Senaste nytt

Välkommen åter till Övervakningssamhället!

17 personer döda. Demokratin och yttrandefriheten under attack. Miljontals människor på gatorna och Europas politiska ledare armkrokar för solidaritet med de döda.

Ingen har väl missat de senaste dagarnas händelser i Paris – ytterligare ett oroväckande terrordåd att lägga till samlingen. ISIS dödade amerikanska journalister och den växande främlingsfientligheten i Västeuropa är knappast en nyhet. Vad är det som sker?

Statsminister Stefan Löfvén medgav strax efter attackerna i Paris att säkerheten nog kan behöva skärpas. Carl Bildt markerade vid flertalet intervjuer i dagarna: hotbilden är värre, fler attentat är att vänta – men säkerhetstjänster har gjort ett bra jobb med att försvara oss hittills.

Ja, Bildt har säkert rätt i att säkerhetstjänster har avvärjt försök till terror, precis som att polisen säkert har avvärjt både det ena och andra fruktansvärda brott innan det kunde genomföras. Det är inte debatten här; debatten är med vilka medel och till vilken gräns säkerhetstjänster och polis ska kunna göra så. Som Bildt påpekar, även att gå över gatan är förenat med risk; vi kan aldrig skydda oss från alla hot. Eller jo, förresten, vi kan realisera drömmarna om ett 1984-samhälle med perfekt övervakning där brott stoppas redan i tanken.

All medlidande med de mördade journalisterna och de poliser som med sina liv försvarade de människor som dog på den judiska marknaden. Frihetssmedjan beklagar attentaten och sörjer med de drabbade. Men vi måste försöka känna igen mönstret av vad vi nu ser. För vi har sett det förr.

2001 mördades tusentals människor i 9/11-attackerna, och accepterandet för den moderna övervakningsstaten tog sin början. Storbritanniens anti-terror-lagstiftning följde på det och hela världens flygresenärer måste utstå all möjlig genomsökning, för vilken vi bugar tacksamt. Pappa Staten håller ju oss alla säkra! Terrorhändelserna i London 2005 skyndade på processen, en lag som använts till lite allt möjligt.  Madrid året före samma sak. Och det är bara ett kort utdrag.

Trots alla dessa nya krafter, lagar och metoder i händerna på de som ska skydda oss, skedde ett så fruktansvärt terrorbrott. Slutsats: inskränkningen av vår integritet och statsapparatens makt över medborgarna verkade inte hjälpa. Men det hindrar såklart inte politiker från att ropa på mer makt, mer övervakning, mer samarbete mellan gränserna, och alla andra syften de ger för att minska våra friheter.

Demokratiminister Alice Bah Kuhnke slog snabbt på demokratins trumma:

Om vi ska kunna fortsätta att vara ett öppet, tolerant och stolt land behöver vi stärka samhällets säkerhetssystem mot terrorns destruktiva kraft. Lösningen stavas mer och starkare demokrati

Problemet, Bah Kuhnke, är att ”mer och starkare demokrati” står i motsats till vad ”Stärkta säkerhetssystem” betyder. Vi har sett det förr: rop på bättre säkerhet efter sådana här händelser har gett oss Terrorism Act/Counter-Terrorism Act, the Patriot Act, FRA eller mer nyligen genom att registrera medborgare Och en hel våg av andra resurser och makt som George Orwell nog inte ens kunde ha föreställt sig.

Hennes analys är skrattretande, följt av vänsterns moderna lösning på allt: minskade klyftor och fler jobb. På något magiskt sätt ska de såklart lösa hoten mot demokratin och få arga islamister på andra tankar. Och även om vi accepterade det resonemanget, står ju hennes regering för en politik med färre jobb och ökade klyftor till följd av arbetsrätt, fackföreningar som ställer arbetare mot varandra, livsmedelsverk, migrationsverk och stängda gränser som effektivt hindrar utlandsfödda eller människor i andra länder från ett rikt liv.

Frihetssmedjan beklagar självklart attentaten i Paris och sörjer med de drabbade. Men vi köper inte politikernas kommande rop på att minska våra friheter. Attentat-Solidaritet-Inskränkning. Det har varit 2000-talets melodi och dess enda svar på terror.

Välkommen åter till Övervakningssamhället.

%d bloggare gillar detta: