Senaste nytt

Vänsterns besinningslösa hat

Ett bland många störande fenomen i svensk samhällsdebatt är vänsterns till synes besinningslösa hat. Det tar sig uttryck i censur av, och inte sällan även våldsbruk mot, oliktänkande, och har funnits i Sverige i princip lika länge som vänstern. Hat finns tveklöst på båda sidor av vänster-högerskalan – trots allt, hur ofta har inte ni hört någon borgerligt sinnad förklara hur mycket vederbörande ”hatar sossar”?

Högerns hat är i sin karaktär distinkt från vänsterns hat. Medan det inte är särskilt ovanligt att höra en högersympatisör kungöra sitt hat för sossar, händer det, åtminstone enligt min kännedom, ytterst sällan att personer eller grupper på högern behandlar vänstersympatisörer såsom vänstern behandlar högersympatisörer – och i de sällsynta fallen är gärningsmännen nästan uteslutande nynazister (vars enda konservativa kvalitet kan påstås vara deras nationalism, och till och med den har de lyckats vulgarisera). Så hur kommer det sig att bara vänstern hyser ett så starkt hat för sina meningsmotståndare att de måste tysta ner dem?

Svaret, misstänker jag, är ganska simpelt. Vänstern definierar sig själv som oppositionell. Om man frågar en medlem av vänstern vad vederbörande står för, får man i nio fall utav tio ett svar formulerat helt i negativa termer: ”Jag är emot patriarkatet, rasism, sexism, religion, skattesänkarpolitik och de rikas förtryck av arbetarklassen”, och så vidare. Visst, vänstern har några saker den är för – jämlikhet och frihet, till exempel. Men den bryr sig aldrig om att definiera precis vad jämlikhet och frihet är, och den försvarar sällan sina ideal. Eftersom vänsterns raison d’être är att ständigt vara i opposition, fokuserar den all sin energi på sakerna den är emot. Men varför använda sig av censur och våld? För visst går det att enbart och passionerat vara emot saker utan att tysta ner meningsmotståndare – det är ju precis vad Sveriges konservativa har gjort det senaste århundradet.

Skillnaden är att konservativa sällan delar vänsterns binära tolkning av världen. Medan en rationellt tänkande person kan vara av åsikten att meningsmotståndare må ha fel, men trots detta säkert är goda människor, kan den genomsnittliga socialisten enbart se världen i gott och ont. De som håller med honom är goda, alla andra är onda. Detta moralistiska synsätt är bokstavligt talat livsfarligt, för sekunden man accepterar att alla som inte håller med en är ondskefulla, blir det helt plötsligt förlåtligt – för vissa till och med en plikt – att tysta ner dem. Ondskan måste utplånas på ett eller annat sätt, och de som inte kan reformeras måste helt enkelt offras. Cue mordhot, misshandel, uthängningar i media, avskedningar och avbrytande av tal.

Jonathan är en konservativ student från y-generationen. Han bloggar på www.InRetentis.se.

%d bloggare gillar detta: