i negativa termer: ”Jag är emot patriarkatet, rasism, sexism, religion, skattesänkarpolitik och de rikas förtryck av arbetarklassen”, och så vidare. Visst, vänstern har några saker den är för – jämlikhet och frihet, till exempel. Men den bryr sig aldrig om att definiera precis vad jämlikhet och frihet är, och den försvarar sällan sina ideal. Eftersom vänsterns raison d’être är att ständigt vara i opposition, fokuserar den all sin energi på sakerna den är emot. Men varför använda sig av censur och våld? För visst går det att enbart och passionerat vara emot saker utan att tysta ner meningsmotståndare – det är ju precis vad Sveriges konservativa har gjort det senaste århundradet.

Skillnaden är att konservativa sällan delar vänsterns binära tolkning av världen. Medan en rationellt tänkande person kan vara av åsikten att meningsmotståndare må ha fel, men trots detta säkert är goda människor, kan den genomsnittliga socialisten enbart se världen i gott och ont. De som håller med honom är goda, alla andra är onda. Detta moralistiska synsätt är bokstavligt talat livsfarligt, för sekunden man accepterar att alla som inte håller med en är ondskefulla, blir det helt plötsligt förlåtligt – för vissa till och med en plikt – att tysta ner dem. Ondskan måste utplånas på ett eller annat sätt, och de som inte kan reformeras måste helt enkelt offras. Cue mordhot, misshandel, uthängningar i media, avskedningar och avbrytande av tal.

Jonathan är en konservativ student från y-generationen. Han bloggar på www.InRetentis.se.

  • snobben

    Vänstern lever fortfarande på 1800 talet. Dom är revolutionärer med röd stoppflagga.
    Dom är av naturliga skäl rädda för att gå under i en allt mer kapitalistisk värld, där aktieportföljer räknas mer noga, än människors egenvärde. Fler och fler lever under existensminimum, pensioner är så låga för dom mest utsatta så många undrar när fattighus och ättestupan återkommer. Hur många som helst har psykisk ohälsa. En hel generation ungdomar är utanför samhället, självmord ökar konstant. Folk har välfärdssjukdomar som accelererar. Individer har skulder över öronen. Våra politiker har ögonen utanför Sverige. Så kontrasten har aldrig varit så stor som nu mellan 1800 -tal och Fiction Word.

  • snobben

    Antagligen växer SD av samma anledning. Att flertalet svenskar inte duger i Sverige idag. Bankerna där folk har en liten slant tar betalt på individers eget sparande, inte vill dom ha kontanter, ingen ränta får man. Folk länsas på bara kroppen. Vanligt folk får ingen chans att komma ur bidragssystem. Avdrag på en krona för mycket. Hur djävlig får man bli mot egen befolkning? Dom snackar skit politiker. Det bästa för dom som dom tjänar pengar på. Själva gör dom storkap för egen vinning.

%d bloggare gillar detta: